Er man i Ierapetra 2005 juni

[Ylva A]

Nu börjar våra aprikoser mogna. Grenarna har de senaste veckorna blivit mer och mer böjda, så att vi fått huka oss, då vi gått ned från altanen. Aprikosernas färg övergår nu från grönt till gulorange. De smakar underbart. Hela skörden är över på en vecka. Vi hoppas kunna ta med oss en del av dem, när vi tar värmen med oss hem nästa vecka.

Här kommer den spännande fortsättningen från föregående avsnitt: ”Hur gick det då med deklarationen”. Dim har gjort sina besök hos de skattekunniga Anna och Niki på revisionskontoret. Tillsammans med Dim har vi varit där och skrivit under våra namn på 6 ställen. Allt i övrigt var ifyllt och färdigt på blanketterna E1 och E9. Ingen skattekostnad för huset. Eventuellt en extra deklaration för 2004, så att bilskatten även för det året (60 €) blir betald. Ingen straffskatt! Vi känner oss nöjda med att revisionsdamerna ”endast” ville ha 80 €. Dim vill endast ha ost (helst Cheddar) från Sverige, som vi brukar ha med oss. Nu köper vi genast en bit av osten Fina, som ju produceras i Östersund, till honom. Nu är vi inte skattesmitare längre, trodde jag!

Den sista ”skattesmitningen” dök upp då vi skulle sälja vår kära vespa. Försäljaren Manolis sa, när vi visade körboken, ”Här blir det problem. Ni skulle ha betalt skatt sedan 1994.” Vi visste inget om årlig skattebetalning och vespan har gått utmärkt utan skatt. När jag någon vecka senare, tillsammans med Jannis Z (restaurangen i Mirtos), gick in på polisstationen i Ierapetra för att skriva under överlåtelsepapper på vespan, tänkte jag: ”Hur länge blir jag inlåst?” Det gick dock bra, men jag fick uppge min pappas förnamn och tala om när mitt körkort var utskrivet. Jannis Z får nu ersätta det jag skulle ha betalt, men han fick en billig trotjänare i gengäld.

Dim berättade hur det fungerar inom den statliga och kommunala verksamheten med en historia. I Grekland har de fast anställda alltid en kaffekopp på skrivbordet, en tänd cigarett i handen, ser ut att ha en massa att göra och låter folk vänta i en lång kö.
En getfarmare hade en fantastisk bock. Varje ”språng” gav ett lyckat resultat och alla i byn anlitade bocken för sina getter. Getfarmaren var nöjd, han fick ju bra betalt. En kommunalchef tänkte: ”Om vi köper bocken, kan ju kommunen tjäna pengar.” Sagt och gjort! Ganska snart blev det inga killingar alls. På en direkt fråga svarade bocken: ”Jag är väl ingen idiot. Nu är jag fast anställd av kommunen och kan bara sitta och lata mig.”

Nikos har fått besök från Tasmanien. Han återsåg sin bror Manolis och sin svägerska Ismini efter 35 år. Nikos lämnade Australien då, eftersom hans fru Effie längtade hem. Vi var med då de återsåg varandra. Vilken upplevelse det var, att se dem återförenas. Manolis har kommit på besök i två månader, eftersom syskonen har byggt ett stort hus i Ierapetra, men även för att hitta sina rötter. Han berättade för oss hur faderns död gått till (vilket Nikos bara nämnt i förbigående). Manolis är född 1944 och fadern dödades strax efter kriget, varför han måste ha fått allt återberättat från andra. Fadern hade arbetat i den grekiska motståndsrörelsen och varit agent åt engelsmännen. På en äng med många hästar hade 80 bybor samlats. De krävde att han skulle ansluta sig till kommunisterna. Eftersom han vägrade, sköts han inför alla. Mamman blev nu ensam med fyra barn och hade inga försörjningsmöjligheter. Inga pengar i ersättning. Endast medaljer från staten och från England. Hon måste sälja delar av familjens mark för att överleva. Emigrationen blev senare en nystart för barnen. Nu vill Manolis tillsammans med Nikos återse platsen, där fadern arkebuserades av sina landsmän.

Jag kan också berätta att Daniel, rumänen, hejdade mig, när jag gick på marknadsgatan. Han beklagade att han åkt till Rumänien, utan att måla våra fönster. Hustrun hade blivit utvisad från Grekland och familjen behövde hjälp. Nu ville han komma och återgälda det skedda genom att sätta upp marmor under fönstren. Jag kunde inte bli arg, utan jag har så smått återfått tron på de nyanslutna medlemmarna till EU. I dag, söndag, kom han med sin vespa och tog mått, för att i morgon sätta marmorskivorna på plats.



Vet ni att energin i en oliv motsvarar energin i 1,5 km gurka! Med tanke på hur många oliver, som hamnat i min mage under mina år på Kreta, skulle jag tro att jag stoppat i mig en mängd motsvarande jorden runt av gurka. Dessutom har det blivit några mil extra gurka i greksalladen.

Alla grekiska TV-kanaler, även de statsägda, är reklamfinansierade. Svenska företag förekommer i reklamen. Förutom bilföretagen, förekommer Expert (varje kväll, bästa sändningstid), Husqvarna, IKEA och Milko. Milko gör reklam för sin hårdost, här kallad Fina. Hälften av deras hårdost, som går på export, säljs i Grekland. Säg inte att EU inte fört något gott med sig. T.o.m. för jämtar och deras jordbrukare.

Så här i slutet av säsongen vill jag låna en idé från min gode vän Lennart och tacka alla mina sponsorer, som gör det möjligt för oss att vistas här och njuta av livet. Första tacket går till Föreningssparbanken, som (mot hög ränta) ställde pengar till förfogande för vårt husköp. Ett särskilt omnämnande får Skandia. De betalar punktenligt pensionsförsäkringen, dock mindre och mindre. Hur blir det nästa år? Statlig pension tackar jag inte för. Den kommunala är slut. Ett speciellt tack till Lennart och Nikos för transporter till/från Frösön respektive Heraklion/Koutsounari. Min kära syster Dagny får ett stort tack för varmt mottagande och övernattning i Stockholm. Apolloresor tackar jag för exceptionellt lågt pris på hemresan, 250 kr per person. Pelagia, den underbara grannfrun, tackar vi för alla goda kretensiska maträtter, grönsaker, hustillsyn och språkträning. Dim, Pelagias svärson, tackar vi för hjälp med deklarationen för huset och bilen. Sonen Niclas tackas för hustillsyn och för eftersändning av post. Ylva tackas personligen för sin uthållighet i backarna under våra träningspass i bergen. Hälsokostbutiken tackar jag för deras dopingmediciner till hustrun ”snällpiller” = kaliumfosfat och ”klipiller” = kalciumsulfat, kaliumklorid och – sulfat. Amstel, Ouzo 12 och lokala produkter har också haft dopande effekt. Tack! Jordbrukaren Manolis och hustrun Nifiko får det kretensiska specialtacket för sin uthållighet som språklärare nästan varje dag och för alla grönsaker som vi fått från deras trädgård. Vilken gästfrihet mot utlänningar de har visat. Naturligtvis får jag inte glömma Georgos, som i Östersund lagt grunden till vår grekiska. Ett stort tack går till alla kretensiska kvinnor. Inget Rox här! Männen sitter på ”piedestal”. Tacka vill jag även de som skrivit brev och kort, mejlat och ringt till oss (ingen glömd, ingen nämnd).
Mitt hjärnkontor tackar de som överlämnat korsord samt kusin Gösta som konstruerat ett speciellt Kreta-kryss till oss, där t.o.m. Pelagia fanns med.

/Jannis

[Monica P]

Underbart!

[jan c]

Tackar för trevlig läsning, läst kl 10.00 i Kalamaki där temp nått 15 + o solen skiner .

[pollebosse]

Ursprungligen postat av Ylva A

Nu börjar våra aprikoser mogna. Grenarna har de senaste veckorna blivit mer och mer böjda, så att vi fått huka oss, då vi gått ned från altanen. Aprikosernas färg övergår nu från grönt till gulorange. De smakar underbart. Hela skörden är över på en vecka. Vi hoppas kunna ta med oss en del av dem, när vi tar värmen med oss hem nästa vecka.

Här kommer den spännande fortsättningen från föregående avsnitt: ”Hur gick det då med deklarationen”. Dim har gjort sina besök hos de skattekunniga Anna och Niki på revisionskontoret. Tillsammans med Dim har vi varit där och skrivit under våra namn på 6 ställen. Allt i övrigt var ifyllt och färdigt på blanketterna E1 och E9. Ingen skattekostnad för huset. Eventuellt en extra deklaration för 2004, så att bilskatten även för det året (60 €) blir betald. Ingen straffskatt! Vi känner oss nöjda med att revisionsdamerna ”endast” ville ha 80 €. Dim vill endast ha ost (helst Cheddar) från Sverige, som vi brukar ha med oss. Nu köper vi genast en bit av osten Fina, som ju produceras i Östersund, till honom. Nu är vi inte skattesmitare längre, trodde jag!

Den sista ”skattesmitningen” dök upp då vi skulle sälja vår kära vespa. Försäljaren Manolis sa, när vi visade körboken, ”Här blir det problem. Ni skulle ha betalt skatt sedan 1994.” Vi visste inget om årlig skattebetalning och vespan har gått utmärkt utan skatt. När jag någon vecka senare, tillsammans med Jannis Z (restaurangen i Mirtos), gick in på polisstationen i Ierapetra för att skriva under överlåtelsepapper på vespan, tänkte jag: ”Hur länge blir jag inlåst?” Det gick dock bra, men jag fick uppge min pappas förnamn och tala om när mitt körkort var utskrivet. Jannis Z får nu ersätta det jag skulle ha betalt, men han fick en billig trotjänare i gengäld.

Dim berättade hur det fungerar inom den statliga och kommunala verksamheten med en historia. I Grekland har de fast anställda alltid en kaffekopp på skrivbordet, en tänd cigarett i handen, ser ut att ha en massa att göra och låter folk vänta i en lång kö.
En getfarmare hade en fantastisk bock. Varje ”språng” gav ett lyckat resultat och alla i byn anlitade bocken för sina getter. Getfarmaren var nöjd, han fick ju bra betalt. En kommunalchef tänkte: ”Om vi köper bocken, kan ju kommunen tjäna pengar.” Sagt och gjort! Ganska snart blev det inga killingar alls. På en direkt fråga svarade bocken: ”Jag är väl ingen idiot. Nu är jag fast anställd av kommunen och kan bara sitta och lata mig.”

Nikos har fått besök från Tasmanien. Han återsåg sin bror Manolis och sin svägerska Ismini efter 35 år. Nikos lämnade Australien då, eftersom hans fru Effie längtade hem. Vi var med då de återsåg varandra. Vilken upplevelse det var, att se dem återförenas. Manolis har kommit på besök i två månader, eftersom syskonen har byggt ett stort hus i Ierapetra, men även för att hitta sina rötter. Han berättade för oss hur faderns död gått till (vilket Nikos bara nämnt i förbigående). Manolis är född 1944 och fadern dödades strax efter kriget, varför han måste ha fått allt återberättat från andra. Fadern hade arbetat i den grekiska motståndsrörelsen och varit agent åt engelsmännen. På en äng med många hästar hade 80 bybor samlats. De krävde att han skulle ansluta sig till kommunisterna. Eftersom han vägrade, sköts han inför alla. Mamman blev nu ensam med fyra barn och hade inga försörjningsmöjligheter. Inga pengar i ersättning. Endast medaljer från staten och från England. Hon måste sälja delar av familjens mark för att överleva. Emigrationen blev senare en nystart för barnen. Nu vill Manolis tillsammans med Nikos återse platsen, där fadern arkebuserades av sina landsmän.

Jag kan också berätta att Daniel, rumänen, hejdade mig, när jag gick på marknadsgatan. Han beklagade att han åkt till Rumänien, utan att måla våra fönster. Hustrun hade blivit utvisad från Grekland och familjen behövde hjälp. Nu ville han komma och återgälda det skedda genom att sätta upp marmor under fönstren. Jag kunde inte bli arg, utan jag har så smått återfått tron på de nyanslutna medlemmarna till EU. I dag, söndag, kom han med sin vespa och tog mått, för att i morgon sätta marmorskivorna på plats.



Vet ni att energin i en oliv motsvarar energin i 1,5 km gurka! Med tanke på hur många oliver, som hamnat i min mage under mina år på Kreta, skulle jag tro att jag stoppat i mig en mängd motsvarande jorden runt av gurka. Dessutom har det blivit några mil extra gurka i greksalladen.

Alla grekiska TV-kanaler, även de statsägda, är reklamfinansierade. Svenska företag förekommer i reklamen. Förutom bilföretagen, förekommer Expert (varje kväll, bästa sändningstid), Husqvarna, IKEA och Milko. Milko gör reklam för sin hårdost, här kallad Fina. Hälften av deras hårdost, som går på export, säljs i Grekland. Säg inte att EU inte fört något gott med sig. T.o.m. för jämtar och deras jordbrukare.

Så här i slutet av säsongen vill jag låna en idé från min gode vän Lennart och tacka alla mina sponsorer, som gör det möjligt för oss att vistas här och njuta av livet. Första tacket går till Föreningssparbanken, som (mot hög ränta) ställde pengar till förfogande för vårt husköp. Ett särskilt omnämnande får Skandia. De betalar punktenligt pensionsförsäkringen, dock mindre och mindre. Hur blir det nästa år? Statlig pension tackar jag inte för. Den kommunala är slut. Ett speciellt tack till Lennart och Nikos för transporter till/från Frösön respektive Heraklion/Koutsounari. Min kära syster Dagny får ett stort tack för varmt mottagande och övernattning i Stockholm. Apolloresor tackar jag för exceptionellt lågt pris på hemresan, 250 kr per person. Pelagia, den underbara grannfrun, tackar vi för alla goda kretensiska maträtter, grönsaker, hustillsyn och språkträning. Dim, Pelagias svärson, tackar vi för hjälp med deklarationen för huset och bilen. Sonen Niclas tackas för hustillsyn och för eftersändning av post. Ylva tackas personligen för sin uthållighet i backarna under våra träningspass i bergen. Hälsokostbutiken tackar jag för deras dopingmediciner till hustrun ”snällpiller” = kaliumfosfat och ”klipiller” = kalciumsulfat, kaliumklorid och – sulfat. Amstel, Ouzo 12 och lokala produkter har också haft dopande effekt. Tack! Jordbrukaren Manolis och hustrun Nifiko får det kretensiska specialtacket för sin uthållighet som språklärare nästan varje dag och för alla grönsaker som vi fått från deras trädgård. Vilken gästfrihet mot utlänningar de har visat. Naturligtvis får jag inte glömma Georgos, som i Östersund lagt grunden till vår grekiska. Ett stort tack går till alla kretensiska kvinnor. Inget Rox här! Männen sitter på ”piedestal”. Tacka vill jag även de som skrivit brev och kort, mejlat och ringt till oss (ingen glömd, ingen nämnd).
Mitt hjärnkontor tackar de som överlämnat korsord samt kusin Gösta som konstruerat ett speciellt Kreta-kryss till oss, där t.o.m. Pelagia fanns med.

/Jannis

Tack, underbart att läsa, delvis.
Får fundera på det där med oliverna och energin. Har tydligen en last, både som professionell och som privat, att ständigt tugga på dessa.
Resultatet är givet.
I övrigt fantastisk läsning!

Paul

[Kalimera]

Ursprungligen postat av pollebosse

I övrigt fantastisk läsning!

Kan inget annat än att hålla med.

[kari]

Jeg holder også med TAKK