Kalimera - ditt fönster mot Grekland och de grekiska öarna.

ÖVÄRLDEN FASTLANDET INFÖR RESAN UNDER RESAN ÖLUFFA
OM GREKLAND FORUM E-GUIDER BOKA HOTELL SÖK

Att återvända till Karpathos. Del 3.

Kakbak

Mikke hade ju reläat ett nödrop från Maria Diakidis på Zephyros Village, att hon ville ha recept på svenska kakor. Ja, visst går det att översätta recepten till engelska, men mycket ligger ju i själva handlaget och är kanske inte så lätt att direkt översätta, så jag sade i ett svagt ögonblick att jag kan väl kila över och visa henne några sorter när jag ändå är där. Men sen kom ju husköp och flytt emellan, och jag hade väl mer eller mindre förträngt det hela… men se, det hade inte Mikke!!!

Så en kväll på Pelagos, kom en man fram till oss, presenterade sig som Andreas, och frågade om det var vi som var Mike's friends som skulle lära hans fru att baka svenska kakor! Mikke hade ringt var och varannan dag, sade Andreas, som hade varit där flera gånger och letat efter oss, och var SÅ glad att vi äntligen hade träffats! Och jag som hade åkt ned utan såväl bakredskap som recept, eftersom allt var nedpackat... Men vi sa att vi skulle komma förbi, och nästa dag gjorde vi en rekognosceringsrunda i affärerna för att se vilka råvaror man kunde få tag på, och vad man skulle kunna åstadkomma av dessa.

Sen blev det en tur till Pot Pourri, internetkaféet, för att få fram recept, och dagen därpå promenerade vi bort till Zephyros. Maria hade tyvärr just åkt iväg för ett namnsdagskalas, men vi satt vid poolkanten och fikade och pratade ett par timmar. Herrarna fann varandra direkt, eftersom alla tre är teknikfreaks... Till slut bestämde vi i alla fall att på onsdagen skulle det stora baket ske.

På onsdagsmorgonen travade vi åter iväg till Zephyros. På vägen slank vi in på diverse supermarkets för att inhandla det vi behövde, och vi lyckades till och med hitta bakplåtspapper! Maria stod och väntade, men ville inte börja förrän vi hade fikat. Det är helt rätt inställning, tycker jag! Sedan gick vi ned i hotellköket som ligger i källaren. Utan fönster, men med både tvättmaskiner och torktumlare i full gång, så det var rena bastun där redan när vi kom.

Vi började med att göra en mördeg, och delade upp den i tre delar så att vi kunde göra både brysselkex, syltgrottor och schackrutor, samtidigt som jag gav andra tips på hur man kan variera degen. Vi och vi, förresten... jag hade förväntat mig att få hjälp av Erika, som är familjens stora bakerska, men hon smet upp och satte sig i skuggan vid poolen. David slank upp och hjälpte Andreas, som hade problem med datorn. Men P-O stannade kvar och hjälpte till. Klippte bakplåtspapper, diskade redskap och torkade mig i pannan med en handduk när svetten hotade att droppa ner i skålen. Det var oerhört varmt därnere!

 

 

Sedan gjorde vi en sats kokostoppar, och slutligen en rulltårta fylld med jordgubbssylt. Ugnen hade fel på termostaten och stannade inte när den hade uppnått önskad värme, utan blev bara varmare och varmare. Så man måste hela tiden parera med ugnsluckan, vilket gjorde att kokostopparna förlorade sin toppighet och blev mer plättliknande, men de smakade i alla fall som de skulle. Kakdoften spred sig upp över poolområdet, och tvillingsönerna kom ner och var nyfikna, men de blev snabbt uppjagade av sin mor. Kakorna skulle sparas till deras födelsedag på söndagen. Andreas provsmakade dock, och även Erika kom ner och snappade åt sig en schackruta. När allt äntligen var klart, satte vi oss i skuggan med varsitt glas isté och svalkade av oss. Nästa år ska Maria lära mig några typiskt grekiska kakor, lovade hon. Men då ska vi vara i hennes eget kök, där man åtminstone kan vädra.

 

Maria i köket.


Mat

Vi har, som sagt, ett antal favoritställen som vi ofta besöker, men ibland gör vi några utsvävningar för att pröva något nytt. De ställen vi har varit på i år är:

Seven Eleven. Här åt vi i fjol, men i år var det inte alls lika bra. Menyn hade inte mycket att välja på. Maten var godkänd och billig, men inte speciellt märkvärdig, och dessutom räknade hon fel på notan, så vi höll på att få betala 4 € för mycket. Hit går vi nog inte igen. Det finns bättre ställen.

Maxim var en ny restaurang för oss. Jag måste absolut rekommendera deras "Maxim special plate", som bestod av ox- och kycklingbitar i en vansinnigt god madeira- och löksås. Vinerna var hutlöst dyra, så vi tog varsin Mythos i stället. Barnen tog mixed grill. All mat var mycket bra, men servicen kändes väldigt opersonlig, så hit går vi nog inte heller igen. Man kanske är litet bortskämd...

 

Maxim. Pigadia. Karpathos.

Förväntansfull katt.

 

Sen måste vi ju bara pröva det omskrivna Sofia's place. Vi blev väl mottagna, och såg verkligen fram emot en riktigt god måltid. De skulle vara speciellt bra på grillade rätter, så Erika och jag beställde in deras stora mixed grill för två personer. Men oj, vad besvikna vi blev! Maten smakade nästan ingenting, ingen av rätterna! Kleftikon var mest fett och slams, och likaså fläskköttet, så det gick inte att äta. Rätten var ju avsedd för två, men vi fick dela på en lammkotlett och ett kycklinglår. Katterna blev mätta, men inte vi. Dessutom blev detta den i särklass dyraste middagen på hela resan. Till råga på allt började man flytta om borden för att klämma in ännu flera, så det blev trångt och otrivsamt. Nej, dit går vi inte igen!

Så nästa gång vi tänkte prova en ny restaurang, sade P-O att om detta också blir en besvikelse, så håller vi oss till säkra kort i fortsättningen! Denna gång gick vi till Orea Karpathos, en mycket liten restaurang som bland annat har traditionella Karpatiska rätter. Menyn var inte speciellt omfattande på varmrättssidan och den varierar från dag till dag, så det är lite olika vad man kan få. Men de hade god mat och vänlig service. Här fick vi smaka på det inhemska vinet Karpathian red, som var ett sherryliknande starkvin. Inte dumt, men inget att dricka till mat, direkt.

Lunchen intar vi ibland på kafé Acropolis. Läget är perfekt, alldeles ovanför hamnpromenaden, och det fläktar skönt från havet. Deras club sandwich är mycket god, de har en westernomelett som inte går av för hackor, och den grekiska salladen är bland de bästa vi har ätit, faktiskt. Dessutom har vi alltid väldigt trevligt här.

Ett annat mycket bra lunchställe är Five Star Deli. Missa inte det stället när ni är i Pigadia! (I och för sig är det svårt att missa, där det ligger precis vid torget...) Det ser inte mycket ut för världen. Innanmätet är kalt och kaklat som på ett badhus och mysfaktorn är lika med noll, om man inte har tur och får tag på någon av de få platserna ute på den mycket lilla balkongen med en strålande utsikt över bukten. Men maten… jo, det är grekisk snabbmat, gyros och pita och hamburgare, ganska billigt dessutom, men å, så GOTT! Deras pita souvlaki innehåller ett osedvanligt välkryddat lammkött; något av det bästa jag smakat.

En annan favorit för både lunch och middag är La Mirage. Snabb och trevlig service, och fin utsikt ner över hamnpromenaden. Deras pastarätter är helt gudomliga, och likaså stifadon. Pizzorna tycker vi dock inte är så märkvärdiga.

Slutligen kommer vi till våra tre absoluta favoriter, där vi följaktligen spenderar mest tid.

Land and Sea, där ägaren Giannis välkomnar sina gäster med öppen famn. Suverän mat och rask och trevlig service. Allt vi har provat - och det är en hel del - har varit utsökt gott. Köttet är av mycket bra kvalitet; här finns det inga slamsor att ge till katterna. Giovetsin är som en dröm, kokkiniston likaså….ja, allt är väldigt gott! Och efteråt bjuds man på krispiga, gyllene loukoumades utan någon som helst släktskap med de missfoster som Erika och jag lyckades åstadkomma…

Romios, dit vi går ömsom för lunch, ömsom för middag. Mycket god mat, mycket trevliga människor. Jättegoda mackor att inleda med. Mängder av små och större rätter att frestas av. Deras mezetallrik är ett hopplock av litet av varje, aldrig exakt likadan från dag till dag, och alldeles lagom till lunch. Fullkomligt gudomliga gigantes! Och så bjuds man på en liten drink och en frukt eller kaka efteråt.

Och så, givetvis, Pelagos, med både trevliga människor, god mat och bra musik! Den nye kocken får ett bra betyg av oss. Många nya smaker, men allt är jättegott. Deras fillet med svampsås måste vi bara rekommendera, fantastisk! Här har vi tillbringat många trevliga kvällar, och på semesterns sista kväll måste vi ju bara vara här! Mimis kom ovanligt tidigt, dock utan vovve. Det var många som var uppe och dansade, och folk stannade på vägen utanför och tittade in.

Jag lyckades faktiskt åstadkomma ett par epistlar i Kalimeraboken, en på svenska och en på engelska, fast det var inte lätt. Dels får jag alltid hjärnsläpp vid sådana tillfällen, dels sjöng Mimis just då ett flertal av mina favoritsånger, vilket ger mig tårar i ögonen, sentimental som jag är. Och då är det inte lätt att skriva, minsann! Ilias frågade litet diskret om jag tänkte skriva något positivt om en viss, mycket trevlig servitör, och jag svarade att mot en skälig ersättning är jag alltid villig att förhandla… Vi stannade så länge vi orkade, men till slut blev vi ju tvungna att ta adjö av våra vänner Ilias, Flourios, Vasilis, Andreas och alla närvarande medlemmar av familjen Panaretos. Herrarna skakade hand, medan Erika och jag fick pussar och kramar. Alla önskade oss en trevlig vinter och välkomna tillbaka nästa år.

Sådan blev årets vistelse på Karpathos. Mycket mindre turistande än vi hade planerat, men vi har ingen brådska. Vi ska ju tillbaka nästa sommar. Och kanske nästa också… I stället blev det desto mer av vila för kropp och själ samt trevlig samvaro med goda vänner. Och det är ju inte det sämsta! Men tror någon att vi kom ihåg att fråga om de färgade stenarna? Det får också bli nästa år…

Nedtecknat av
Karin af Petersens

Karpathos på Kalimera »

 

Börja om »





HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera