Ylva A
2013-06-18, 09:35
Bara en kvinna, Ylvas syster, har kommenterat föregående månadsrapport. Träffade jag rätt med mina påståenden om kvinnor med humör och komplicerade apparater? Jag lovar (men bara i denna rapport) att inte vara retsam mot kvinnor i allmänhet och Ylva i synnerhet. Det var inte mig Ylva var ilsk på, bara den tekniska utrustning, som inte ville göra som hon ville. Å andra sidan har ingen man skrivit om problemet heller. Men de tordes väl inte.
Under maj månad har Pelagia bytt kök. Hon har nämligen två med fullständiga uppsättningar av spisar, kylskåp och all köksutrustning. Nu bakar hon bara i ”paréan”, ”vinterhuset”, bakom vårt. Där är det bäst att vara under den kalla årstiden från oktober till maj, eftersom de har en vedeldad spis där. Den sprider värme i hela lokalen. Vid rakikokning räcker värmen från kokaren. Under sommartid blir det alltför hett där, så då flyttar köksarbetet in i det stora huset, där hon och Georgios sover året runt. Matgästerna serveras nu ute på altanen mot söder och de har fullständiga rättigheter! Förflyttningen påminner om gamla tider i Sverige, då farmor och farfar flyttade ut till sommarhuset, där det var enklare att städa. Här är det tvärsom. Stort sommarhus– mer städning, men omväxling i tillvaron. För Ylva och mig är det omväxlingen mellan Östersund och Kreta som gäller och med mer städning i Sverige.
Deras son Aristos har”kommit upp sig” i livet. Genom vårt husköp klarade han sig från konkurs 1994. Vi hade många kontroverser de första åren, då vi köpte inredning till huset. Han var dyr och levererade inte i tid. Nu äger han flera fastigheter och ett jättestort möbelvaruhus utanför Ierapetra. Han vill gärna synas (dock inte så ofta hos sina föräldrar). Hans senaste förevisning av rikedom är en egen kyrka, byggd på den egna tomten! Saliga äro de enfaldiga… Förlåt mig, han däruppe! Aristos äldste son, Georgos (naturligtvis), är snart klar med sin arkitektexamen i Aten. Pelagia berättade att han varje månad behöver 3000 € för att klara uppehället! Då Pelagia tar färjan till Aten för läkarundersökning, har hon alltid med sig massor med lagad mat till honom. Farmors mat är den bästa. Vi håller med!
Apropå kyrka. Vi känner ett danskt par här sedan några år tillbaka, Nils och Maria. De är de enda utlänningar, som bor året runt i en av Ierapetras grannbyar, Vassiliki. Nils f.d. polis, drabbades av en allvarlig psykos då han såg alla grymheter som skedde i Bosnien/Kroatien under sin tjänstgöringsperiod där. Före fyllda 50 år fick han förtidspension och de har nu helt etablerat sig i byn trots 6 vuxna barn i Danmark. Maria är väldigt utåtriktad och har (tror jag) charmat byborna. De kallar henne Mariou, som ett bevis på att hon är en speciell Maria. I juli skall de båda konvertera till den ortodoxa tron och hade hoppats på, att vi kunde vara med i kyrkan. Det hade varit intressant att se, eftersom Nils är stor och dopfunten troligen avsedd för barn! Med Guds hjälp kanske det går? Vid de dop vi har varit med om, har barnen alltid gallskrikit, eftersom det är helkroppsbad. Jag tror inte att Nils och Maria gör det.
Ett annat lyckligt par är våra nya grannar, albanerna Timmy och Nadja. Den lilla sonen Landis växer på sig och är så fin. Under den första månaden har han fått vara lindebarn, som i gamla tiders Sverige. Pelagia har sagt till Nadja att han måste få sparka fritt, så det blir nog så framöver.
Under 2 års tid har man förberett för ett stort lägenhetshotell på byns strand Long Beach. Man har grävt djupt i sanden, kört bort den, fyllt på med jord och tagit bort den osv. Fortfarande är det vatten i botten. Grundläggningen är naturligtvis viktig nära havet. Hos många växer tvivlen på att det blir något nytt storhotell. Gästerna sviker, turistsäsongen minskar för varje år och tavernaägarna är bekymrade. Vem vågar investera då? Vi klarar oss utan hotell och vill gärna ha hela stranden i fred. Om ni kommer ihåg ”Stjärtan”: Jag tror hon behöver alla vita stenar för egen del!
Vi har även detta år hurrat fram och pratat med skidskyttelandslaget som varit på sitt årliga träningsläger här. Speciellt Karl-Johan Bergman går det lätt att snacka med, när han på cykel och rullskidor har slitit uppför backarna varv efter varv. De har ju bara så förbaskat bråttom! Det är lättare att prata med en alban som sitter still! Kolla Kalla kunde jag inte, men bland skidåkarna såg jag Mikael Östberg. Även de var med på skidskyttarnas träningsläger.
Man upphör aldrig att förvånas över kretensarnas vänlighet! Jannis, nypensionerad lastbilschaufför i byn, har drabbats av strupcancer. Han har efter operation varit på ett av Heraklions sjukhus för terapi under veckorna. Han har inte klarat av att äta fast föda och tynat av. På Långfredagen måste han få hjälp och bytte då till det andra sjukhuset, där han ligger för dropp, för att kroppen skall få acceptabel ork. Hustrun Maria bor där tillsammans med honom. En dag kom dottern Litza och överlämnade massor med mispelfrukter och ägg till oss. Det var Maria, som hade sagt till henne att göra det. Hon hade ork att tänka på andra, trots att familjen själv har så stora problem. Vi hoppas att Jannis skall klara krisen och att Maria får tillbaka sin numera rökfria man, som kanske också kommer att dricka bara lite raki.
Periodens frukt, som alla ger varandra då man har överflöd, är ”moshmólles”, japansk mispel. Nifiko berättade om de giftiga kärnorna i de gula, syrligt välsmakande frukterna. En gång då hon var ung, såg hon att en killing hade svåra magsmärtor. Snabbt slaktade hon den, öppnade magen och tog ut kärnorna. Killingen kunde nu i alla fall användas som föda.
Lite fotboll måste det bli! Redan som ung tonåring valde jag ut mitt favoritlag i England. Det blev Cardiff City. Kompisarna valde storlag, som Arsenal, Tottenham, Manchester U och Portsmouth, medan jag valde det udda gänget från Wales. Under alla år har Cardiff hållit till i division 2 och 3, men jag har troget varje söndag kollat i DN, hur det gått på lördagsmatchen. Nu hade de lyckats ta sig ända till FA-cupfinal. Trots lagets förlust, var det en lycka att få se att de spelade lika bra som vinnarna. Jag kunde ju trösta mig med att Olympiakos lite senare samma dag, vann den grekiska cupfinalen och tog ”The Double”. Fotboll i Grekland kan gå till på följande sätt. Dagen före avspark i en avgörande match för uppflyttning till högsta divisionen, tog några av bortalagets supportrar sig in på hemmalagets arena och kapade av ett av målen och satte tillbaka ställningen på plats. De ville nästa dag se hur kontrollen hade varit. Skulle målställningen sitta uppe eller ligga nere? För mig väntar nu det stora problemet den 10 juni: Grekland-Sverige. Skall det bli hemma i lugn och ro eller med Nikos, min fotbollskompis sedan VM 1986? Må bästa lag vinna, oavsett hur det blir.
Under den här perioden plågas både elever och lärare i Grekland. Man har avslutningsprov för uppflyttning till nästa årskurs. Om några veckor är allt över och sommarlovet väntar. Såvida inte resultatet varit dåligt och sommarskola behövs. Då blir det nya tentor till hösten.
Kan ni gissa vad Georgos, min tandläkare, har i väntrummet förutom tidningar och TV? Fjolårets frukt är borta, nu finns godis i en stor skål! Behöver han mer jobb? Det skulle vara som om försäkringsbolaget skulle ha inbrottsverktyg och bensinbomber i sitt väntrum i stället för brandvarnare och stöldmärkning. Ett annat exempel vore om rökavvänjningskliniken hade cigaretter i väntrummet. Jag avstår från sötsakerna men återkommer till Georgios. Han gör ett gott jobb till ett bra pris i en fantastiskt fin lokal försedd med senaste utrustning.
De 10 sista dagarna under månaden har vi haft sommartemperaturer. Det har varit upp mot +35 dagtid och +25 nattetid. Det känns lite kärvt att lägga sig för att sova, när temperaturen inomhus är över +30. Takfläkten går för fullt hela natten och inga sängkläder behövs! Havsvattnet är nu jätteskönt och enligt Internet fortsätter värmen.
Det var allt för denna gång! Ingen rapport i juni. EMväntar!
Ha dé! / Jannis
Under maj månad har Pelagia bytt kök. Hon har nämligen två med fullständiga uppsättningar av spisar, kylskåp och all köksutrustning. Nu bakar hon bara i ”paréan”, ”vinterhuset”, bakom vårt. Där är det bäst att vara under den kalla årstiden från oktober till maj, eftersom de har en vedeldad spis där. Den sprider värme i hela lokalen. Vid rakikokning räcker värmen från kokaren. Under sommartid blir det alltför hett där, så då flyttar köksarbetet in i det stora huset, där hon och Georgios sover året runt. Matgästerna serveras nu ute på altanen mot söder och de har fullständiga rättigheter! Förflyttningen påminner om gamla tider i Sverige, då farmor och farfar flyttade ut till sommarhuset, där det var enklare att städa. Här är det tvärsom. Stort sommarhus– mer städning, men omväxling i tillvaron. För Ylva och mig är det omväxlingen mellan Östersund och Kreta som gäller och med mer städning i Sverige.
Deras son Aristos har”kommit upp sig” i livet. Genom vårt husköp klarade han sig från konkurs 1994. Vi hade många kontroverser de första åren, då vi köpte inredning till huset. Han var dyr och levererade inte i tid. Nu äger han flera fastigheter och ett jättestort möbelvaruhus utanför Ierapetra. Han vill gärna synas (dock inte så ofta hos sina föräldrar). Hans senaste förevisning av rikedom är en egen kyrka, byggd på den egna tomten! Saliga äro de enfaldiga… Förlåt mig, han däruppe! Aristos äldste son, Georgos (naturligtvis), är snart klar med sin arkitektexamen i Aten. Pelagia berättade att han varje månad behöver 3000 € för att klara uppehället! Då Pelagia tar färjan till Aten för läkarundersökning, har hon alltid med sig massor med lagad mat till honom. Farmors mat är den bästa. Vi håller med!
Apropå kyrka. Vi känner ett danskt par här sedan några år tillbaka, Nils och Maria. De är de enda utlänningar, som bor året runt i en av Ierapetras grannbyar, Vassiliki. Nils f.d. polis, drabbades av en allvarlig psykos då han såg alla grymheter som skedde i Bosnien/Kroatien under sin tjänstgöringsperiod där. Före fyllda 50 år fick han förtidspension och de har nu helt etablerat sig i byn trots 6 vuxna barn i Danmark. Maria är väldigt utåtriktad och har (tror jag) charmat byborna. De kallar henne Mariou, som ett bevis på att hon är en speciell Maria. I juli skall de båda konvertera till den ortodoxa tron och hade hoppats på, att vi kunde vara med i kyrkan. Det hade varit intressant att se, eftersom Nils är stor och dopfunten troligen avsedd för barn! Med Guds hjälp kanske det går? Vid de dop vi har varit med om, har barnen alltid gallskrikit, eftersom det är helkroppsbad. Jag tror inte att Nils och Maria gör det.
Ett annat lyckligt par är våra nya grannar, albanerna Timmy och Nadja. Den lilla sonen Landis växer på sig och är så fin. Under den första månaden har han fått vara lindebarn, som i gamla tiders Sverige. Pelagia har sagt till Nadja att han måste få sparka fritt, så det blir nog så framöver.
Under 2 års tid har man förberett för ett stort lägenhetshotell på byns strand Long Beach. Man har grävt djupt i sanden, kört bort den, fyllt på med jord och tagit bort den osv. Fortfarande är det vatten i botten. Grundläggningen är naturligtvis viktig nära havet. Hos många växer tvivlen på att det blir något nytt storhotell. Gästerna sviker, turistsäsongen minskar för varje år och tavernaägarna är bekymrade. Vem vågar investera då? Vi klarar oss utan hotell och vill gärna ha hela stranden i fred. Om ni kommer ihåg ”Stjärtan”: Jag tror hon behöver alla vita stenar för egen del!
Vi har även detta år hurrat fram och pratat med skidskyttelandslaget som varit på sitt årliga träningsläger här. Speciellt Karl-Johan Bergman går det lätt att snacka med, när han på cykel och rullskidor har slitit uppför backarna varv efter varv. De har ju bara så förbaskat bråttom! Det är lättare att prata med en alban som sitter still! Kolla Kalla kunde jag inte, men bland skidåkarna såg jag Mikael Östberg. Även de var med på skidskyttarnas träningsläger.
Man upphör aldrig att förvånas över kretensarnas vänlighet! Jannis, nypensionerad lastbilschaufför i byn, har drabbats av strupcancer. Han har efter operation varit på ett av Heraklions sjukhus för terapi under veckorna. Han har inte klarat av att äta fast föda och tynat av. På Långfredagen måste han få hjälp och bytte då till det andra sjukhuset, där han ligger för dropp, för att kroppen skall få acceptabel ork. Hustrun Maria bor där tillsammans med honom. En dag kom dottern Litza och överlämnade massor med mispelfrukter och ägg till oss. Det var Maria, som hade sagt till henne att göra det. Hon hade ork att tänka på andra, trots att familjen själv har så stora problem. Vi hoppas att Jannis skall klara krisen och att Maria får tillbaka sin numera rökfria man, som kanske också kommer att dricka bara lite raki.
Periodens frukt, som alla ger varandra då man har överflöd, är ”moshmólles”, japansk mispel. Nifiko berättade om de giftiga kärnorna i de gula, syrligt välsmakande frukterna. En gång då hon var ung, såg hon att en killing hade svåra magsmärtor. Snabbt slaktade hon den, öppnade magen och tog ut kärnorna. Killingen kunde nu i alla fall användas som föda.
Lite fotboll måste det bli! Redan som ung tonåring valde jag ut mitt favoritlag i England. Det blev Cardiff City. Kompisarna valde storlag, som Arsenal, Tottenham, Manchester U och Portsmouth, medan jag valde det udda gänget från Wales. Under alla år har Cardiff hållit till i division 2 och 3, men jag har troget varje söndag kollat i DN, hur det gått på lördagsmatchen. Nu hade de lyckats ta sig ända till FA-cupfinal. Trots lagets förlust, var det en lycka att få se att de spelade lika bra som vinnarna. Jag kunde ju trösta mig med att Olympiakos lite senare samma dag, vann den grekiska cupfinalen och tog ”The Double”. Fotboll i Grekland kan gå till på följande sätt. Dagen före avspark i en avgörande match för uppflyttning till högsta divisionen, tog några av bortalagets supportrar sig in på hemmalagets arena och kapade av ett av målen och satte tillbaka ställningen på plats. De ville nästa dag se hur kontrollen hade varit. Skulle målställningen sitta uppe eller ligga nere? För mig väntar nu det stora problemet den 10 juni: Grekland-Sverige. Skall det bli hemma i lugn och ro eller med Nikos, min fotbollskompis sedan VM 1986? Må bästa lag vinna, oavsett hur det blir.
Under den här perioden plågas både elever och lärare i Grekland. Man har avslutningsprov för uppflyttning till nästa årskurs. Om några veckor är allt över och sommarlovet väntar. Såvida inte resultatet varit dåligt och sommarskola behövs. Då blir det nya tentor till hösten.
Kan ni gissa vad Georgos, min tandläkare, har i väntrummet förutom tidningar och TV? Fjolårets frukt är borta, nu finns godis i en stor skål! Behöver han mer jobb? Det skulle vara som om försäkringsbolaget skulle ha inbrottsverktyg och bensinbomber i sitt väntrum i stället för brandvarnare och stöldmärkning. Ett annat exempel vore om rökavvänjningskliniken hade cigaretter i väntrummet. Jag avstår från sötsakerna men återkommer till Georgios. Han gör ett gott jobb till ett bra pris i en fantastiskt fin lokal försedd med senaste utrustning.
De 10 sista dagarna under månaden har vi haft sommartemperaturer. Det har varit upp mot +35 dagtid och +25 nattetid. Det känns lite kärvt att lägga sig för att sova, när temperaturen inomhus är över +30. Takfläkten går för fullt hela natten och inga sängkläder behövs! Havsvattnet är nu jätteskönt och enligt Internet fortsätter värmen.
Det var allt för denna gång! Ingen rapport i juni. EMväntar!
Ha dé! / Jannis