Er man i Ierapetra 1997

[Ylva A]

När man gör resor med hustrun blir det inte så mycket tid för rapportering! Just nu diskar hon och sedan ska hon tvätta, så en liten lugn stund kan det bli!

Man brukar tala om under i idrottssammanhang. Jag vill berätta om vårt under i Tzermiádo (som ligger på Lasithi-platån). Sedan 2 år tillbaka är jag ägare av en motopodilato, en Yamaha (grekerna säger Yamas), en stor, stark moped som gör 60 km/h (om så önskas). Jag som aldrig i ungdomens år mekade med motorfordon, kan numera luta "apparaten" i kurvorna och dra på som en riktig racingförare men med burkslav. Till saken! Yamahan är ett underverk! Man stoppar i 5 liter "dricka" (Super) och sedan kör man varje dag i flera veckor och motorn går som ett urverk utan påfyllning. Den spinner som en katt (obs namnet), låter som en geting och sticker som ett bi.

Under en tredagars rundfärd är vi på väg från havsnivå upp till Lasithi-platån 850 m.ö.h. Innan dess skall ett högt pass på 900 m passeras. Vi är på väg uppför i brant stigning på 1:ans växel, då motorn lägger av. Där står vi med hemska tankar; motorn klarade inte påfrest­ningarna? Hur kommer vi upp, eller hem? Det kan ju inte vara bensinbrist! Visaren står på kvarts tank och det är ju påfyllning varannan vecka. "Passet" syns på c:a 500 m avstånd men med en stighöjd på minst 50 m och temperaturen är c:a 30 °C. Jag försöker starta, för att se om motorn är hel. Den går ju!! Uppåt åker jag på 1:ans växel med hustrun gående bredvid. Vid kontroll av tanken kan jag se att den är snustorr (vad skall man då med snus till?). Reservtank? Kan det här vara kranen för denna? Nedåt mot platån rullar vi och där finns en skylt BP Bensin - 1.800 (grekiska) meter. Här kommer undret: In på bensinstationen i Tzermiádo kan jag rulla med ojämnt gående motor och en likaledes ojämnt gående hustru, som nu har klivit av. Bensinen hade inte räckt för 50 meter till!! Här placerar jag en helgonbild vid vägkanten och sätter mig ned och förväntar att olja (bensin?) ska börja rinna från ikonen! Inget händer - men det är ändå ett under. Kunskap är mycket värt. Numera åker jag in på varje bensinstation jag ser och beställer en kaffekopp "dricka".

Till ett annat under: Vår gode vän Nikos har slutat dricka alkohol! Nikos är en charmig, snäll, pratsam men tandlös 56-åring. Med endast 6-årig skola har han i Australien skaffat sig kunskaper i engelska och naturligtvis mycket livserfarenhet. Han har haft många olika jobb. Sedan 1980 äger han med hustru Effi (52) en kafenio (= kafé) i Ierapetra.

En slarver och spjuver har han väl alltid varit, framför allt då lusten till raki kommit! Till skillnad från Zorbá har det nog varit varje dag under senare år. På ett år slet han ut Tenn-Olles hutt-kopp.

Effi har fått jobba för tre, eftersom sonen Manolis (23) mest vill bli uppassad av mamma. Men i våras fick Effi nog och åkte till ena dottern Anna, läkarstuderande i Köpenhamn och vägrade att komma hem. Det har tagit Nikos flera månader att inse att alkoholen har varit ett äkten­skapsproblem. Arbetsfördelningen insåg han snabbt, för nu fick ju far och son jobba halva dagen var.

Första veckan vi var här, kom Nikos varje kväll och diskuterade sitt äktenskap. Det var "upp och ned" med känslorna. En dag sa Nikos, som vi trodde var fast i sitt alkohol­beroende: "I dag har jag slutat dricka raki"! Hans vilja att hålla samman familjen är tydligen starkare än hans beroende av alkohol. Som svar på frågan, hur han bara kan sluta, säger han: "Innan jag började, drack jag ju inte raki". Under påföljande 3 veckor har han inte druckit alko­hol.
Om det håller i längden (han är ju hela tiden omgiven av rakidrickande greker på kafe­nion) och om Effi kommer tillbaka till det 31-åriga äktenskapet vet vi inte. Nikos önskan är att hon skall få dubbel dos östrogen och komma hem. Då slipper hon i fortsättningen jobba på kaféet. Jag sa till Nikos, att jag skulle skriva en bok om honom, ifall han kunde sluta med raki. Någon bok blir det inte - det här får räcka. Nikos mår nu bättre på Coca Cola och Eftá-Up = 7 Up. Inga stickningar i levern längre och alltid klar i skallen. Däremot är han sämre på att backa bilen!

Tavernaägarna i "vår" by Koutsounari har problem i år. Vid stranden "Long Beach" finns två stora hotell med plats för cirka 500 gäster vardera. Det ena har bytt ägare, namn (Magic Life) och grundidé. Från rekreations-, motions- och sporthotell har det nu blivit club. Det betyder att gästen köper ett paket där allting ingår: mat, dryck, strandsängar och det som anläggningen har. Eftersom en engelsman är trogen sin pub, en tysk är trogen sin bierstube, har resultatet blivit att tavernaägarna fått betydligt färre gäster. Hustrun och jag kan inte fatta att det finns turister, som inte vill uppleva något annat än sol, bad och hotellanläggningar. Utlandssemester är ju även att uppleva andra kulturer, möta andra människor med andra värderingar och språk för att själv kunna utvecklas. Eller hur? Det sägs att Sunwing Kreta skall införa clubsystemet. Avstå i så fall, om Du vill uppleva ett äkta Kreta.

En äkta grekisk popkonsert upplevde vi härom kvällen. På rekommendation av en sakkunnig ägare till en musikaffär, som vi tidigare köpt ett flertal kassetter grekisk musik av, hörde vi en av Greklands f.n. bästa sångerskor Eleftería Arvanitákis. Konserten som ingick i Ierapetras kulturveckor under juli-augusti, hölls på gymnasiets skolgård under öppen himmel. 28 ° varmt och ungefär 600-700 åskådare i alla åldrar. 9 man i orkestern (2 på bouzoki) spelade med rimlig ljudnivå. Enstaka inslag t.ex. gitarrsolo var hårdrock, men annars är grekisk musik ganska befriad från amerikanska inslag. Grekisk musik står fri på egna ben, delvis inriktat mot det orientaliska, som i Elefterías konsert. Slående var att så många i publiken kunde texterna, mest de unga, men även de äldre. Ungdomarna var förstås med vid scenen, dansade och sjöng med. Här lär man sig massor av sångtexter utantill. Skulle vi ha en konsert på skolan med åhörare i blandade åldrar, är det nog bara Ulf Lundells "Öppna landskap", som de flesta skulle kunna texten på. Ett moln vilade över den inramade skolgården - Ett moln - men av all upp­stigande rök. Nästan alla röker här, trots priset 1,25/cigarett, vilket grekerna anser dyrt.

Nej, nu har hustrun tvättat klart. Då är det dags för mig att hänga upp den. Jag måste ju få grannarna här att tro, att i Sverige är det männen som jobbar, men kvinnorna som bestämmer, eller hur det nu var!? Man blir liksom lite förvirrad. när det enda kroppsarbete jag gjort under 4 veckor är att spreja olja på gångjärnen i ytterdörren. Det är nödvändigt, för varje gång vi går i dörren, kommer kvarterets kattor och vill ha mat. Eftersom en adjunkt har begränsad ekonomi, vill vi ju bara mata huskatten. Tack och lov är det färre kattor i år. Det är nämligen samma sopsystem här som i Östersund, men de gröna behållarna töms varje vardag i vårt område.

Egentligen skulle jag vilja stanna här, sitta på altanen och se druvklasarna växa. Om jag ägde 300 stora olivträd, vattnade dem på sommaren, plockade oliverna vid jultid för pressning, kunde det bli en inkomst på 150.000 kronor, om det var ett bra år. Det räcker långt för en Kretensare!

Det händer någon gång, att jag undrar vad som hänt i Sverige. Jag frågade min son Jonas tele­fonledes, men då han svarade: "Carl Bildt har hållit sitt första tal efter hemkomsten", kan jag förstå att en hel månad i mitt svenska liv kan strykas direkt. Men jag får väl resa till Östersund och försöka gödsla de växande rankorna (skolungdomarna) där ett tag till.
/Jannis

[Monica P]

Åh! Elefteria Arvanitaki! Hon är min stora favorit men jag visste inte att hon var populär redan 1997-hon ser så ung ut. (Det gör förresten alla numera, kan det ha att göra med min ålder?)
Väldigt roligt att läsa dina refletioner, Jannis!

[Kalimera]

Ånyo ett stort tack!