Ylva A
2013-02-04, 13:19
Den här gången är det mer allvar än skämt, direkt från vardagslivet på Kreta.
Jag fick ett tidningsurklipp från Göran, vår gode vän i Östersund, som handlade om amerikanarnas spring i ”ekorrhjulet”. De har 50 arbetstimmar under 50 veckor per år i medeltal. Allt för att vandra vidare i karriären och för att förtjäna mer pengar. Kollade med sommargrannen, Ken fysikforskaren, och han sa att 60 timmar gällde för honom. Att ”gå i väggen” är ju ett känt begrepp för oss svenskar, men att finländare inom skola och sjukvård har samma problem som vi, är kanske obekant. En annan grannes son, Jannis, som bor i Tampere, berättade det.
De som är mästare på att koppla av är grekerna! De stannar alltid upp, hälsar och frågar hur man mår. De tar en kopp kaffe på kafenion, ensamma eller med någon bekant. Räcker tiden stannar de längre och ”löser världsproblemen”. Dessutom tar de siesta under den varma årstiden. Samtidigt är detta något av nationens problem. Egenföretagarna säger att de kommer om en timme, men dyker upp först nästa dag eller vecka, ibland oannonserat. I den statliga och kommunala förvaltningen är bekymren ännu större. Alltför många är anställda men genomför inget produktivt arbete. De som behöver hjälp får vänta. Köerna är långa. Då vi skulle beställa fast telefon i huset, måste vi först visa kontraktet på att vi ägde det. Det räckte inte, utan även passen skulle visas! Det gjorde att det behövdes 4 besök på grekiska Telia (OTE). När Mary, Kens fru, skulle hjälpa sin mor (88), att ta ut nytt pass, måste Mary komma tillbaka med sin mor (känd i staden) och lämna bevis på att hon betalat sina räkningar för el, vatten och telefon! Vilken byråkrati! Men säkert inte många som ”går i väggen”.
Tiden går och nya trender kommer. När jag och ibland även min hustru, bekantade oss med omgivningen för 10 år sedan, var vi de enda turister som motionerade här (vad vi kunde se)! Alla använde hyrbil. Det gör man även nu, men på senare år har det blivit vanligt med cyklande i grupp och jogging (även under den varmaste tiden på dagen). Det är inte dåligt i dessa berg. I slutet av maj stötte jag på svenska skidskyttelandslaget, med bl.a. Jakob Börjesson (känd av mig från ”Basåret”). De bodde ”all inclusive” i vår by och tyckte att backarna var enorma. Idag såg vi ”mouintainbaikare”, som cyklade ut på bergets grusvägar. Förutom lutningen tillkommer rullgruset! Imponerande! Däremot har jag sällan sett greker som joggar. Men det är många som säger att det är bra att vi tar motionsrundor, men de inspireras inte själva.
I Ierapetraområdet lever man vanligtvis gott och har det bra ekonomiskt. Olivträd och växthus ger goda extrainkomster. Intressant är att se hur de lever familjevis. Familjen och släkten är oerhört viktig. De säger att svågerns brylling tillhör släkten! Tämligen vanligt är att släkten bor nära varandra och tillsammans i flera generationer. Då kan farmor/mormor ta hand om barnbarnen och dessutom hjälpa den äldsta generationen med mat och vård. Bor generationerna separerade från varandra, är det slående att generationen som är över 70 år, lever enkelt i små, gamla stenhus. De har gett bort allt till den yngre generationen och är nöjda med det enkla och invanda.
De runt 50 år däremot har stora hus av mycket god kvalitet med flerglasfönster, centralvärme och de flesta nymodigheterna inomhus. Dessutom har de förberett för nästa generation, genom att ha lägenhet/er en våning upp i huset. Grundregeln är: allt till barnen och inget till staten! (Men 50-årsgenerationen unnar sig själv också). Det anses att arvsskatten är hög, medan gåvoskatt saknas. De skulle bara veta hur det är skattemässigt i Sverige. Den yngsta generationen har det naturligtvis bäst även här, såvida de har jobb.
Föräldrarnas tillgångar har tryggat deras tillvaro. Men efter OS har arbetslösheten ökat, framför allt för ungdomar och kvinnor. Men nu väntar olivsäsongen och då finns jobb för dem som vill! Dagsförtjänsten är 35 Euro, men albanerna vill ha 40, säger grekerna. Själva har Ylva och jag inga jobb, bara ett litet stenhus, precis som 70-årsgenerationen. Men det är fanken så lätt att städa! Vi borde kalla vårt hus ”Undantaget” i stället för ”Shangrila”, men namnet är redan upptaget. Det är namnet på det minsta sommarhuset i Borgsjö, som vi retirerat till.
Pelagia har ingen tupp till sina hönor. Trots att de lever fritt sprättande och får rikligt med mat, hackar de på varandra, så att ryggarna är bara. Det räcker inte med granntuppens galande. Det är väl samma sak som med en enkönad arbetsplats? Det krävs åtminstone en av motsatt kön!
På senaste tiden har jag blivit en riktig klippare! Inte med aktier o.d. utan med klippmaskinen. Jag blev så inspirerad, då jag såg min f.d. kollega Kajs lockar falla, att jag köpte en klippmaskin. Med den ska min hustru hålla mig kort, var det tänkt. Men när våra grekiska vänner såg det goda resultatet, ville även de bli klippta. Utan ersättning förstås. Kommer Ni till Kreta och ser alla korthåriga, beror det på mig, klippmaskinen och att det är gratis! Någon sysselsättning måste man ju ha!
Nu väntar svinnovember! Då blir det dags att ta på långkalsongerna men knappast för mig! Mina favoritmånader har aldrig varit okt. – nov. men kan bli det nu.
/ Jannis
Jag fick ett tidningsurklipp från Göran, vår gode vän i Östersund, som handlade om amerikanarnas spring i ”ekorrhjulet”. De har 50 arbetstimmar under 50 veckor per år i medeltal. Allt för att vandra vidare i karriären och för att förtjäna mer pengar. Kollade med sommargrannen, Ken fysikforskaren, och han sa att 60 timmar gällde för honom. Att ”gå i väggen” är ju ett känt begrepp för oss svenskar, men att finländare inom skola och sjukvård har samma problem som vi, är kanske obekant. En annan grannes son, Jannis, som bor i Tampere, berättade det.
De som är mästare på att koppla av är grekerna! De stannar alltid upp, hälsar och frågar hur man mår. De tar en kopp kaffe på kafenion, ensamma eller med någon bekant. Räcker tiden stannar de längre och ”löser världsproblemen”. Dessutom tar de siesta under den varma årstiden. Samtidigt är detta något av nationens problem. Egenföretagarna säger att de kommer om en timme, men dyker upp först nästa dag eller vecka, ibland oannonserat. I den statliga och kommunala förvaltningen är bekymren ännu större. Alltför många är anställda men genomför inget produktivt arbete. De som behöver hjälp får vänta. Köerna är långa. Då vi skulle beställa fast telefon i huset, måste vi först visa kontraktet på att vi ägde det. Det räckte inte, utan även passen skulle visas! Det gjorde att det behövdes 4 besök på grekiska Telia (OTE). När Mary, Kens fru, skulle hjälpa sin mor (88), att ta ut nytt pass, måste Mary komma tillbaka med sin mor (känd i staden) och lämna bevis på att hon betalat sina räkningar för el, vatten och telefon! Vilken byråkrati! Men säkert inte många som ”går i väggen”.
Tiden går och nya trender kommer. När jag och ibland även min hustru, bekantade oss med omgivningen för 10 år sedan, var vi de enda turister som motionerade här (vad vi kunde se)! Alla använde hyrbil. Det gör man även nu, men på senare år har det blivit vanligt med cyklande i grupp och jogging (även under den varmaste tiden på dagen). Det är inte dåligt i dessa berg. I slutet av maj stötte jag på svenska skidskyttelandslaget, med bl.a. Jakob Börjesson (känd av mig från ”Basåret”). De bodde ”all inclusive” i vår by och tyckte att backarna var enorma. Idag såg vi ”mouintainbaikare”, som cyklade ut på bergets grusvägar. Förutom lutningen tillkommer rullgruset! Imponerande! Däremot har jag sällan sett greker som joggar. Men det är många som säger att det är bra att vi tar motionsrundor, men de inspireras inte själva.
I Ierapetraområdet lever man vanligtvis gott och har det bra ekonomiskt. Olivträd och växthus ger goda extrainkomster. Intressant är att se hur de lever familjevis. Familjen och släkten är oerhört viktig. De säger att svågerns brylling tillhör släkten! Tämligen vanligt är att släkten bor nära varandra och tillsammans i flera generationer. Då kan farmor/mormor ta hand om barnbarnen och dessutom hjälpa den äldsta generationen med mat och vård. Bor generationerna separerade från varandra, är det slående att generationen som är över 70 år, lever enkelt i små, gamla stenhus. De har gett bort allt till den yngre generationen och är nöjda med det enkla och invanda.
De runt 50 år däremot har stora hus av mycket god kvalitet med flerglasfönster, centralvärme och de flesta nymodigheterna inomhus. Dessutom har de förberett för nästa generation, genom att ha lägenhet/er en våning upp i huset. Grundregeln är: allt till barnen och inget till staten! (Men 50-årsgenerationen unnar sig själv också). Det anses att arvsskatten är hög, medan gåvoskatt saknas. De skulle bara veta hur det är skattemässigt i Sverige. Den yngsta generationen har det naturligtvis bäst även här, såvida de har jobb.
Föräldrarnas tillgångar har tryggat deras tillvaro. Men efter OS har arbetslösheten ökat, framför allt för ungdomar och kvinnor. Men nu väntar olivsäsongen och då finns jobb för dem som vill! Dagsförtjänsten är 35 Euro, men albanerna vill ha 40, säger grekerna. Själva har Ylva och jag inga jobb, bara ett litet stenhus, precis som 70-årsgenerationen. Men det är fanken så lätt att städa! Vi borde kalla vårt hus ”Undantaget” i stället för ”Shangrila”, men namnet är redan upptaget. Det är namnet på det minsta sommarhuset i Borgsjö, som vi retirerat till.
Pelagia har ingen tupp till sina hönor. Trots att de lever fritt sprättande och får rikligt med mat, hackar de på varandra, så att ryggarna är bara. Det räcker inte med granntuppens galande. Det är väl samma sak som med en enkönad arbetsplats? Det krävs åtminstone en av motsatt kön!
På senaste tiden har jag blivit en riktig klippare! Inte med aktier o.d. utan med klippmaskinen. Jag blev så inspirerad, då jag såg min f.d. kollega Kajs lockar falla, att jag köpte en klippmaskin. Med den ska min hustru hålla mig kort, var det tänkt. Men när våra grekiska vänner såg det goda resultatet, ville även de bli klippta. Utan ersättning förstås. Kommer Ni till Kreta och ser alla korthåriga, beror det på mig, klippmaskinen och att det är gratis! Någon sysselsättning måste man ju ha!
Nu väntar svinnovember! Då blir det dags att ta på långkalsongerna men knappast för mig! Mina favoritmånader har aldrig varit okt. – nov. men kan bli det nu.
/ Jannis