Att resa till Georgioupolis är att komma hem

Att packa är inte roligt! Alla bra-att-ha-grejor som bara måste vara med, fyller nästan väskan. Sedan är det dags för nödvändigheterna och vips är väskan proppfull. Vi ska upp i ottan, 03.15, för att vara på flygplatsen två timmar innan avgång. Ja, ja, vi reser charter! Billiga one-way biljetter bokades redan i november förra året.

Inga missöden och vi landar som vi ska på Chanias flygplats på nästan beräknad tid. Jag har ofta tänkt på varför vissa klappar i händerna vid landning. Kan det vara så att man tycker att piloten är duktig som fått ner det tunga planet? Tanken på något annat verkar vara ett mycket dåligt alternativ(!) Fotogenlukten - ja det luktar nästan gott, när vi kliver ut ur planet och kisar i det skarpa ljuset och känner den värmande solen. Väskorna kommer så småningom, men som vanligt inte på det bandet som markerats med vår flight. Den här gången kunde inte vår Nikos hämta oss utan Georgos taxichauffören som kört oss många gånger. Vi suckar lyckligt när vi är på väg ut på vägen mot PARADISET och ser de välbekanta vyerna passera, havet, bergen och växtligheten.

Det blir ett kärt återseende hos "vår familj" och grabbarna får förstås sina paradischokladaskar, vilket blivit en tradition, trots att de numera är vuxna karlar. Vi får hjälp med att kånka väskorna uppför trappan till vårt rum,, nummer 7. av Vangelis. Seven is heaven. Vi har samma rum som nästan alltid. Patetiskt, Nä då, det är det bästa rummet, så det så! I kylskåpet finns färska ägg och tomater. Mamma Rodaria har även bakat kakor . Vi blir, som vanligt, rörda av hennes omtanke.

Tänk nu har vi två hela veckor framför oss! Det är hur lång tid som helst!

Dagarna fylls av samvaro med goda vänner från Skandinavien, promenader längs den milslånga stranden, bad och sol. Vid strandbaren med det fashionabla namnet Sun Kiss äter vi ofta lunch tillsammans med en immig Mythos, med tårna nerkörda i den svala sanden. Solen bara skiner från en klarblå himmel, dag ut och dag in!

Många eftermiddagar träffar vi Nikos, vår vän; för en frappé och diskussioner om livet och framtiden. Vi jämför ofta kulturella skillnader mellan våra respektive länder. Vi pratar om skatter skolor, sjukvård skillnader i bilkörning och mycket annat. Nikos är yngre än vårt yngsta barn och han har en gång gett oss en fantastisk komplimang: - Det finns så många saker jag kan prata med er om som jag inte kan säga till mina föräldrar. Ni är som mina svenska extraföräldrar!

Främst kvällsaktivitet är middagen; Förberedelse, Utgång och Njutning! En härlig Mossaka, Stifado, Kleftiko, Pastitio eller Paputsakia tillsammans med en Retsina, det är livet!

Två veckor är inte hur lång tid som helst, det är bara två futtiga veckor! Tiden rinner som sand mellan fingrarna. Det är dags att åka hem! De välbekanta vyerna passerar den här gången också i bilresan till flygplatsen och den här gången suckar vi inte av lycka... Vi har inte uträttat något väsentligt, inte farit och flängt omkring, inte varit kulturella. Vi har bara VARIT den här gången - och gissa om det var skönt?

Hälsningar Nektaria

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera