|
Resebrev från Grekland 2000 |
© Text: Marianne Westhausen |
|
Aten april 2000 - fredag Solen skiner från en klarblå himmel och det är havet som drar idag. Vi vill ut till havet och känna lite luffaratmosfär, se havet och båtarna. Vi har flera valmöjligheter, kan åka buss ner till Sounion på Attikas sydöstra spets, välja en längre tur och se Korinth-kanalen eller bara åka ut till Pireus lilla hamn Mikrolimano och se segelbåtarna, titta ut över havet, njuta solen och lunchen. Med tanke på att vi har program för kvällen och inte vill vara allt för trötta, och att vi tidigare har varit både i Sounion och i Korinth, väljer vi den kortare turen till Pireus. Från Sintagma-pladsen åker vi buss nr. 040 den stora boulevarden Singrou och vidare ut till havet. Det är en del trafik, vi känner vardagspulsen, det är den vi gillar att känna när vi är i Aten vid den här årstiden. Vi passerar Zea Marina, varifrån det går flygbåtar, men där ligger även massor av lyxyachter. Vi tycker det är trevligt att komma ner till den lilla, fridsamma Mikrolimano. Vi tittar på flotta segelbåtar, äter lunch och tycker det är skönt att bara ta det lugnt, njuta av att ha ledigt. Vi tar den gamla metron tillbaka till Monastiraki. Här finner vi ännu en av våra stamtavernor vid slutet på Adrianou, ända borta mellan Pl. Monastirakiou och Pl. Asomaton, på Adrianou runt hörnan av Thiseiou. Här sätter vi oss på de två stolarna just utanför dörren, i solsken - och ödmjukt tar vi in hela denna lokala atmosfären med Akropolis som huvudmotiv för vårt blickfång. I Monastiraki hälsar vi på en vän från några år tillbaka, han arbetar i en guldsmedsaffär, har bott i Sverige ett år och pratar flytande svenska - trevlig kille. På hotellet vilar vi lite innan vi ska ut på kvällens stora äventyr. I Athinórama har vi läst att Loudovikos ton Anogeion ger konsert. Vi har flera cd med Loudovikos hemma, tycker om hans röst och hans stil, en trevlig vissångare, skulle vi vilja kalla honom, med själ och medryckande rytm. Efter middagen åker vi taxi till Gialino/Kouros Mousiko Theatro, L.Singrou nr. 143. Kl. 23 kommer vi in i lokalen. Det är en ganska stor, men halvmörk lokal. Borden, både små tvåmansbord och långa bord till större sällskap, är försedda med stearinljus, det ser fint ut. Publiken ankommer, det är bara greker - och vi. Vi får verkligen användning för de få glosor vi kan, engelska kan man absolut inte. Det är inte baserat på turister, det är helt klart. Vi gissar att lokalen rymmer några hundra gäster, de flesta är placerade vid borden, men några har valt en plats i baren. Vi beställer en flaska vin och lite frukt, många beställer olika smårätter. En del familjer har även sina halvstora barn med, även om det känns som en vuxen miljö. Gästerna är finklädda, det är fredagkväll och stämningen är förväntansfull. Strax före midnatt rullar man in en filmduk på den halvskumma scenen och man visar klipp och intervjuer från Loudovikos hemtrakt på Kreta. Vi börjar bli trötta, gläder oss åt att Loudovikos ska börja sjunga, men efter mycket spatserande och frisk luft om dagen, så känns ögonlocken tunga av denna långa väntan. Hemma är vi vana vid att konserter börjar kl. åtta. Nu är det över midnatt och efter denna introduktion av Loudovikos, är vi säkra på att den riktiga föreställning kommer igång. Men ack nej, ridån går upp och här står en man med ryggen mot publiken och ritar ett stort öga på ett staffli. Är det Loudovikos själv som står där och ritar? Vi kan inte säkert avgöra den saken. Klockan är väl halv ett innan Loudovikos tillsammans med Lizetta Kalimeri och tre, fyra musiker kommer igång med att spela och sjunga folkvisor och ballader. Fin sång och musik, men allt för mycket "small talk", roliga små skämt, som vi absulut inte förstår ett enda ord av. Publiken roar sig, men vi känner oss tröttare och tröttare - och i pausen omkring halv två väljer vi att gå. En erfarenhet rikare, men nog hade det varit bättre om vi hade valt konserten med Jiannis Parios, som också var en möjlighet i Aten just denna kvällen. Läs fortsättningen: |
|
HEM |
SÖK |
FORUM |
E-GUIDER |
BOKA HOTELL |
BOKA BÅTBILJETT |
BOKA HYRBIL |
|
© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera |