Resebrev från Grekland 2006

 

© Text & bild: Maria
Användarnamn på Kalimera: Mpersson

Resebrev Kreta juni/juli 2006

Stockholm, februari 2006.
Sitter på jobbet, inser efter att ha jobbat runt 70 timmar i veckan i ett halvårs tid att nu är det dags att beställa sommarresan, annars kommer jag aldrig iväg. Börjar ringa närmaste vännerna. Kompis 1 ska ut o resa med sin pojkvän, 2an har precis köpt lägenhet och har inte råd att åka nånstans. Då ringer jag min kära kompis nr 3. Hon ställer alltid upp när man vill resa, festa eller bara äta gott en kväll. Då släpper hon bomben. Hon ska bli mamma och kommer vid resans avgång vara höggravid. Nehej. Vad skulle jag göra då? Ensam ville jag inte åka. Jag ringer därför min kära moder, och visst hon ville följa med. (Så länge pappa passar katten.) Vi börjar kolla resmål direkt och eftersom ingen av oss varit i Grekland var det det vi fastnade för tillslut. En vecka senare är resan bokad. 9 dagar ska spenderas i Agia Marina, Kreta.

Juni, 2006.
Avresan fungerade fint. Planet var 45 minuter försenat men annars gick allt bra. Vi fick vårt bagage först av alla och hittade vår förbeställda taxi direkt, på bara 15 minuter hade vi slingrat oss ut ur flygplatsen. Ca en halvtimme senare kom vi fram till vårt hotell Canea Mare, dock något omskakade efter en vansinnesfärd i taxin. I receptionen hittade vi nyckeln tillsammans med ett personligt brev om hur vi skulle hitta vårt rum. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Och det första jag lyckas med är att låsa oss ute! Vi hade markterass och jag skulle gå ut och ta en nattcigarett. (Mamma sitter redan ute.) Svisch så slår dörren igen bakom mig. Klockan är runt 2 på natten och receptionen är stängd. Jag minns att jag såg ett emergencynumber där när vi hämtade nyckeln. Eftersom jag av någon anledning har tagit av mig byxorna (???) så ber jag mamma knata iväg och ringa. Men det vill hon inte! Hon påstår att hon inte är så bra på engelska och att jag måste gå. Jag hävdar (såklart) att jag inte kan gå eftersom jag är halvnäck. Detta resulterar att hon slänger av sig sina byxor och ger dem till mig. Hur hon tänkte då har jag ingen aning om eftersom hon mest liknar en pygmé och har minst 2 storlekar mindre kläder än mig. Hon säger sen den kanske dummaste meningen jag hört i mitt liv hittills. - Det ser ju ut att kunna va bikinitrosor! Ja, som om jag flyger iförd bara bikinitrosor! När hon äntligen ger upp kampen så ser jag att bredvid altanfönstret högt upp finns ett öppet fönster. Så jag pallrar upp en stol mot väggen och klättrar upp och hänger mig in genom fönstret och med fingertopparna lyckas jag öppna dörren. Vilken pärs! Sen somnar vi som stockar i sängen som mer påminner om en betongklump.

Följande 3 dagar ser likadana ut. Vi börjar som första par ut att äta frukost, vi är alldeles ensamma sånär som en tysk familj som trillar in när vi nästan är klara. Sen knallar vi ner till stranden och spenderar större delen av dagen där. Lunchen (oftast en grekisk sallad med tsatsiki) intas på närmsta strandservering. När jag är börjar likna en kräfta och mamma är trött på solen tar vi en dusch och sätter oss i stället i hotellbaren.

Där lärde vi snabbt känna de 2 underbara killar som jobbar där, Pedro och Manny. Oj vad gott det är med en iskall Mythos när man varit på stranden hela dagen! Glasen togs ur frysen så när man skulle ta första klunken hade en tunn isskorpa bildats på toppen. När vi suttit där och språkat med killarna i en timme eller två gick vi ut och letade upp närmaste taverna för att äta dagens middag. Redan första kvällen upptäckte jag saganaki och efter det åt jag nog det i stort sett varje dag. Kvällarna avslutades i regel som de började, med en drink i hotellbaren. Vi behövde aldrig gå till någon annan bar på kvällarna/nätterna, varför skulle vi det när vi hade killarnas eminenta sällskap och Pedros excellenta drinkblandarkunskaper.

Fjärde dagen när vi skulle ta en morgonpromenad på stranden upptäckte vi vågorna. Badförbud! (Det varade resten av resan) Mycket vackert att titta på men otroligt trist eftersom varken jag eller mamma är några poolmänniskor. Vi gick i alla fall vår promenad och minst två gånger kom det stora vågor och slog över oss. Vi struntade i stranden den dagen och tog istället bussen in till Chania. Vi shoppade inte så mycket, vi gick mest omkring i hamnen och njöt av värmen och tittade på de vackra vyerna. Sen såg vi ett litet gulligt sightseeingtåg och hoppade på det. En halvtimme senare var vi tillbaks igen, grymt besvikna. Tyckte inte alls att tåget var bra. Man såg ju knappt någonting av staden genom det. Men vi fick åtminstone vila fötterna ett tag. Vi gav upp Chania och åkte hem innan middagstid och hittade sen en liten söt taverna i de övre delarna av Agia Marina. Efter det blev det en väldigt sen kväll i baren och vi rumlade sen hem lite väl sent eftersom vi skulle upp tidigt.

Vaknade rejält illamående! Jobbigt med tanke på att vi beställt en busstur till Elafonissi just den dagen. Men det var bara att pallra sig in i duschen och sen gå ner till gatan där vi skulle bli upphämtade. Sov större delen av resan dit. Kanske tur det, alla som åkt "bergsvägen" till "Kretas Maldiverna" vet vad jag pratar om. Vägen är minimal! Trodde flera gånger att vi skulle köra av när bussen krängde till. Men vackert, det var det sannerligen! Efter 2-3 timmar och ett stopp var vi framme. Det första vi kände var det ISKALLA vattnet. Hur kan det va så kallt där när vattnet överallt annars är så varmt? Vi vadade ut till ön med hopp om att det skulle bli skönt att ligga och sola och njuta lite. Tji fick vi för det. Det blåste som satan och man blev mörbultad av all sand som flög i hög fart mot ens halvnakna kropp. Som tusen små nålstick hela tiden! Men jag ångrar inte att jag åkte dit. Det är så oerhört vackert!

Följande dag trotsade vi vågorna och gick trots badförbudet ner till stranden igen. Tråkigt att inte kunna bada, men vi svalkade oss lite i vattenbrynet ändå. Badvakterna hade fullt upp med att vissla in folk som trotsade vågorna. Förstår inte hur de vågar gå ut så långt med tanke på det upprörda vattnet.

Efter duschen och den dagliga barstunden tog vi en promenad mot Platanias. Passade på att köpa lite souvenirer till nära och kära. Lite trötta satt vi på terrassen och spelade yatzy och kort i några timmar innan maten. Ibland är det skönt att bara sitta hemma och ta det lugnt.

Så var vi till sist framme vid dagen innan avfärd. Denna gång spenderade vi hela kvällen på hotellets bar och restaurang. De hade en Kretansk afton med dansare, grekisk buffé och massa grekisk musik. En perfekt avslutning på semestern. Efter baren stängde satt jag kvar med bargrabbarna och pratade i flera timmar om allt mellan himmel och jord. Fick även en inbjudan om att komma tillbaks senare och en av dem pratade om att han var lite sugen att komma och hälsa på i Sverige i vinter. Han skulle fixa boende om jag kom tillbaks och jag lovade detsamma om han ville hälsa på.

Avresedagen gjorde vi inte så mkt. Vi hyrde rummet en dag till eftersom planet inte gick förrän sent på kvällen. Vi tog en sista promenad, åt för sista gången den fantastiska maten och försökte rensa väskorna på onödigheter så gott vi kunde. Slängde solkrämer, schampo och allt vi inte orkade bära. Taxin kom lite sent men tillslut var vi på flygplatsen igen. Planet var försenat 2 timmar och trötta som få kom vi hem till Stockholm vid 3 snåret igen.

Det låter som vi inte gjorde något, men Kreta gjorde ändå så stort intryck på mig att jag redan veckan efter bokade nästa resa. Den sker i september och grabbarna höll sitt löfte om att fixa boende om jag kom igen. Fick ett samtal redan efter några dagar som sa att det var fixat och klart! Så 2:a september bär det av igen! Längtar oerhört mycket!

Maria
Användarnamn på Kalimera: Mpersson

 

Kreta på Kalimera »
Fler resebrev från 2006 »






HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera