Ylva A
2013-05-22, 10:31
Då var det dags igen för ett nytt månadsbrev. Hoppas att ni uppskattar dem! Det är otroligt så snabbt tiden går, när man kan alla rutiner.”Om tiden hade gått så här snabbt, när jag var ung, hade jag varit död för länge sedan”, kläckte jag ur mig en morgon på den vanliga promenaden.
Kretensarna räknar oktober som en höstmånad., trots att det fortfarande är sommartemperaturer. En påminnelse om en svalare framtid kom den 14:e oktober med lägre nattemperaturer ned mot +18. En vecka senare kom det efterlängtade regnet, då i form av störtfloder. Alla vägar och bäckar översvämmades. Allt rinner inte ut i havet, utan regnvattnet samlas också upp i konstgjorda magasin för framtida behov. Vi var och tittade på Ierapetras ”fragma”, innan regnet kom. Där har man byggt en jättehög vall och samlar upp vattnet från de omgivande bergen. I botten finns en kvarlämnad kyrka, som vi kunde se, eftersom dammen var nästan tömd. Sjön är attraktiv för fåglar. Just denna tid väntade man på svart stork.
Andra årstidstecken är att männen byter från shorts till långbyxor och att man kapar ned träden på Ierapetras paradgator. Det är benjaminfikusar, c:a 4 m höga, som inte får växa på sig mer. I månadsskiftet stänger också flertalet hotell och tavernor. Charterresorna upphör, men det bor massor av framför allt tyskar, österrikare och holländare kvar i området året runt. Många är pensionärer, men även yngre har lämnat sina hemländer för jobb i ett bättre klimat. Bostäder finns i överflöd. I Ierapetra byggs mängder av nya hyreshus. Några av lägenheterna blir uthyrda, men åtskilliga står tomma.
I oktober startar rakitillverkningen i byn. De som har ett litet behov, klarar av sin destillation under 2 dagar. Vår granne Georgos har16 stora tunnor och behöver minst 14 dagar innan han är klar. På premiärkvällen var vi bjudna med ett 15-tal andra på en trevlig kretensisk afton med massor av god mat, raki och grekiska sånger. Sonen Aristos, som vi köpte vårt hus av, kom i så god stämning att han kastade flera av husets tallrikar i golvet. Det kan tas som bevis på att det var hög stämning under kvällen och att Pelagia kommer att behöva köpa nya.
Den här månaden har jag läst Stieg Larssons Millenium-serie. Jan Guillou får tycka som han vill, jag hade svårt att släppa böckerna ifrån mig. Vilken spänning! Stieg måste ha gillat kvinnor, som skapade en sådan kvinnlig hjälte. Jag har döpt min nyinköpta herrbetjänt till Salander efter henne. Den står nämligen bredvid datorn och kan förhoppningsvis skydda den mot intrång.
Mitt kroppsarbete har varit plantering av vitlök tillsammans med kirio Manolis i hans landområde i bergen, kallat för såpato = livgivande. Tillsammans med Ylva har jag också handplockat oliver som vi och kirio Manolis familj behöver för inläggning. För c:a 3 veckor sedan hade Manolis hundvalp Tjorven slitit sig från sitt olivträd och varit försvunnen i två dygn. Vi kunde höra skall och kvidande högt uppe i bergen, men vi kunde inte lokalisera ljuden. Jag och Ylva gick då mycket längre upp på berget och jag fick syn på honom högt uppe på en platå. Klippor, 7-8 meter höga, gjorde att han inte vågade ta sig ner. Istället för en lång omväg tog jag en mycket brant getstig upp på klippan, där en glad och tacksam Tjorven kom mig till mötes. Gissa om han slickade mig! Han hade fortfarande kvar sin ståltråd runt halsen, som används som koppel. Att återvända samma väg var omöjligt, men Tjorven följde villigt med tillbaka till sitt vanliga träd, glad och tacksam över att få smekningar, vatten och mat. Ylva och jag var glada över att vi inte gav upp, utan lyckades återbörda honom som grönsaksvakt mot de lösgående getterna.
Vi har inte haft några kackerlackor på besök, men vi har haft andra hyresgäster. Vi hade vid upprepade tillfällen sett små myror i badrummet. Ylva råkade lägga fothandduken över ett avlopp. Då dök det upp myr-iader av oroliga smådjur, som trodde det var natt. Det blev sanering med kokande vatten. Christian har ett annat husdjur, men det berättar jag om nästa gång.
Vi är i byn kända som svenskarna – ”i svidí”. Ingen känner till vårt efternamn. Vi måste däremot lära oss grekernas efternamn, för att kunna skilja på alla Nikos, Georgos, Jannis, Demitris, Eleni, Maria m.fl. Dessutom skall vi komma ihåg de svåra efternamnen också. Ett grek/österrikiskt par (hon heter Dorotea) har en annan metod. En Jannis kallar de för Långjannis, en annan för Fiskjannis, en tredje för Jannis med kepsen och en fjärde för Jannis med vespan. Dorotea är grekiska och betyder ”gåva från gud”.
Det svenska miljöpartiet har två partiledare, men Pasok är värre. De har för närvarande tre partiledare, bl.a. den tidigare partiledaren Georgos Papandreos. Man tror dock inte att han ensam kan vinna över Karamanlis i Ny Demokrati, så partiet försöker med ytterligare två.
Om någon undrar över vårt sudokuproblem, kan jag berätta att det löste sig på vår gemensamma(!) bröllopsdag. Jag fick en sudokutidning av Ylva och hon fick 6 nystan virkgarn av mig. Just nu kl. 18 (+23) sitter hon bredvid mig på altanen och säger: ”Det är fel”! Nu gäller det virkningen och hon måste repa upp. Förut var det suddgummi hon behövde. Duktig på sudoku är hon dock, men en stjärna på att virka.
/ Jannis
Kretensarna räknar oktober som en höstmånad., trots att det fortfarande är sommartemperaturer. En påminnelse om en svalare framtid kom den 14:e oktober med lägre nattemperaturer ned mot +18. En vecka senare kom det efterlängtade regnet, då i form av störtfloder. Alla vägar och bäckar översvämmades. Allt rinner inte ut i havet, utan regnvattnet samlas också upp i konstgjorda magasin för framtida behov. Vi var och tittade på Ierapetras ”fragma”, innan regnet kom. Där har man byggt en jättehög vall och samlar upp vattnet från de omgivande bergen. I botten finns en kvarlämnad kyrka, som vi kunde se, eftersom dammen var nästan tömd. Sjön är attraktiv för fåglar. Just denna tid väntade man på svart stork.
Andra årstidstecken är att männen byter från shorts till långbyxor och att man kapar ned träden på Ierapetras paradgator. Det är benjaminfikusar, c:a 4 m höga, som inte får växa på sig mer. I månadsskiftet stänger också flertalet hotell och tavernor. Charterresorna upphör, men det bor massor av framför allt tyskar, österrikare och holländare kvar i området året runt. Många är pensionärer, men även yngre har lämnat sina hemländer för jobb i ett bättre klimat. Bostäder finns i överflöd. I Ierapetra byggs mängder av nya hyreshus. Några av lägenheterna blir uthyrda, men åtskilliga står tomma.
I oktober startar rakitillverkningen i byn. De som har ett litet behov, klarar av sin destillation under 2 dagar. Vår granne Georgos har16 stora tunnor och behöver minst 14 dagar innan han är klar. På premiärkvällen var vi bjudna med ett 15-tal andra på en trevlig kretensisk afton med massor av god mat, raki och grekiska sånger. Sonen Aristos, som vi köpte vårt hus av, kom i så god stämning att han kastade flera av husets tallrikar i golvet. Det kan tas som bevis på att det var hög stämning under kvällen och att Pelagia kommer att behöva köpa nya.
Den här månaden har jag läst Stieg Larssons Millenium-serie. Jan Guillou får tycka som han vill, jag hade svårt att släppa böckerna ifrån mig. Vilken spänning! Stieg måste ha gillat kvinnor, som skapade en sådan kvinnlig hjälte. Jag har döpt min nyinköpta herrbetjänt till Salander efter henne. Den står nämligen bredvid datorn och kan förhoppningsvis skydda den mot intrång.
Mitt kroppsarbete har varit plantering av vitlök tillsammans med kirio Manolis i hans landområde i bergen, kallat för såpato = livgivande. Tillsammans med Ylva har jag också handplockat oliver som vi och kirio Manolis familj behöver för inläggning. För c:a 3 veckor sedan hade Manolis hundvalp Tjorven slitit sig från sitt olivträd och varit försvunnen i två dygn. Vi kunde höra skall och kvidande högt uppe i bergen, men vi kunde inte lokalisera ljuden. Jag och Ylva gick då mycket längre upp på berget och jag fick syn på honom högt uppe på en platå. Klippor, 7-8 meter höga, gjorde att han inte vågade ta sig ner. Istället för en lång omväg tog jag en mycket brant getstig upp på klippan, där en glad och tacksam Tjorven kom mig till mötes. Gissa om han slickade mig! Han hade fortfarande kvar sin ståltråd runt halsen, som används som koppel. Att återvända samma väg var omöjligt, men Tjorven följde villigt med tillbaka till sitt vanliga träd, glad och tacksam över att få smekningar, vatten och mat. Ylva och jag var glada över att vi inte gav upp, utan lyckades återbörda honom som grönsaksvakt mot de lösgående getterna.
Vi har inte haft några kackerlackor på besök, men vi har haft andra hyresgäster. Vi hade vid upprepade tillfällen sett små myror i badrummet. Ylva råkade lägga fothandduken över ett avlopp. Då dök det upp myr-iader av oroliga smådjur, som trodde det var natt. Det blev sanering med kokande vatten. Christian har ett annat husdjur, men det berättar jag om nästa gång.
Vi är i byn kända som svenskarna – ”i svidí”. Ingen känner till vårt efternamn. Vi måste däremot lära oss grekernas efternamn, för att kunna skilja på alla Nikos, Georgos, Jannis, Demitris, Eleni, Maria m.fl. Dessutom skall vi komma ihåg de svåra efternamnen också. Ett grek/österrikiskt par (hon heter Dorotea) har en annan metod. En Jannis kallar de för Långjannis, en annan för Fiskjannis, en tredje för Jannis med kepsen och en fjärde för Jannis med vespan. Dorotea är grekiska och betyder ”gåva från gud”.
Det svenska miljöpartiet har två partiledare, men Pasok är värre. De har för närvarande tre partiledare, bl.a. den tidigare partiledaren Georgos Papandreos. Man tror dock inte att han ensam kan vinna över Karamanlis i Ny Demokrati, så partiet försöker med ytterligare två.
Om någon undrar över vårt sudokuproblem, kan jag berätta att det löste sig på vår gemensamma(!) bröllopsdag. Jag fick en sudokutidning av Ylva och hon fick 6 nystan virkgarn av mig. Just nu kl. 18 (+23) sitter hon bredvid mig på altanen och säger: ”Det är fel”! Nu gäller det virkningen och hon måste repa upp. Förut var det suddgummi hon behövde. Duktig på sudoku är hon dock, men en stjärna på att virka.
/ Jannis