Vart bor ni?

[gunos]

Har tagit del av en hel del inlägg under åren om det mesta här på forumet. Men en sak snappade jag upp faktiskt för första gången nu i höst. Det kan hända att detta har ventilerats tidigare och jag missat det men ändå:
När jag som blivande Astypalearesenär läser igenom vad som skrivits där i trådarna så finns ett par ord från Leena i Falun. "Vi brukar "gynna" bofasta uthyrare".
(vet inte hur man citerar).
Något så självklart har jag helt förbisett under våra öluffarår. Visserligen blir det rätt ibland ändå, men aldrig med en tanke bakom. För mig har det alltid varit en fråga om pris, läge, utrustning (studios) m.m. Nu fick Leena mig att tänka i helt andra banor, tack för det. Det tog bara 10 års irrande. Med en tillbakablick så har vi nog bott c:a 50% hos bofasta, men det borde varit mer.
Är det bara jag som varit obetänksam och "gynnat" "atenarna" ?
Hur är det med er? Har ni det här i tankarna när ni sitter hemma och planerar era rutter eller står där i hamnen med alla roomsare?
En nyväckt
Gunnar

[inkfish]

Ja, det var ju en ingen dum tanke.

Fast när jag tänker vidare blir det komplicerat. Vad räknas som bofast? Jag bor ofta på små ställen. Om en bofast person har ett litet pensionat på en ö för att hans/hennes familj stammar därifrån - räknas h*n som atenare då om h*n bor i Aten över vintern? Det är ju många som gör så.

Frågar man en grek var han kommer ifrån svarar han ju ofta med sina föräldrars ö eller by, även om han till och med vuxit upp nån annanstans och bor nån annanstans numera.

Så helt enkelt att reda ut är det inte

[gunos]

Man kan dra allt till sin spets. I min frus hemby i norra roslagen brukar gubbarna diskutera hur många generationers anor som krävs för att bli kallad äkta rospigg. kommer inte ihåg om det var 5 eller 7 generationer men det blev i alla fall 3 st som blev kvar som "äkta". Min fru är en av dem trots att hon bott 2/3 av sitt liv i Stockholm.
Jag är född på Wollmar Yxkullsgatan på söder i Stockholm. Min pappa, farmor, farmorsfar, farmors farmor och farmors farmors far har alla varit söderbor men det gör ju inte mig till söderkis. Jag har aldrig bott på söder.
Men det var inte dit jag ville komma. Utan att livet består av en massa val.
När jag skall köpa vatten på flaska kan jag idag välja om det skall vara tappat i de franska alperna, i Anderna, på Nya Zeeland eller i Ramlösa och Loka. Det är också fullt möjligt att välja hur hönsen har levt som levererat mina frukost ägg. o.s.v.
Att stå i Naxos hamn och försöka avkräva en roomsare något familjeträd vore väl ganska underbart egentligen, jag tror till och med dem skulle tystna.
Man skall väl inte krångla till allt. Kan jag välja så gör jag det eller som det blev på Schinoussa, där kom en gubbe ner till hamnen så då fanns inte mycket till val. Å andra sidan blev det rätt den gången.
Går det så går det, annars så går det inte.
Gunnar

[Netwolf]

Ungefär som i Göteborg då. För att kunna kalla sig äkta göteborgare, ska man vara född i Majorna - eller någon annanstans!

[Janérik]

Jag gynnar gärna de som är bofasta men problemet är ju som redan berörts att det är inte så lätt att veta var man ska dra gränsen. Då vi reste runt på Halkidiki för några år sedan så var vi ganska säkra på att vi valde ett hotell som var öppet året om (fick den känslan). Närmare efterforskning gav till känna att hela byn stängdes ner då säsongen var slut, vi var alltså hellurade då det gällde just den biten men trivdes bra där ändå. Och förresten så var hotellet det första som hade byggts i byn kunde man se på en tavla i receptionen så helt ute o cyklade var vi nog inte.

Mvh Janérik

[gunos]

Min syster Chris och jag planerade för en Milosresa, det var 2004. C hade kontakt med ett boende i Pollonia som vi var helt övertygade att det var det ultimata boendet. Vi brukar käka lunch på rummet (studios) i form av sallader, saganaki o.s.v.
I priset på detta boende inkluderades fria grönsaker då mannen i familjen hade stora odlingar och växthus. Genast blev det halvpension till ett överkomligt pris. Vi slog till och bokade per mail dag för ankomst och ungefärligt antal dagar.
Dagen för avresan kom och vi började med ett antal dagar på Serifos. Nu stod vi på kajen i Adamas och undrade om någon skulle möta oss? Ingen mötte så vi tog oss till Pollonia och nu började vi ana oråd. Igen mötte, ingen hemma, verkade det som.
Ett amerikanskt par som bodde på stället kom ner till oss och erbjöd sig hjälpa till.
Värden väcktes, (siestatid) något yrvaket undrade han vilka vi var och berättade att han hade hand om odlingarna och hans fru uthyrningsdelen.
Nu var hon inte hemma utan iväg och badade på andra sidan ön, självklart utan mobilen, den låg kvar hemma. Han bar ner våra väskor i källaren och erbjöd oss drinkar nere på byn i väntan på makan. Hon hade ingen koll på när vi skulle anlända. C hade mailet i sin hand men hon verkade inte spara på sina även om de innehöll bokningar.
Efter mycket om och men ordnade det mesta upp sig trots en del lägenhetsbyten m.m. Men det här med grönsakerna sprack det med. Den säsongen var över i början, mitten av juni.
Under våra 10 dagar på stället blev vi så förtjusta i mannen och så förundrade över kvinnan att vi bodde kvar trots att detta blev det sämsta stället vi bott på alla kategorier. Det var mycket underhållande.
Allt som normalt ingår som service fick vi utföra själva. Kvinnan lyckades inte tömma någon påse varken på toaletten eller i köket någon gång under våra dagar där. C jämförde med en serie på TV med John Cleese.
Liknelsen var nog ganska träffande.
Det här var genuint fast boende, vi fick träffa både farfar och barn men inte blev det bättre för det.
Idag kan vi skratta åt det men skulle nog hellre sett att våra hyrespenger gått till en service minded "atenare".
Det finns ingen bra lösning på min fråga förstår jag. Att strunta i roomsare och gå runt och titta själv måste nog vara det bästa. Men ibland vill man ha det första natten bokad...
Gunnar