Ylva A
2013-09-09, 12:55
Redan den 15:e berättar man i TV att Grekland hade haft den varmaste novembermånaden på 50 år. Nu har ytterligare 2 veckor gått och då undrar jag om det blir den varmaste uppmätta på Kreta. Jag säger som segraren i idrottstävlingen brukar göra: ”Det har varit helt fantastiskt”. Lägsta dygnsmedeltemperaturen officiellt har varit 17,4˚ och lägsta, högsta dagstemperaturen (förstår Du?) har varit 20,4˚. Det har endast varit svaga vindar från Afrika. Vi har njutit flera gånger i havet, som behållit temperaturen 22˚. Nederbörden under månaden kom i form av några åskregn på sammanlagt 28 mm.Vi måste vattna våra salladsplantor mest varje dag. Däremot slipper vi skrapa bilrutorna, men nattfukten på dem måste torkas bort på morgonen!
Det grekiska kommunalvalet den 7 november resulterade i att Pasok fick majoritet i de flesta kommunerna. Det är en tydlig delning av landet i en sydlig del med Pasok-anhängare (även Kreta) och den norra där Neo Demokratia har majoritet. Kirio Manolis tycker att kvinnor kan ingå i kommunstyrelsen, men att det skall vara män som kommunalråd. Kvinnor har inte erfarenhet nog och är inte vana att bestämma! På grund av hög ålder är det för sent för honom att åka till Sverige och forska. Där finns det kvinnor som kan bestämma! Tro mig!
I brist på arbete börjar nu en del greker att utvandra igen. Hör och häpna även till Turkiet! Grekland översvämmas istället av östeuropeer och pakistanier, som gärna ställer upp som billig arbetskraft. Nu väntar olivsäsongen och mängder av träd skall plockas. Vi tog upp en ung liftare, som visade sig komma från Syrien. Hans förhoppning var att stanna i 2 år till och tjäna så mycket att han kunde åka hem, bygga ett hus och ha råd att gifta sig. Vi svenskar har det nog ganska bra, åtminstone vi pensionärer.
I Aten är det nu prisfall på lägenheter. Från TV har vi sett ett exempel på en lägenhet som för 2 år sedan var värderad till 230.000 €, men som nu har ett värde på endast 70.000 €.
Ägarna till vår närliggande supermarket har en dotter på 4 år. Hon döptes i helgen. Det kan ha varit ett problem för familjen, eftersom pappan är alban och mamman från byn. I förskolan hade man sagt ifrån. Barnen i förskolan skall vara döpta. Vår supermarket var stängd i 2 dygn. Äntligen har man klarat av ceremonin.
Så här kan en normal lördag avlöpa på Kreta. Upp kl. 7 för att lyssna på de svenska morgonnyheterna. Efter packning av hundmat börjar promenaden upp mot bergen på 3,5 km för att mata hundarna. Efter frukost och dusch är det dags att lasta bilen kl.9.30 med tre kvinnor (Ylva, Pelagia och Nifiko) för färd till Ierapetra. Det första stoppet blir i mataffären Ariadne. Nifiko vill gärna ha bärhjälp av Ylva, så jag får klara mig ensam och handla det vi själva behöver. Sedan blir det promenad för oss alla längs den närliggande marknadsgatan för att köpa färska grönsaker och frukter. Efter hemfärd och avlämning av ”tanterna” återvänder vi kl. 12 till Maria/Lenas kafenio vid marknaden. Det är vår tradition, att där träffa vänner för samvaro och för en öl och två souvlaki. Ibland är vi 4, ibland 8 eller 10. På väg hem 2 timmar senare blir vi stoppade av bekanta. De tycker att vi skall dricka kaffe med dem. Den närmaste släkten träffas runt oss och vi pratar och skojar under en timme. Barnen får vara i centrum. Demitris, 6 år, får sjunga och visa att han kan räkna till 20. Han är helt klar över att han antingen skall bli läkare eller präst. Efter en kort tupplur hemma är vi inbjudna till grannarna Pelagia och Georgos på kasáni. En del av släkten är där, för nu har Georgos börjat med rakitillverkningen. Det blir både provsmakning och Pelagias goda mat. Kl. 18 känns det rätt att rensa öronen från högröstade kretensare och gå in till sig och titta på engelska ligan. Senare på kvällen avstår vi gärna Dansbandskampen och väljer grekisk musik, innan sängen väntar vid 23-tiden.
Våra inhemska vänner säger att sjukdomen Alzheimer inte finns på Kreta. Som förklaring säger de att männen dricker raki varje dag (bra för blodcirkulationen) och kvinnorna virkar (tränar hjärnan) ända upp i 90-årsåldern. Eftersom jag varken är kvinna eller virkar är ju alternativet lätt för mig. De kvinnor som både virkar och dricker raki har definitivt inga problem. Grattis Ylva!
”Våra” hundar är både till glädje och till bekymmer. Lopporna är nu bortsanerade. Kirio Manolis hade ju i september tagit reda på en hundvalp, som någon lämnat uppe i bergen för att dö, och som Vincent döpt till Lillan. Hon blev snabbt en kelgris för oss, som vi stärkte både med råa ägg och mjölk. Från början på darriga framben fick hon senare både fin brun päls och en enorm aptit. Vi fick döpa om henne till Glufsglufs pga. hennes dåliga bordsskick. Hon skällde mycket även nattetid, där hon var placerad i närheten av Manolis hus. Endast 4 månader gammal blev hon därför placerad ensam i hans jordbruksområde 1½ km bort. Efter 4 dygn var hon försvunnen. Antingen stulen eller bortsprungen. Vi tror på det första. Hon såg ut som en jakthund och harjägare brukar passera området, där hon vaktade bönlandet. Vi hoppas dock, att hon någon gång ska känna igen min visselsignal och hör av sig!
En kväll under månaden hade vi bilat till Mirtos och Taverna Katerina för att träffa goda vänner och för att äta gott. Då kom Jannis och berättade att det fanns svenskar där och att en var jättekänd och hade spelat i Ingemar Bergman-filmer. En liten stund senare var jag i trevligt samspråk med skådespelarna. Den kända var Inga Landgré. Hennes dotter Anja (med Nils Poppe) och måg Kenneth Risberg träffade vi en gång till 10 dagar senare vid en lunch i en annan by. Komediennen Lottie Ejebrant, känd från bl.a. Sällskapsresan med Lasse Åberg, hade då anslutit sig till de två. Det blev en avslappad och underhållande lunch och maten var fantastisk!
Ylva har också varit till ”min” tandläkare. En bit av en porslinstand hade fallit bort. Georgos slipade och putsade och sa sedan: ”Kom tillbaka när den är helt trasig”. Trots goda försök fick inte heller Ylva betala. Ännu en”gåva”. Det är bra med vänner!
Under månaden har framför allt jag njutit av de granatäpplen som växt på vårt träd. Det har varit ett rikt fruktår. Men just nu tror naturen att det skall bli vår, för vårblommorna syns både här och där. Vi har börjat plocka maskrosor. Det finns en art av ”rosen” som smakar beskt, liksom den hemma. Men efter kokning i 30 minuter och tillsats av salt, citronsaft och olja smakar salladen gott. Försök själva, men spara ½ år med att plocka! Bredvid mig på bordet finns nu kvittenblad för torkning, som vi plockade från ett träd i morse. Kirio Manolis berättade att man förr gjorde te på dem, vars innehåll var läkande vid halsinfektioner. Vi får väl kolla om de gamla grekerna var kloka eller inte. Deras moderna recept vid halsproblem brukar vara honung i het raki. I värsta fall får vi väl prova det också!
/ Jannis
Det grekiska kommunalvalet den 7 november resulterade i att Pasok fick majoritet i de flesta kommunerna. Det är en tydlig delning av landet i en sydlig del med Pasok-anhängare (även Kreta) och den norra där Neo Demokratia har majoritet. Kirio Manolis tycker att kvinnor kan ingå i kommunstyrelsen, men att det skall vara män som kommunalråd. Kvinnor har inte erfarenhet nog och är inte vana att bestämma! På grund av hög ålder är det för sent för honom att åka till Sverige och forska. Där finns det kvinnor som kan bestämma! Tro mig!
I brist på arbete börjar nu en del greker att utvandra igen. Hör och häpna även till Turkiet! Grekland översvämmas istället av östeuropeer och pakistanier, som gärna ställer upp som billig arbetskraft. Nu väntar olivsäsongen och mängder av träd skall plockas. Vi tog upp en ung liftare, som visade sig komma från Syrien. Hans förhoppning var att stanna i 2 år till och tjäna så mycket att han kunde åka hem, bygga ett hus och ha råd att gifta sig. Vi svenskar har det nog ganska bra, åtminstone vi pensionärer.
I Aten är det nu prisfall på lägenheter. Från TV har vi sett ett exempel på en lägenhet som för 2 år sedan var värderad till 230.000 €, men som nu har ett värde på endast 70.000 €.
Ägarna till vår närliggande supermarket har en dotter på 4 år. Hon döptes i helgen. Det kan ha varit ett problem för familjen, eftersom pappan är alban och mamman från byn. I förskolan hade man sagt ifrån. Barnen i förskolan skall vara döpta. Vår supermarket var stängd i 2 dygn. Äntligen har man klarat av ceremonin.
Så här kan en normal lördag avlöpa på Kreta. Upp kl. 7 för att lyssna på de svenska morgonnyheterna. Efter packning av hundmat börjar promenaden upp mot bergen på 3,5 km för att mata hundarna. Efter frukost och dusch är det dags att lasta bilen kl.9.30 med tre kvinnor (Ylva, Pelagia och Nifiko) för färd till Ierapetra. Det första stoppet blir i mataffären Ariadne. Nifiko vill gärna ha bärhjälp av Ylva, så jag får klara mig ensam och handla det vi själva behöver. Sedan blir det promenad för oss alla längs den närliggande marknadsgatan för att köpa färska grönsaker och frukter. Efter hemfärd och avlämning av ”tanterna” återvänder vi kl. 12 till Maria/Lenas kafenio vid marknaden. Det är vår tradition, att där träffa vänner för samvaro och för en öl och två souvlaki. Ibland är vi 4, ibland 8 eller 10. På väg hem 2 timmar senare blir vi stoppade av bekanta. De tycker att vi skall dricka kaffe med dem. Den närmaste släkten träffas runt oss och vi pratar och skojar under en timme. Barnen får vara i centrum. Demitris, 6 år, får sjunga och visa att han kan räkna till 20. Han är helt klar över att han antingen skall bli läkare eller präst. Efter en kort tupplur hemma är vi inbjudna till grannarna Pelagia och Georgos på kasáni. En del av släkten är där, för nu har Georgos börjat med rakitillverkningen. Det blir både provsmakning och Pelagias goda mat. Kl. 18 känns det rätt att rensa öronen från högröstade kretensare och gå in till sig och titta på engelska ligan. Senare på kvällen avstår vi gärna Dansbandskampen och väljer grekisk musik, innan sängen väntar vid 23-tiden.
Våra inhemska vänner säger att sjukdomen Alzheimer inte finns på Kreta. Som förklaring säger de att männen dricker raki varje dag (bra för blodcirkulationen) och kvinnorna virkar (tränar hjärnan) ända upp i 90-årsåldern. Eftersom jag varken är kvinna eller virkar är ju alternativet lätt för mig. De kvinnor som både virkar och dricker raki har definitivt inga problem. Grattis Ylva!
”Våra” hundar är både till glädje och till bekymmer. Lopporna är nu bortsanerade. Kirio Manolis hade ju i september tagit reda på en hundvalp, som någon lämnat uppe i bergen för att dö, och som Vincent döpt till Lillan. Hon blev snabbt en kelgris för oss, som vi stärkte både med råa ägg och mjölk. Från början på darriga framben fick hon senare både fin brun päls och en enorm aptit. Vi fick döpa om henne till Glufsglufs pga. hennes dåliga bordsskick. Hon skällde mycket även nattetid, där hon var placerad i närheten av Manolis hus. Endast 4 månader gammal blev hon därför placerad ensam i hans jordbruksområde 1½ km bort. Efter 4 dygn var hon försvunnen. Antingen stulen eller bortsprungen. Vi tror på det första. Hon såg ut som en jakthund och harjägare brukar passera området, där hon vaktade bönlandet. Vi hoppas dock, att hon någon gång ska känna igen min visselsignal och hör av sig!
En kväll under månaden hade vi bilat till Mirtos och Taverna Katerina för att träffa goda vänner och för att äta gott. Då kom Jannis och berättade att det fanns svenskar där och att en var jättekänd och hade spelat i Ingemar Bergman-filmer. En liten stund senare var jag i trevligt samspråk med skådespelarna. Den kända var Inga Landgré. Hennes dotter Anja (med Nils Poppe) och måg Kenneth Risberg träffade vi en gång till 10 dagar senare vid en lunch i en annan by. Komediennen Lottie Ejebrant, känd från bl.a. Sällskapsresan med Lasse Åberg, hade då anslutit sig till de två. Det blev en avslappad och underhållande lunch och maten var fantastisk!
Ylva har också varit till ”min” tandläkare. En bit av en porslinstand hade fallit bort. Georgos slipade och putsade och sa sedan: ”Kom tillbaka när den är helt trasig”. Trots goda försök fick inte heller Ylva betala. Ännu en”gåva”. Det är bra med vänner!
Under månaden har framför allt jag njutit av de granatäpplen som växt på vårt träd. Det har varit ett rikt fruktår. Men just nu tror naturen att det skall bli vår, för vårblommorna syns både här och där. Vi har börjat plocka maskrosor. Det finns en art av ”rosen” som smakar beskt, liksom den hemma. Men efter kokning i 30 minuter och tillsats av salt, citronsaft och olja smakar salladen gott. Försök själva, men spara ½ år med att plocka! Bredvid mig på bordet finns nu kvittenblad för torkning, som vi plockade från ett träd i morse. Kirio Manolis berättade att man förr gjorde te på dem, vars innehåll var läkande vid halsinfektioner. Vi får väl kolla om de gamla grekerna var kloka eller inte. Deras moderna recept vid halsproblem brukar vara honung i het raki. I värsta fall får vi väl prova det också!
/ Jannis