|
|
#1
2021-10-31, 14:53
|
||||
|
||||
Så kan det gå när slumpen är på
Idag är det exakt 40 år sedan jag flyttade till Stockholm. Jag minns det som om det vore igår, men det hade jag kanske inte gjort om slumpen inte hade slumpat sig som den gjorde.
1981 jobbade jag som byggnadsställningarbetare, fartygsbottenmålare och oljetanksrengörare på Karlskronavarvet, och jag avskydde det, och jag ville bara bort, bort från jobbet och bort från Karlskrona. Då, som en blixt från klar himmel, sparkade Karlskronavarvet ett stort antal (400) av sina anställda, och det var första gången på 300 år de sparkade folk. Jag var en av dem, och min bästa vän Anders var en annan av dem. Jag och Anders ropade HURRA!, medan de övriga 398 var förtvivlade. På lunchen gick vi till bolaget och köpte ett flak öl som vi smugglade in på varvet. Vi satte oss i kabyssen på jagaren Halland och firade. Vi sjöng, vi skrålade och skålade. Äntligen var vi fria! Inte långt därefter kom det två gubbar från arbetsförmedlingen till varvet. De skulle försöka hitta jobba åt alla som blivit uppsagda. Vilket var en näst intill omöjlig uppgift eftersom det på den tiden inte fanns några lediga jobb i Karlskrona. Karlskronavarvet erbjöd alla som skaffade sig ett fast arbete full lön i sex månader, och eftersom det inte fanns några fasta jobb att få i Karlskrona var man tvungen att flytta på sig. Det var ett mycket lockande erbjudande för två unga grabbar som tröttnat på sin hemstad. Jag och Anders kallades till varsin arbetsförmedlare samma dag och samma klockslag. Min arbetsförmedlare tyckte att jag skulle flytta till Uddevalla och börja jobba på sjukhus där. Uddevalla? Var ligger det frågade jag. Det ligger jättenära Göteborg. Jaha, tänkte jag, Göteborg är ju en stor stad och där händer det säkert jättemycket. Är det långt, frågade jag. Nej, sa arbetsförmedlaren, du åker dit och festar på kvällen och sedan åker du hem till Uddevalla när du festat klart. Topp, sa jag. Arbetsförmedlaren ringde ett samtal och efter några minuter var jag anställd som sjukvårdsbiträde på Uddevalla lasarett. Jag sa tack och hej och gick därifrån. Då passerar jag ett rum med en öppen dörr där Anders satt med sin arbetsförmedlare. Hur går det ropade jag? Jättebra, sa Anders, jag har fått jobb som sjukvårdsbiträde Stockholm. Jag ska till Uddevalla, sa jag. Anders arbetsförmedlare sa då: inte tusan ska du till Uddevalla, Stockholm är mycket roligare. Kom in så fixar jag det. Anders arbetsförmedlare ringde ett kort samtal och sa: jag har en kille till som inte knarkar, har ni plats för honom också? Svaret var ja. Jag frågade varför han sa att jag inte knarkade, och svaret var att det var deras ända krav. Utbildning behövs inte, sa han, men knark är ”big no no”. Det här hände i början av oktober 1981. Den 31 oktober flyttade vi till Stockholm där vi fått varsitt rum i personalbostäderna på Roslagstulls sjukhus. Det enda jag tog med mig i ”flyttlasset” var lite kläder, min stereo och mina skivor. Den 1 november började vi arbeta som sjukvårdsbiträde på Roslagstulls sjukhus, och därmed inleddes en av de lyckligaste och roligaste perioderna i mitt liv.  Ena veckan är man oljetanksrengörare på Karlskronavarvet klädd i en skitig overall, och nästa vecka är man sjukvårdsbiträde på ett sjukhus i Stockholm klädd i en vit rock. 
|
|
#5
2021-11-01, 11:37
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Vilken solskenshistoria
 Jag är så tacksam över att va född på 60-talet och fått uppleva en enklare och mjukare tid. Efter en praktikplats i skolan på Domus blev jag tillfrågad om jag ville stå ute vid entrén och sälja körsbär och jordgubbar. Jag blev kvar på Domus i 12 underbara år. När sen Domus skulle stänga blev jag uppringd av en chef på IKEA som behövde personal. Med feber och förkylning åkte jag upp och träffade honom. Där stannade jag i 7 år lärorika år. Idag söker jag med ljus o lyckta efter någon som behöver nån med lång erfarehet och driv. Min nuvarande tjänst är på alldeles för få timmar. Vad jag möts av är en enormt rekryteringsapparat där inget ska va smidigt. Det ska spelas in videor, fyllas i långa ansökningsdokument där frågorna ofta ställs på engelska(!), registrera sig på hemsidor, bifoga foton skriva små uppdatser om varför just detta företag tilltalar mig..PUST!! Allt detta till ingen nytta då de ser min ålder. Nä det är lika bra att dra nåt gammalt över sig. Behövs säkert en ansökningsblankett för det med  / Kajja 
|
|
#7
2021-11-03, 14:29
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Citat:
|
|
#8
2021-11-04, 08:02
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Fantastiskt minne, Janne! Man kan inte låta bli att undra hur det hade gått om du hamnat i Uddevalla istället. Då kanske man inte suttit och skrivit i just detta forum nu...
Livets vändningar och bananskal. Ett lite beslut där och resten av din livsresa förändras. Visst har man många såna vägval i livet, som man undrar hur det blivit om... För egen del kommer jag ihåg, när jag som mycket ung man blev erbjuden att flyga ned till Barcelona och mönstra på ett kryssningsfartyg för några månader. Efter mycket vånda, tackade jag nej. Orsaken var att jag just träffat en tjej och det var så färskt att jag inte ville sabba det. Jag blev kvar i Sverige. Förhållandet med tjejen rann ut i sanden efter några år och jag fick ta nya tag i livet. Vill även instämma med Ulla. Kajja. Du har en fantastisk penna. Utnyttja din talang, för den är unik! Vi vet ju även att du har en poetisk ådra, så bara kör!  /Netwolf
|
|
#9
2021-11-04, 09:49
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Hade du hamnat i Uddevalla, skull du iallafall bott på Bästkusten 😀
1983, snart 40 årsedan, blev jag erbjuden ett jobb på ett Handelshus i Hongkong. Villkoren var väldigt bra, betalt boende för familjen i trevligt område, och i övrigt väldigt förmånligt. Efter mycket vånda så tackade vi nej, våra barn var då 2 och 4 år. På den tiden låg Hongkong väldigt långt bort, flygförbindelserna har utvecklats enormt sedan dess. Det blev bra utan boende i Hongkong, istället blev det åtskilliga resor till Asien. Tobbe
|
|
#10
2021-11-05, 04:41
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Janne, nu är jag lite nyfiken, vad hade ni för uppgifter som sjukvårdsbiträden? Alltså vad gjorde ni när ni inte hade någon utbildning för branschen? Eller fick ni en snabbutbildning på plats? Eller skall jag vänta på dina memoarer för svar?
/ Anne
|
|
#12
2021-11-05, 13:25
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Citat:
/Netwolf
|
|
#13
2021-11-07, 15:08
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Citat:
|
|
#14
2021-11-07, 15:09
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Citat:
|
|
#15
2021-11-07, 15:13
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Citat:
|
|
#16
2021-11-07, 15:16
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Några månader efter flytten till Stockholm blev jag intervjuad i en av våra lokaltidningar. Jag tyckte att intervjun gick bra, men när jag fick tidningen i min hand skämdes jag så mycket att jag la mig under ett bord och hulkade. Vad i hela friden ska mina vänner i Karlskrona tänka om mig? Artikeln hade fokus på mina ”kvinnliga kollegor”, men just det nämnde jag bara i förbifarten, och att ” storstadsmiljön skrämde dem” var absolut inte sant.
 Bilden är en aning suddig så texten syns inte dålig, så jag bemödade mig att skriva av den. BLT måndagen den 25 januari 1982. Bildtext: F d varvsarbetaren Jan Eklund på sitt nya jobb som sjukvårdsbiträde Roslagstulls Sjukhus i Stockholm. "Vi stortrivs! - Vi bor i personalbostäderna. Det är vi och en 10-12 tjejer! Det säger Jan Eklund f d varvsarbetaren som tillsammans med Anders Rubin sadlat om helt. De jobbar nu på Roslagstulls Sjukhus i Stockholm. Och de har inte haft några anpassningsproblem. Men så såg också deras kvinnliga kollegor till att de trivdes från allra första stund. Det var annars ett stort steg för de båda Karlskronagrabbarna. Storstadsmiljön skrämde dem först. Men redan första kvällen bjöds de in av kvinnliga kollegor. Nu är Roslagstull ett litet epidemisjukhus. Alla känner alla på de olika avdelningarna . Anders och Jan hade tur. Även inom sjukvården är det svårt att få jobb. Anders och Jan hann inte mer än anställas förrän Stockholms landsting beslutade om anställningsstopp. Anders och Jan jobbar som sjukvårdsbiträden. Än har de inte skaffat sig någon utbildning. Men de ska så fort de hinner. Det innebär att de får sin utbildning på betald arbetstid. Och sedan har de möjlighet att söka vart de vill. Vårdyrket var kanske inte direkt det Jan Eklund tänkt sig från början. Men nu sedan han provat på vill han fortsätta. Och det blir nog Roslagstull sjukhus för båda den närmaste framtiden också. Trivsammare arbetsplats kan de inte få. Någon löneförsämring har de heller inte fått känna på än. De får utfyllnadsbidrag den första tiden." Slut på skämstexten.
|
|
#17
2021-11-07, 16:52
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Det gick fint att läsa direkt i tidningsbilden Janne! Och den artikeln tycker jag absolut inte att du har anledning att skämmas för. Trevlig läsning!
Själv har jag också fuskat ett tag inom sjukvården. Jag gjorde lumpen i Flottan som sjukvårdare, vilket bl a innebar att jag fick möjlighet att praktisera på akuten vid Karlskrona lasarett. Där trivdes jag så väldigt bra att jag blev sugen på att satsa på läkaryrket. Avstod dock motvilligt från det när jag insåg att det skulle krävas att göra om nästan hela min ekonomiska gymnasieexamen där ju de flesta ämnena var fel för en läkarkarriär. Masse
|
|
#18
2021-11-09, 10:15
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Citat:
/ Anne
|
|
#19
2021-11-09, 14:38
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Citat:
|
|
#20
2021-11-09, 14:42
|
||||
|
||||
|
Sv: Så kan det gå när slumpen är på
Citat:
Min vän Anders flyttade hem igen, men hittade inget jobb så han flyttade upp igen, men dog knall och fall strax därpå.
|
 |
|
|
Linjär visning
