|
|
#1
2009-12-14, 15:23
|
||||
|
||||
Vår allra första öluffartur
Våren 1997 gjorde vi vår allra första resa till Grekland. Vi valde en tvåveckors charterresa till Platanias på Kreta. Resan gav förvisso mersmak. Året därefter hade vi förutsatt oss att göra en riktig öluffartur till Grekland. Sagt och gjort. Vi bokade via Apollo en tvåveckorsresa till Athen med startpaket bestående av första natten på Hotell i Athen. Icke särskilt dyrt. Vi oss till minnes draga att paketet kostade runt tusenlappen pp tor. Resan ner gick utmärkt och på den gamla utrikesterminalen väntade en värdinna från Apollo som genast satte oss i en taxi för färd in till centrala Athen och vårt Hotell. Ett i alla stycken utmärkt boende centralt beläget i Plaka. På kvällen togo vi oss en promenad ner förbi Plaka och hittade en suveränt trevlig taverna på en takaltan med utsikt över Acropolis i fasadbelysning och allt. Livet lekte. På hemvägen vaktade vi noga våra steg. Vi hade via Willmaguiden nogsamt noterat att turistfällorna i Plaka skulle undvikas, detta främst av kostnadsskäl. Vi vandrade därför längs en sidogata att sätta oss ned för en kaffe samt lokal likör. Lägg därtill att vi oss ej medbringat så mycket Drachmer, den lokala valutan, i sent nittiotal. Merparten av våra kontanter voro inlåsta i Hotellets safetybox. Allt enligt Willmaguidens rekommendationer…. Naturligtvis blev vi helt lurade. Sidogatan var en huvudgata och den lokala likören var importdito och svindyr. Så skulle vi luspanka leta oss hem till vårt hotell. Naturligtvis hamnade vi helt vilse och kom att befinna oss i kvarter med administrationsbyggnader. I börsen hade vi en svensk femtiolapp, representerande runt 2200 Grekiska Drachmer. Vi hejdade en taxi och visade upp kortet med hotellets namn samt förklarade att vi bara hade den svenska femtiolappen att betala med. Chauffören nickade emellertid bifall och körde oss till hotellet. En resa som bara tog tre minuter. Så nära var vi. Morgonen därpå delade vi en taxi ner till Pireus med ett yngre svenskt par som bodde på vårt hotell. In att handla färjebiljetter till Paros. Nu visade det sig emellertid att det i röran brutit ut en färjestrejk. Den färja vi skulle åka med var i strejk, men då uppenbarade sig en vitklädd person och erbjödo oss att kliva ombord på en helt annan färja med destination Paros. Vi fick dock kliva ombord genom en liten dörr midskepps enär akterrampen redan dragits upp. Men.iväg kom vi. Väl framme på Paros tog vi genast badbåten till Antiparos. Vi hade i förväg på hemmaplan bokat in oss att hyra ett hus på Antiparos av en norsk kvinna bosatt på ön. Hus ja, det var ett enormt stort hus med fem sovrum, trenne toaletter samt altan runt hela huset.Lägg därtill ett enormt kök i två etage. Naturligtvis alldeles för stort för två personer. Huset var beläget högt upp över Sorosstranden och med vidunderlig utsikt. I hyran ingick omsorg över tvenne kattor samt dito två getter i hägn på tomten. Priset för en vecka var emellertid svindlande 120.000 Drachmer. Vi hade bokat in oss mitt i värsta högsäsong, dvs i månadsskiftet Juli- Augusti. Fortsättning följer 
|
|
#2
2009-12-14, 18:01
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår allra första öluffartur
Hej Arne o Birgitta,
Tack för första bidraget i er egna hörna. Egentligen känns det ju inte helt nytt att läsa era reserapporter. Ni har ju varit mycket flitiga även tidigare. Icke desto mindre är det då trevligt att i fortsättningen hitta era bidrag på ett och samma ställe. Kul att läsa om er första ö-luff till Paros. Efter vår första Greklandsresa som turister, som gick till Poros, blev vår nästa tur också en resa på egen hand till Paros. Ser därför fram emot fortsättningen.  Mats
|
|
#3
2009-12-14, 18:24
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår allra första öluffartur
Vad trevligt att vi blir fler som har egna hörnor! Man har en del att berätta ibland som inte passar in på något annat ställe. ( Inte för att det är så läsvärt alla gånger, men det är ju läsarna fullt kunniga att bedöma och kan snabbt gå till något annat).
Sen blir jag förvånad över att ni började först 1997. Vad gjorde ni innan dess på semestrarna???
|
|
#4
2009-12-14, 19:42
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår allra första öluffartur
När vi flyttade ihop 1987 fastnade vi för Bornholm och Gudhjem under närmare 10 år. Gifte oss även där i början på nittiotalet. En underbar ö, med medelhavsklimat mitt mellan Sverige, Danmark och Polen.
Men sedan har det blivit Greklands arkipelag för hela slanten. Vi har bott på 31 öar, men har mycket mer att utforska. Till Bornholm återkom vi april 1999, då jag fyllde 50 år. Allt var sig likt och i Gudhjem hälsade många vår återkomst. Men ö är ö för oss. Paradiset är vår primitiva stuga på Norrbyskär, 4 mil söder om Umeå. Detta om vår "sena" start i Grekland. Birgitta
|
|
#5
2009-12-14, 19:50
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår allra första öluffartur
Vilken start ni fick! Lurade i Plaka, inga pengar, ingen färja och jättehus på Antiparos
 Kul läsning, Arne! Citat:
|
|
#9
2009-12-16, 11:59
|
||||
|
||||
|
Del två
Del två.
Varför vi valde att resa mitt i högsäsongen, det är och förblir för oss en gåta enär vi enkelt hade kunnat ta semester Maj/Juni alternativt Sept/Oktober. Alltnog. Direkt vid ankomsten till Antiparos stegade vi genast in i första handelsboden på höger sida längs huvudgatan. Enligt den norska damen, Vigdis, skulle vi därstädes betala de 120.000 drachmerna samt erhålla nyckel och karta. Jaha, det visade sig att man omöjligen kunde ta sig till huset med mindre än att fordon förhyrdes. En buss fanns på ön, men den gick bara turen upp till droppstensgrottan. Glesa turer för övrigt. En förmiddagstur samt en eftermiddagsdito. Bussen passerade förvisso avtagsvägen till Sorosstranden, men det visade sig vara ett par kilometers vandring kvar för att nå vårt hus. Arne genast ut att förhyra fordon, en vespa eller så. Nja, allt var uthyrt, men framåt kvällen skulle det visst komma in vespor och moppar. Hur göra? Vi tog promenaden upp till en lite mera avsides belägen uthyrare intill väderkvarnen, just bakom kyrkan. Uthyraren insåg vårt dilemma och fann genast på råd. En kompis var innehavare av en svart vespa, och densamma hämtades genast. Icke en skymt av hyreskontrakt eller så… Hustru Birgitta samt packningen stuvades in i uthyrarens lilla pickup för färden till Vigdis hus. Arne följde efter på vespan. Det var i sanning ett fordon med klös! 15 Hkr motor. Fordonet förhyrdes för hela veckan till vad vi minns cirka 100-lappen per dygn. Väl framme vid huset kunde vi konstatera att utsikten var mer än formidabel. Utsikt över Sorosstranden och sundet mellan Antiparos och Paros. I bakgrunden kunde vi skåda de höga bergen på Naxos. Tomten omfattade dryga 2000 kvm, gethägnet oräknat. De två kattorna hade en egen ingång via en sinnrikt konstruerad kattsluss. Men, vad skulle vi med detta enorma husschabrak till? Nog var det vida över tvåhundra kvadratmeter bostadsyta. Vi installerade oss och etablerade kontakt med getter och kattorna. Närmaste taverna var för övrigt den enda i närområdet, den vid nerfarten till Sorosstranden. En liten market fann vi någon kilometer in mot staden. Lite ödsligt med andra ord. Men, med vespan som färdmedel ordnade sig det hela på bästa sätt ändå. Morgonen därpå upptäckte vi att vattentillförseln sinat. Icke en droppe kom ut ur kranarna eller på toaletten. Vi ringde genast till handelsmannen, vår kontaktperson för att påtala felet . Vi hade kollat alla säkringarna samt förvissat oss om att det fanns massor med vatten i tanken under huset. Efter fyra timmars sökande hittade vi omsider felet. Arne hade under gårdagskvällen letat under sängen för att finna ett eluttag, och hittade då bara ett trepoligt uttag med vidhängande stickpropp. Stickproppen drogs ur men uttaget passade ej vår tvåpolskontakt. Så snart trepolaren åter insatts brummade hydroformotorn igång igen och vattnet återkom. Vi kunde därför genast avboka den ”vattenman” som skulle komma och titta på felet. Vi fick dagliga och nya rutiner. Först ut till getterna att fylla på deras vattenho samt att förse djuren med foder ur en säck i boden intill hägnet. Så skulle kattorna matas. Arne skippade genast det dystra torrfodret till förmån för burkar med tonfisk i olja. Kattorna förföll gilla nyordningen. En av kattorna skulle därtill förses med dropp i ett öga enligt skriven instruktion på kylskåpsdörren. Det fungerade faktiskt riktigt bra. Fortsättning följer.
|
|
#10
2009-12-16, 17:13
|
||||
|
||||
|
Del tre
Del tre.
Vi hade nu en hel vecka på oss att utforska Antiparos. Från vårt hus var det en mycket brant grusväg ner till Sorosstranden. In till Antiparos by var det en dryg mil. Åt andra hållet fanns en asfalterad väg som över bergen ledde ner till en liten fiskeby. En eftermiddag for vi med vespan upp till droppstensgrottan. En märklig skapelse med tillhörande liten kyrka just vid ingången. Skada bara att ockupationsmaktens soldater under ww2 (andra världskriget) använt grottan till att öva handgranatskastning. Många droppstenar var av denna anledning svårt deformerade. Inne i Antiparos by besökte vi vid varje tillfälle ”Café Corner” där Kostas och Eleni huserade. Fiket hade internetconnection, för övrigt öns enda vid denna tidpunkt. Eleni var född och uppvuxen i Chicago. Hon visste berätta att det på ön fanns ett Ouzobränneri där tvenne äldre damer hade licens att bränna öns behov av den ädla drycken, enligt utsago vida känd i övärlden för sin fina smak och styrka. Arne upp att inhandla en pava dryck i bränneriet. Det var lösviktsförsäljning som gällde. Minsta kvantitet var två liter som hälldes på petflaska. Kostnaden helt försumbar, vi vill minnas det kostade runt 2000 Drachmer. Arne glömde dock avsmaka brygden, och detta straffade sig grymt. När vi hällde upp varsitt glas vid hemkomsten till huset visade det sig vara flytande taggtråd. I princip helt odrickbart. Det luktade Tispouri lång väg och smakade vedervärdigt. En del kvällar for vi in till byn att spisa middag. All verksamhet tilldrog sig kvällstid längs huvudgatan och uppe vid torget där Folkets Hus var beläget. Ett flertal tavernor hade ett rikligt utbud av delikata rätter. Vi fick även bevittna ett barndop uppe vid kyrkan intill torget. Klockringning föregick det hela, och sedan kom alla besökarna för att lämna presenter i fina förpackningar. Barndop är uppenbarligen en stor högtid i Grekland. Byns okrönte Konung var ”Capitano Moran” en väderbiten numera pensionerad sjökapten som var kväll intog sitt favoritbord utanför Folkets Hus. Capitano hade seglat på alla hav och talade god Engelska. På torsdagen stannade vi till vid Soros Taverna för att efterhöra om det måhända serverades medelhavshummer på lördagskvällen. Jodå, det skulle kunna ordnas enär tavernaägaren hade goda kontakter med öns fiskare. Sagt och gjort, vi beställde Hummersupé för två till lördagskvällen. Väl på plats kom så ägaren in med en jättelik hummer på 1,2 kilo. Ja, det var den storlek han lyckats få tag på enligt egen utsago. De övriga gästerna på tavernan hade ävenså av underlig anledning alla beställt hummer. Det var uteslutande grekfamiljer och de hade begåvats med småhumrar i storleksordningen strax under fem hekto, att dela på fyra personer. Innan vi ens hunnit mumsa i oss halva stjärtpartiet var vi naturligtvis helt mätta. Chefen hämtade då tillbaka in den resterande delen av jättehummern samt klöv densamma och delade oblygt ut till de andra bordens gäster. Till stor glädje kantänka, att turisterna så frikostigt delade med sig av jättehummern. Naturligtvis var det hela uträknat redan från första början. Därav monsterhummern. Notan hamnade totalt på rimliga 11.000 drachmer, och det var i vårt tycke klart acceptabelt. Nu hade vi ju ändå smakat medelhavshummer för allra första gången. Gamla, nu inscannade diabilder från Antiparosresan återfinnes i bildgalleriet under rubriken Antiparos1998 eller länken här nedan http://www.kalimera.nu/forums/picture.php?albumid=289&pictureid=2532 Fortsättning följer..
|
|
#13
2009-12-17, 10:05
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår allra första öluffartur
Ja, faktiskt. Vid inalles tre tillfällen har vi förhyrt fordon i arkipelagen.
Första gången var på Kreta 1997 när vi hyrde en liten fiat i tre dagar. Så denna tigervespa på Antiparos samt veckan efter ytterligare en vespa på Naxos. Sedan dess inga hyrfordon. Arne
|
|
#14
2009-12-20, 11:23
|
||||
|
||||
|
Del fyra. Naxos
Del fyra.
Vidare till Naxos. På måndagens morgon packade vi vår ränsel för att fara vidare till Naxos. En grekkvinna skulle kontaktas för att ta hand om kreatur samt kattor. Avstädning likaså enär densamma ingick i hyran. Vi tog vespan ner till byn efter att nogsamt enligt instruktionen ha låst alla dörrar och reglat fönstren. In till köpmannen att lämna nycklarna samt avrapportera. Så upp till hyrfirman vid väderkvarnen att återlämna vespan. Vid hamnen kunde vi genast konstatera att badbåten till Paros var inställd på grund av höga vågor och stark vind. Vi hänvisades i stället till bilfärjan vars kajplats var belägen ett par hundra meter västerut. Bilfärjan går till Pounta på Paros där man kan ta bussen upp till Pariklia för en billig penning. Framme vid Pariklia införskaffade vi varsin biljett till nästkommande färja, Express Santorini vilken vid lunchtid skulle avsegla mot Santorini via Naxos. Färjan var mer än överfull med passagerare. Vi lyckades finna en sittplats till Hustru Birgitta, men Arne fick ta sin sittplats på en glassbox. Resan till Naxos tog cirka 1,5 timme. Ett koppel rumsraggare mötte vid kajen och var synnerligen enerverande i sina försök att få gäster till sina Hotell. Vi avvisade med ackuratess alla inviter och tog promenaden in till hamncafeterian att inmundiga varsitt glas Kitron i väntan på bättre tider. Vederkvickta av vår Kitron tog vi därefter bussen mot Agia Anna för att oss härbärge finna för vår avslutande vecka på Naxos, innan hemfärden från Athen. Nu gjorde vi en liten miss och klev av redan vid Ag Prokopios. En bastant madame attackerade oss genast och erbjöd härbärge till priset av 6000 Drachmer natten i hotellet mittemot busshållplatsen. Vi accepterade genast sett mot bakgrund av priset vi betalat på Antiparos. Våra pass beslagtogs som pant och vi hänvisades ner i suterrängvåningen till ett mycket torftigt rum med enkom tvenne bäddar och en enkel toalett. Rummen var egentligen avsedda som lågprisalternativ för ortens gästarbetare, men det fattade vi ej då. Redan första natten blev vi emellertid med råge varse att vi hamnat på ett gästarbetarboende. Det stimmades i korridoren natten igenom. Lägg till detta att väggarna syntes mera troligt bestå av wellpapp eller masoniteskivor. Lyhördheten var enerverande. På gatan utanför brummade bilar och moppar natten igenom. Varför vi stannade på detta rysansvärda boende alla fem dagarna på Naxos, det har vi så här i efterhand aldrig fattat. Nu vet vi att om vi tagit en tvåminuterspromenad upp till Hotel Prokopios så hade vi haft en fin studio för ett par tusen drachmer mer per natt. Andra dagens morgon tog vi för allra första gången promenaden längs kustvägen mot Agia Anna. Vi hittade genast Fotis Taverna samt framme i Agia Anna, Taverna Gorgona. Ut på klipporna att fota stenhajen samt ta ett skönt dopp från badklipporna. Dagen därpå hyrde vi en större vespa för att fara upp på ön att besöka det omtalade Kitronbränneriet i Vallindras. Livet lekte och bränslemätaren visade halv tank. Vi hann en halvmil drygt upp längs bergvägen när vespan lade av. Slut på bensin! Tankmätaren visade dock halv tank. Nåväl, Arne for rullande iväg ner längs den fina utförsbacken att tanka bensin medan Birgitta stannade kvar uppe i backen. Det tog 1,5 timmar för A att finna en mack. Vespan fick han dra över hela slätten. Vi fortsatte emellertid resan upp till Vallindras att besöka bränneriet samt inhandla en flaska Kitron att taga med hem. Lite inscannade bilder finnes nu i bildgalleriet under Naxos1998 Fortsättning följer
|
|
#16
2009-12-23, 15:40
|
||||
|
||||
|
Sista delen, del fem.
Del fem.
Vi avsatte en heldag att med Zas Travel Agency fara på heldagsutflykt Naxos runt. Det var faktiskt en väldigt bra investering för oss som bevistade Naxos första gången. Alls ej dyrt var det. Vi ur minnet återkallar att priset låg runt 150 Sek pp. Vi hämtades upp vid boendet och så gick färden upp i bergen. Det var besök vid krukmakeri, gamla kyrkor, samt högt belägna byar. Mycket kunnig guide (engelskspråkig) förmedlade kunskap om ön och de sevärdheter vi besökte. Vi hamnade omsider på Apollonias där det var tvenne timmars mat- och badpaus. Den ofullbordade Apollonstatyn besöktes under hemfärden som gick längs den nyrestaurerade kustvägen där vi även stannade till vid en av de Venetianska borgarna. Vidunderligt vackra vyer. Vi kom åter till Naxos Stad vid pass halvsex och passade på att besöka en taverna vi hört vacka lovord om, Taverna El Grecco, belägen högt över strandpromenaden. Lite dyrare, heltvisst, men mycket prisvärt sett mot bakgrund av den goda maten och den eminenta servicen. Att beskåda solnedgången från tavernans altan motiverade mer än väl det något högre priset. Dessvärre är såvitt vi vet tavernan numera saligen konkursad sedan många år tillbaka. Hemresan från Athen skulle ske på lördagens eftermiddag. Nybörjare som vi var närde vi aldrig ens tanken på att morgonfärjan från Naxos till Pireus skulle kunna blåsas in. Nu gick färjan emellertid på tidtabell, men hade lika väl kunnat orsaka att vi blivit inblåsta på ön i väntan på bättre tider. Ja, det var en resumé över vår allra första öluffartur. Vi när en förhoppning att kalimeraläsarna haft nöje av att följa denna tur. Vi har sedan dess vid många tillfällen återkommit till såväl Naxos som Antiparos/Paros. Vi hade även oturen att befinna oss på Antiparos i samband med den Grekiska färjekatastrofen 2001. Alla färjor fick temporärt startförbud, och vi blev av den anledningen kvar ett antal nätter extra och fick när vi omsider kom till Athen trassla oss hem med Alitalia via Milano till Stockholm. Vår villahemförsäkring i kombination med Visakortets försäkring gjorde dock att vi gick helt skadeslösa ur den affären. Arne och Birgitta 23 December 2009 i ett vintervackert Umeå och med just exakt etthundra dagar kvar till vårens månadslånga Kretaresa .
|
|
#17
2009-12-23, 18:49
|
||||
|
||||
|
Sv: Sista delen, del fem.
Citat:
|
|
#18
2009-12-23, 23:20
|
|||
|
|||
|
Sv: Sista delen, del fem.
Citat:
/pawik
|
|
#20
2009-12-26, 12:23
|
||||
|
||||
|
Sv: Sista delen, del fem.
Trevlig läsning! Jag är imponerad över hur väl ni har koll på alla detaljer. Det var dock ett antal år sedan resan ägde rum. Själv tycker jag det är lite knepigt dels att minnas detaljerna och dels att inte blanda ihop intryck från de olika resmålen, eftersom det blivit några stycken genom åren. För ni lite dagbok när ni reser?
Tack för intressant reseberättelse. Jag ser fram emot nästa tripp. Mats
|
 |
|
|
Linjär visning
