Ylva A
2013-10-26, 09:41
5 veckor har passerat sedan vi återkom till ön. Jag för att skriva nya månadsbrev. 5 veckor utan behov av pyjamas och sängkläder. Nu behöver vi inte åka på sol- och badsemester heller. Vi är redan på plats. Vi tar våra bad när vi har lust och det är inte så ofta som förr. Dessutom stannar vi bara 1 timme vid stranden. Ylva har fått förstadium till skivepitelcancer och måste vara försiktig. Sättet att bada har också förändrats. Som barn var man mest under vattnet. Som tonåring i ytan för att lära sig att crawla och titta på flickorna. När charterresorna blev vanliga, tillbringade vi stora delar av dagen solande på stranden med täta dopp, som turister plägar att göra. De första åren här lekte vi ofta med boll och frisbee i vattnet. Nu är det skönast att bara lägga sig på rygg, flyta och gunga med vågorna. Kretensarna räknar antalet bad per sommar. De försöker komma upp till det heliga talet 40, för då kan de uppnå maximal hälsa tills nästa sommar. Pelagia har i år bara badat 14 gångar. Hon berättar om det, på samma sätt som jämtarna berättar om antalet tillryggalagda mil på skidor.
Kvinnor hatar insekter, ormar, råttor och stundtals även sina män, men de älskar att krama och kela med hundvalpar och kattungar. En morgon när vi tog vår morgonvandring, kom tre hundvalpar ut från ett buskage och närmade sig oss. Ylva rusade genast fram och började kela med dem. En kartong vid vägkanten förklarade vad som skett. De hade blivit lämnade där, utan vatten och mat av någon som inte längre ville ha dem. Efter gosandet var det kört! De följde oss hela vägen 1½ km till Purjo, ”vår” hund. Vi kunde inte bli av med dem. Vi hade blivit deras ledare. Vi tog samma väg tillbaka och lyckades övertala den närmaste hundägaren, Kóstas, att ta en av dem som jakthund. Han har redan 7 vuxna hundar för sin harjakt. De andra två fick åka bil, placerade i kartongen, till en annan hundägare för rådfrågning. Han ville inte ha fler och rådet var: Veterinären! Vi gjorde ett sista försök hos kirio Manólis och Nifikó. Valparna finns nu på tillfällig (?) förvaring, bundna under olivträden i deras närhet. Rådet till er kvinnor är: Kela inte med främmande hundar, katter eller karlar. Det kan stå er dyrt! Veterinärer, män och tid kostar pengar.
Efter en morgon på gymmet åkte vi till Episkopi, för att varva ner på byns torg. Ett tiotal greker satt vid kaféborden i närheten. En äldre man med kaffekopp framför sig, såg ut att må dåligt och höll på att falla av stolen. Då blev det aktivitet från människor i alla åldrar. Snart var han baddad med kallt vatten och masserad i nacken, men han var inte kontaktbar. 10 minuter senare kom ambulansen och ett 20-tal bybor följde hela förloppet. Hur det gått vet vi inte, men min tanke är – en bättre plats att somna på finns knappast. Men gärna med en Amstel i stället för en kopp kaffe.
Vad är lycka? Det kan vara att få återvända till den ö vi älskar, att få njuta av sol, värme, hav och att återse bekanta, men även förstå deras språk. Det är också att komma åter till Sverige och träffa barn, barnbarn, släktingar och goda vänner. Det kan också vara så enkelt som att kunna gå ut och klippa tånaglarna på altanen. I Östersund, på den franska balkongen, behövs detta bara två gånger per år. På vintern fryser jag fast i räcket och på sommaren kan jag duscha samtidigt. Här i värme och fukt växer allt i rekordfart. Dock inte håret uppe på skulten. I gengäld kommer det desto mer i näsa, öron, ovanför ögonen och där bak. Citat från Henning Mankell.
Vi har fortsatt vår Golgatavandring. När vi var i Östersund i somras lyckades vi ordna (trots sommarsemestrar för de få tjänstemännen) både hemvistintyg från Försäkringskassan och skatteintyg från Pensionsmyndigheten. Intygen hade vi med oss, när vi besökte ”vår” revisor i Ierapetra. Hennes råd var: Betala skatteskulden från 2011 gällande sköntaxeringen och lämna in årets deklaration i Agios Nikólaus så snart som möjligt, men visa inte era papper från Sverige. Då vill de bara ha mer! Hon själv ville ha 30 € men utan kvitto! Hon fick 40! (Vi betalar extra om vi slipper kvitto!)
Det blev en tredje bilfärd till DOY = skatteverket i Agios Nikólaus. Väl där visade det sig att skatteexperten för utlänningar, som i och för sig inte heller kan engelska, var indisponibel denna dag och under de kommande dagarna skulle det vara strejk. Nu gällde som enda alternativ: Betala skatteskulden och lämna in deklarationen. Det första gick bra (+ 50 € i förseningsavgift). Det andra var omöjligt, för nu ville de ha överföring av blanketterna via Internet. Det blev såldes återbesök hos revisorn i Ierápetra. Men hon behövde en kod för att komma åt blanketterna på datorn. Koden fanns hos skatteverket, men vi kunde besöka kontoret i Ierápetra för att få den. Väl på plats där konstaterade vi, att det fortfarande var strejk. De öppnar igen på måndag. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt i bananrepubliken Grekland. Förlåt mig älskade greker! Från vanligtvis välunderrättat håll meddelas att ingen bestraffning sker om deklarationen lämnas in senast i oktober. Vi får se om den blir klar under månaden.
Man kallar den varande strejken generalstrejk. Men det gör väl inget om de högsta militärerna strejkar?
Med förhoppning om att ni inte regnat bort under den svenska sommaren.
Jannis
Kvinnor hatar insekter, ormar, råttor och stundtals även sina män, men de älskar att krama och kela med hundvalpar och kattungar. En morgon när vi tog vår morgonvandring, kom tre hundvalpar ut från ett buskage och närmade sig oss. Ylva rusade genast fram och började kela med dem. En kartong vid vägkanten förklarade vad som skett. De hade blivit lämnade där, utan vatten och mat av någon som inte längre ville ha dem. Efter gosandet var det kört! De följde oss hela vägen 1½ km till Purjo, ”vår” hund. Vi kunde inte bli av med dem. Vi hade blivit deras ledare. Vi tog samma väg tillbaka och lyckades övertala den närmaste hundägaren, Kóstas, att ta en av dem som jakthund. Han har redan 7 vuxna hundar för sin harjakt. De andra två fick åka bil, placerade i kartongen, till en annan hundägare för rådfrågning. Han ville inte ha fler och rådet var: Veterinären! Vi gjorde ett sista försök hos kirio Manólis och Nifikó. Valparna finns nu på tillfällig (?) förvaring, bundna under olivträden i deras närhet. Rådet till er kvinnor är: Kela inte med främmande hundar, katter eller karlar. Det kan stå er dyrt! Veterinärer, män och tid kostar pengar.
Efter en morgon på gymmet åkte vi till Episkopi, för att varva ner på byns torg. Ett tiotal greker satt vid kaféborden i närheten. En äldre man med kaffekopp framför sig, såg ut att må dåligt och höll på att falla av stolen. Då blev det aktivitet från människor i alla åldrar. Snart var han baddad med kallt vatten och masserad i nacken, men han var inte kontaktbar. 10 minuter senare kom ambulansen och ett 20-tal bybor följde hela förloppet. Hur det gått vet vi inte, men min tanke är – en bättre plats att somna på finns knappast. Men gärna med en Amstel i stället för en kopp kaffe.
Vad är lycka? Det kan vara att få återvända till den ö vi älskar, att få njuta av sol, värme, hav och att återse bekanta, men även förstå deras språk. Det är också att komma åter till Sverige och träffa barn, barnbarn, släktingar och goda vänner. Det kan också vara så enkelt som att kunna gå ut och klippa tånaglarna på altanen. I Östersund, på den franska balkongen, behövs detta bara två gånger per år. På vintern fryser jag fast i räcket och på sommaren kan jag duscha samtidigt. Här i värme och fukt växer allt i rekordfart. Dock inte håret uppe på skulten. I gengäld kommer det desto mer i näsa, öron, ovanför ögonen och där bak. Citat från Henning Mankell.
Vi har fortsatt vår Golgatavandring. När vi var i Östersund i somras lyckades vi ordna (trots sommarsemestrar för de få tjänstemännen) både hemvistintyg från Försäkringskassan och skatteintyg från Pensionsmyndigheten. Intygen hade vi med oss, när vi besökte ”vår” revisor i Ierapetra. Hennes råd var: Betala skatteskulden från 2011 gällande sköntaxeringen och lämna in årets deklaration i Agios Nikólaus så snart som möjligt, men visa inte era papper från Sverige. Då vill de bara ha mer! Hon själv ville ha 30 € men utan kvitto! Hon fick 40! (Vi betalar extra om vi slipper kvitto!)
Det blev en tredje bilfärd till DOY = skatteverket i Agios Nikólaus. Väl där visade det sig att skatteexperten för utlänningar, som i och för sig inte heller kan engelska, var indisponibel denna dag och under de kommande dagarna skulle det vara strejk. Nu gällde som enda alternativ: Betala skatteskulden och lämna in deklarationen. Det första gick bra (+ 50 € i förseningsavgift). Det andra var omöjligt, för nu ville de ha överföring av blanketterna via Internet. Det blev såldes återbesök hos revisorn i Ierápetra. Men hon behövde en kod för att komma åt blanketterna på datorn. Koden fanns hos skatteverket, men vi kunde besöka kontoret i Ierápetra för att få den. Väl på plats där konstaterade vi, att det fortfarande var strejk. De öppnar igen på måndag. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt i bananrepubliken Grekland. Förlåt mig älskade greker! Från vanligtvis välunderrättat håll meddelas att ingen bestraffning sker om deklarationen lämnas in senast i oktober. Vi får se om den blir klar under månaden.
Man kallar den varande strejken generalstrejk. Men det gör väl inget om de högsta militärerna strejkar?
Med förhoppning om att ni inte regnat bort under den svenska sommaren.
Jannis