Just idag är jag stark, just idag mår jag bra!

[UlfWiman]

Jag blir glad ibland (sant)

Var till Ica i Öjebyn idag för att handla och blev efter avslutat ärende lite försynt tillfrågad i kassan av K*****.
–Visst är det du som skriver på Kalimera!
–Jo, det är jag, läser du?
–Ja, med stort intresse!
Facit, Kalimera förenar och det är kul att träffa mina läsare i det verkliga livet.
Tänk er själva att få sätta en bild och ett röstavtryck bakom en flyktig kommentar till ett inlägg.
–Jag har faktiskt träffat denna person!
Detta är skrivet ur Internets perspektiv och tidevarv då anonyminiteten håller på att ta kål på det mesta.
–Jo, Jag är, Jag tänker, Jag känner, alltså finns Jag!
–Finns alla ”andra” som personer?
Hoppas det, och detta var ju ett bevis om något.
Själv lever jag inte mitt liv på nätet även om det är en mycket stor del av min vardag och mitt sociala umgänge. Allt beroende på att mitt ”färdande” är begränsat. Sommartid är allt mycket enklare för mig.
–På med hatten och iväg med bussen!
Under vintern så mycket besvärligare. Kläder så jag inte fryser. Tjocka raggsockor i jympaskorna, stickad mössa, varma vantar och dunjacka. Inte att förglömma så är det ”någon” som även bestämt sig för att göra isbana precis där jag ska gå. Sand har de inte hört talas om i Piteå kommun. Man (jag) får vara glad att de har hittat snöplogen i alla fall (efter mycket sökande).
Hemma på Kreta går jag i sandaler året runt och riskerar inte att halka.
Men för att återgå till det första så är det jätteroligt att träffa människor i det verkliga livet, och jag tror det är ömsesidigt. Man träffas ett kort ögonblick, byter några ord och går vidare. Med ett intryck till att lägga på lager.
Jag har en önskan om att t.ex. träffa Admirala, Lissie och Claes, Yeasou, Arne och ”chefen” m.fl. Samt inte att förglömma Mr Kalimera himself. Det gick inte 2007, men det går flera tåg.

Nu över till Kalimera.
Detta är den absolut ”renaste” siten jag är med på, trevliga människor, varav jag träffat en hel del i det verkliga livet. Det blir då som ett resultat att den är levande. Vi som skriver här delar med oss av våra liv, erfarenheter, händelser och tankar. En del här ställer bara frågor som vi i mån av kunskap försöker besvara. Någon enstaka gång kommer det ett ”dumhuvud”, med den personen försvinner ganska fort. Enstaka gånger blir vi attackerade, men jag har inte sett en så snabb motreaktion på någon annan community.
Jag själv upplever att det är högt i tak här så länge man inte är dum eller går till personangrepp.
Troligtvis är nog det gemensamma intresset av att resa och inte minst Grekland som förenar oss och gör de flesta inlägg sakliga. Jag upplever idag det som enklare att dra iväg till Athen än fara till Malmö.
–Så Peter, vi syns i Athen!
Självklart ska det vara ”porrfritt” här då jag tror många yngre tittar på fina resebilder och dylikt, samt även ska känna sig fria att ställa frågor ur deras synvinkel. Samt kunna få svar av jämnåriga.
Själv har jag en viss åldersgrupp som tilltalar mig och ställer relevanta frågor, men jag kan inte svara ur mina döttrars perspektiv utan att fråga de först. Målsättningen är från min sida i alla fall att alla som ställer en fråga om Kreta här ska få ett korrekt svar. Övriga Grekland finns det andra som har mer och större erfarenhet av så där blir nog jag också turist när den dagen kommer.

Över till Kreta.
På Kreta är jag inte turist utan invandrare på gott och ont. Tur att jag är pensionär så jag inte kommer för att konkurrera om nåt jobb utan har mitt ändå. Det ses med mycket blidare ögon av grekerna och man slinker lättare vidare in i den grekiska underbara byråkratin.
Just nu är det en mycket tuff arbetsmarknad i och runt Xania. Ingen vet hur säsongen blir och det byggs för fullt på nya komplex till pengarna tar slut.
–Var finns alla gäster?
–Vart tog det vägen som många skriver om här den grekiska mysfaktorn?
–Vill alla bo på all inclusive?
Jag tror jag rymmer upp i bergen då detta med att ligga på playan är ett passerat stadium. En god bok på ett bycafé passar mig bättre. Getbjällror och tokiga tuppar som går fel.
–Det är livskvalité!
Inte att förglömma detta surrande av röster på ett ”främmande” språk runt dig.
–Harmoni!
Jo, jag tror det stämmer för jag blir i alla fall harmonisk av sådant. Även om jag inte förstår hälften så är jag ändå delaktig här och nu.
Behöver inte bekymra mig det minsta om att fylla magen på någon fin turistkrog. Det finns att äta även där jag är.
Jag har gjort många irrfärder på Kreta med lokalbussen och varit varken bostadslös eller hungrig. Det finns en lösning på det mesta och den kretensiska gästfriheten slår det mesta. Jag sitter på många minnen efter alla år och kommer inte ihåg namn och orter men jag tror nog att jag hittar tillbaka i alla fall.
Dessa upplevelser är inte något för charterturister med sina surt förvärvade en eller två veckor i solen. Detta är mer för bohemer som vill söka livet. Leva i vardagen och nuet på plats. Det går inte åt så många euro heller utan jag läser väldigt mycket med avbrott för lite kaffe (grekiskt), en Retsina, en cigarett eller för någon som vill veta var jag kommer ifrån.
Helt plötsligt är man med i livet deras. En främling visst, men stannar man några dagar blir man helt plötsligt en del av deras vardag.
En säng hemma hos någon änka för att sova i, kanske 5-10€ per natt. Inga ”roomisar” ingen lyxsvit utan det mest existensiella. I många (de flesta) fall får man även kaffe på morgonen och lite färskt bröd. Feta, oliver några (någon) färska tomater som färdkost.
Några gånger har jag blivit tillfrågad på ren oförståbar ”grekiska” om något.
Det visade sig så småningom att frågan gällde om jag ville ha mat när jag kom tillbaka. Självklart ville jag det. Vet inte vad jag ätit och jag tror inte det finns på någon meny i alla fall. I de flesta fall gott (några få undantag) och mättande tillsammans med en trevande konversation.
Min idol och ledstjärna i att detta ”sökande” blev till är en man från Sardinien vid namn Italo. Vi har likvärdig bakgrund tills det rann över eller small av för oss båda.
Han har lärt mig detta att bara gå iväg, ta lokalbussen någonstans och kliva av. Helt utan förutsättningar. Bara leva i nuet. Han kan vara borta i flera månader och så dyker han helt plötsligt upp. Full med berättelser om sina upplevelser. Oftast har han minimalt med pengar med sig. Men han klarar sig.
Detta var lite ur livet, samt framför allt ur mina minnen.

Uffe (på väg upp)