Ylva A
2013-09-20, 14:00
Oj, så länge det dröjde innan sommaren kom i år! En tumregel för detta brukar vara, att nattemperaturen inte skall vara under + 20. Det dröjde ända tills den 21 maj. Vårt första bad skedde dock den 16 maj. En annan tumregel är, när Pelagia flyttar sitt vinterkök från baksidan av vårt hus till sitt ordinarie i bostadshuset. Det skedde den 22 maj. I och med detta flyttar också det ”kafenio”, som är öppet från kl. 6 på morgonen. En ständig gäst där är grannen, den f.d. folkskolläraren Georgos, kallad Daskale. Kaféet är nu placerat utomhus på verandan. Alla som närmar sig huset tillfrågas om de vill ha kaffe.
Vintern har varit besvärlig för lantbrukarhustrun Nifiko. Hon har haft stora besvär i sin rygg och läkarbesöken har inte varit till hjälp. Pga. ryggbesvären har hon inte kunnat sitta och mjölka sina getter. Manolis har pga. sina söndervärkta lantbrukarhänder heller inte kunnat tömma juvren. Mjölken har sinat, så i vår har det inte blivit någon getost. Trots att paret är till åren, 82 respektive 78, strävar de på. Vi brukar möta Manolis under vår runda på morgonen, då han kommer med sin getfamilj, som skall till Såpato och äta sig feta. ( Det finns dock ingen bro längs vägen! Och inget troll!) En tröst för Nifiko är, att de ryggproblem Manolis hade för 3 år sedan är helt borta. Vi hoppas på bättring även för henne, nu när sommarvärmen kommit.
”Våra” hundar är tre igen. Nytillskottet, en liten hanhund, kallar vi för Hampuss (med 2 s, gissa varför), en riktigt busig goding som växer snabbt. Bara några månader gammal ska den snart få vänja sig vid att vara fastbunden vid ett träd. Än så länge kan den fritt möta oss, så snart han fått syn på oss.
Manolis kallar Ylva för ”to pouláki”, den lilla fågeln och då svarar hon, att hon är en flyttfågel.
Årets vitlök är skördad, tre veckor senare än normalt. Det blev ett dåligt år! Enligt Manolis beroende på mikrober, som hade förstört de gröna stänglarna och gjort att vitlöken inte växt sig stor. Pelagia tror att det är det myckna regnandet, som är förklaringen. Regnandet är också förklaringen till de stora mängder sniglar, vi under månaden fått plocka och slänga.
Vår granne, Julianos från Italien, dog i februari. Han levde ensam med sin hund och sina två tjocka kastrerade katter. De senare brukade följa honom till supermarketen, 100 m bort. Han hade stora ryggproblem och de senaste åren svårt att gå den sträckan. Odygdig som jag är, brukade jag kalla honom för ”Full Julle”. Det var ett annat av hans problem!
Under månaden som gått, hade jag hjälp av två albaner, som satte upp hängrännor från altantaket och som svetsade ihop en pergola till vinrankorna. När jag skulle betala dem för jobbet, svarade de:” Vi vill inte ha något. Men vi vill gärna bli bjudna på middag tillsammans med våra familjer”. Det blev ”mixed grill” på en taverna i en grannby för 6 vuxna och 2 barn. Det kostade oss 70 € totalt och vi hade alla en trevlig kväll. Inte minst 3-åringen, Adriano, som blev kär för första gången. Man är tidiga här!
När vi gjorde en rundtur på ön, (se under resebrev på kalimera.se) kunde vi konstatera att man satt upp många solcellsparker för elproduktion. Vindkraftverk har det funnits sedan lång tid tillbaka. På resan gjorde Ylva årets ”tavla”. Vi hade varit i Zarós och övernattat i september förra året. På en ouzeria hade ett ungt par serverat oss och kvinnan var då tydligt rund om magen. När vi nu återvände, frågade Ylva henne vilket kön det hade blivit på barnet. Svaret blev att de fortfarande var så unga och att det ännu inte var något på gång (trots lika tjock mage). Det är inte bara jag som gör bort mig!
I byn Mirtos bor en pigg ung man i samma ålder som jag. Han är änkling två gånger om och har nu en ny sambo, en ung snygg bulgariska, 34 år. Denna månad tog de motorcykeln på en tur till England. Jag, som har en nästan dubbelt så gammal hustru som han, får inte ens köra vespa för henne. I Östersund tillåts jag cykla iförd hjälm, men utan främmande kvinna på pakethållaren.
Vi har bildat en lunchklubb här nere. Vi är ett gäng svenskar, tyskar, engelsmän och norrmän som ibland på söndagarna brukar åka till någon bergsby och äta grekisk lunch. Oftast är vi 10‑14 st. och kan då för 20 euro per person äta och dricka så mycket vi orkar och vill. Måltiderna brukar ta tre timmar och då hinner vi njuta av 25 kretensiska maträtter, bl.a. sniglar och vaktelägg. Även kaffe och alla drycker ingår. Nu i maj har en efter en i gruppen lämnat Kreta för sina respektive hemländer, men i september kommer vi återigen att samlas och förnya våra smakupplevelser och återuppta vår trevliga samvaro.
Jag hoppas ni förstått, att jag försöker förmedla lik- och olikheter mellan Sverige och Grekland, utan att ta ställning till ”var det är bäst att leva”?Kretensarnas vänlighet mot främlingar har vi dock svårt att nå upp till i Sverige. Här kommer några exempel, som ni säkert aldrig har upplevt därhemma.
- Jag hade lämnat in bilen på service och gjort mig bekant med servicemannen Demitris på Renault. Han bor i vår by, men vi hade inte träffat honom i byn tidigare. Några veckor senare satt vi på en taverna i grannbyn, när Demitris passerade med fru och barn. Sedan han hälsat på oss, kom kyparen och sa:”Ölen betalar Demitris”!
- En kväll när vi gick till taverna Rodos (200 m bort) och beställde” endast lite mat”, sa genast Daskale, folkskolläraren, vid bordet bredvid:”Vinet betalar jag”. Efter grillade fläskkotletter och greksallad som kostade 16 € totalt, fick vi som vanligt efterrätt och raki. När vi gick därifrån, sa tavernaägaren Vassilis: ”Vill ni ha tomater med hem?” Vi fick med oss 2 kg, som blev till soppa under de följande dagarna.
Papandréo och hans parti Pasok har det svårt. EU kräver politisk enighet kring åtstramningar, för att Grekland skall få fortsatta lån. Oppositionspartierna vädrar morgonluft och vägrar acceptera en sådan uppgörelse. De f.d. politikerna och ekonomerna skall straffas! Det tycker även allmänheten. Men vi vet ju av erfarenheter från Sverige att ekonomiska brottslingar alltid klarar sig. Det jag inte förstår, är att ”tjuvarna” tror att mer pengar ger ökad livskvalitet. Det som kan oroa, är att många greker tycker att det var bättre under juntatiden. Då var det ordning och reda! Då fanns jobb för alla och skattepengarna redovisades också. Tack och lov för grekerna att de är med i EU. Det gör att det inte blir någon militärdiktatur och att de kommer att få låna ytterligare pengar. Det kan dock kännas i plånböckerna. Momsen på mat är 13 % och på övrigt, bl.a. alkohol, 23 %. Dessa direkta skatter kommer säkert att höjas. Bensinen är redan nu dyrare än i Sverige.
Om skrivarlusten faller på kan det bli fler månadsbrev, men inte förrän i september.
/Jannis
Vintern har varit besvärlig för lantbrukarhustrun Nifiko. Hon har haft stora besvär i sin rygg och läkarbesöken har inte varit till hjälp. Pga. ryggbesvären har hon inte kunnat sitta och mjölka sina getter. Manolis har pga. sina söndervärkta lantbrukarhänder heller inte kunnat tömma juvren. Mjölken har sinat, så i vår har det inte blivit någon getost. Trots att paret är till åren, 82 respektive 78, strävar de på. Vi brukar möta Manolis under vår runda på morgonen, då han kommer med sin getfamilj, som skall till Såpato och äta sig feta. ( Det finns dock ingen bro längs vägen! Och inget troll!) En tröst för Nifiko är, att de ryggproblem Manolis hade för 3 år sedan är helt borta. Vi hoppas på bättring även för henne, nu när sommarvärmen kommit.
”Våra” hundar är tre igen. Nytillskottet, en liten hanhund, kallar vi för Hampuss (med 2 s, gissa varför), en riktigt busig goding som växer snabbt. Bara några månader gammal ska den snart få vänja sig vid att vara fastbunden vid ett träd. Än så länge kan den fritt möta oss, så snart han fått syn på oss.
Manolis kallar Ylva för ”to pouláki”, den lilla fågeln och då svarar hon, att hon är en flyttfågel.
Årets vitlök är skördad, tre veckor senare än normalt. Det blev ett dåligt år! Enligt Manolis beroende på mikrober, som hade förstört de gröna stänglarna och gjort att vitlöken inte växt sig stor. Pelagia tror att det är det myckna regnandet, som är förklaringen. Regnandet är också förklaringen till de stora mängder sniglar, vi under månaden fått plocka och slänga.
Vår granne, Julianos från Italien, dog i februari. Han levde ensam med sin hund och sina två tjocka kastrerade katter. De senare brukade följa honom till supermarketen, 100 m bort. Han hade stora ryggproblem och de senaste åren svårt att gå den sträckan. Odygdig som jag är, brukade jag kalla honom för ”Full Julle”. Det var ett annat av hans problem!
Under månaden som gått, hade jag hjälp av två albaner, som satte upp hängrännor från altantaket och som svetsade ihop en pergola till vinrankorna. När jag skulle betala dem för jobbet, svarade de:” Vi vill inte ha något. Men vi vill gärna bli bjudna på middag tillsammans med våra familjer”. Det blev ”mixed grill” på en taverna i en grannby för 6 vuxna och 2 barn. Det kostade oss 70 € totalt och vi hade alla en trevlig kväll. Inte minst 3-åringen, Adriano, som blev kär för första gången. Man är tidiga här!
När vi gjorde en rundtur på ön, (se under resebrev på kalimera.se) kunde vi konstatera att man satt upp många solcellsparker för elproduktion. Vindkraftverk har det funnits sedan lång tid tillbaka. På resan gjorde Ylva årets ”tavla”. Vi hade varit i Zarós och övernattat i september förra året. På en ouzeria hade ett ungt par serverat oss och kvinnan var då tydligt rund om magen. När vi nu återvände, frågade Ylva henne vilket kön det hade blivit på barnet. Svaret blev att de fortfarande var så unga och att det ännu inte var något på gång (trots lika tjock mage). Det är inte bara jag som gör bort mig!
I byn Mirtos bor en pigg ung man i samma ålder som jag. Han är änkling två gånger om och har nu en ny sambo, en ung snygg bulgariska, 34 år. Denna månad tog de motorcykeln på en tur till England. Jag, som har en nästan dubbelt så gammal hustru som han, får inte ens köra vespa för henne. I Östersund tillåts jag cykla iförd hjälm, men utan främmande kvinna på pakethållaren.
Vi har bildat en lunchklubb här nere. Vi är ett gäng svenskar, tyskar, engelsmän och norrmän som ibland på söndagarna brukar åka till någon bergsby och äta grekisk lunch. Oftast är vi 10‑14 st. och kan då för 20 euro per person äta och dricka så mycket vi orkar och vill. Måltiderna brukar ta tre timmar och då hinner vi njuta av 25 kretensiska maträtter, bl.a. sniglar och vaktelägg. Även kaffe och alla drycker ingår. Nu i maj har en efter en i gruppen lämnat Kreta för sina respektive hemländer, men i september kommer vi återigen att samlas och förnya våra smakupplevelser och återuppta vår trevliga samvaro.
Jag hoppas ni förstått, att jag försöker förmedla lik- och olikheter mellan Sverige och Grekland, utan att ta ställning till ”var det är bäst att leva”?Kretensarnas vänlighet mot främlingar har vi dock svårt att nå upp till i Sverige. Här kommer några exempel, som ni säkert aldrig har upplevt därhemma.
- Jag hade lämnat in bilen på service och gjort mig bekant med servicemannen Demitris på Renault. Han bor i vår by, men vi hade inte träffat honom i byn tidigare. Några veckor senare satt vi på en taverna i grannbyn, när Demitris passerade med fru och barn. Sedan han hälsat på oss, kom kyparen och sa:”Ölen betalar Demitris”!
- En kväll när vi gick till taverna Rodos (200 m bort) och beställde” endast lite mat”, sa genast Daskale, folkskolläraren, vid bordet bredvid:”Vinet betalar jag”. Efter grillade fläskkotletter och greksallad som kostade 16 € totalt, fick vi som vanligt efterrätt och raki. När vi gick därifrån, sa tavernaägaren Vassilis: ”Vill ni ha tomater med hem?” Vi fick med oss 2 kg, som blev till soppa under de följande dagarna.
Papandréo och hans parti Pasok har det svårt. EU kräver politisk enighet kring åtstramningar, för att Grekland skall få fortsatta lån. Oppositionspartierna vädrar morgonluft och vägrar acceptera en sådan uppgörelse. De f.d. politikerna och ekonomerna skall straffas! Det tycker även allmänheten. Men vi vet ju av erfarenheter från Sverige att ekonomiska brottslingar alltid klarar sig. Det jag inte förstår, är att ”tjuvarna” tror att mer pengar ger ökad livskvalitet. Det som kan oroa, är att många greker tycker att det var bättre under juntatiden. Då var det ordning och reda! Då fanns jobb för alla och skattepengarna redovisades också. Tack och lov för grekerna att de är med i EU. Det gör att det inte blir någon militärdiktatur och att de kommer att få låna ytterligare pengar. Det kan dock kännas i plånböckerna. Momsen på mat är 13 % och på övrigt, bl.a. alkohol, 23 %. Dessa direkta skatter kommer säkert att höjas. Bensinen är redan nu dyrare än i Sverige.
Om skrivarlusten faller på kan det bli fler månadsbrev, men inte förrän i september.
/Jannis