Er man i Ierápetra 2021, januari

[Ylva A]

Man kan inte köpa tid för pengarna, möjligen vingar. Den rullar på ändå och fort undan går det. Nu har vi upplevt en månad, som vi förut inte haft normal erfarenhet av.(Då svärmor fick en hjärtinfarkt 2002, hade vi en svår månad kvälls- och nattetid i huset). Det var ett bra byte mot ett kallt och snörikt Jämtland. Vädermässigt har månaden varit utmärkt. Bara en svalare period den17-20:e med medeltemperaturer under eller nära 10 grader. Nederbörden har varit 45 mm och nästan alla dagar har solen skinit. Framför allt har det inte varit några vinterstormar och det har gått utmärkt att hålla bra temperatur inomhus. Det gäller ju att göra innemiljön dräglig med dryga 20 grader och en luftfuktighet under 70 %. Nu blommar anemoner och mandelträd. Det är frodiga olivlundar och avlövade träd. Olivsäsongen går nu mot sitt slut. Den har varit ojämn. Många har avstått från att plocka.

På fjolårets sista dag kom Akram fram till Kashmir och sin familj. Han har skickat foton på hus, natur och familj och vi har haft kontakt på Messenger. I hans by har skvallret gått, att han gift sig här och har två barn. Det kan vi dementera. Man skvallrar tydligen lika bra där som i Grekland.

På nyårsaftonen var Jannis, vår vän albanen, nedstämd eftersom de inte kunnat sälja ett ton av sina skördade tomater. Den milda förvintern och stängda tavernor har gjort, att det var överskott. De två vännerna har gjort det fantastiskt. Utan att ha någon erfarenhet av växthus, är de nu ägare av ett nytt modernt med alla finesser, förutom de två de redan hyr. Samma kväll var det jag som fick slanten i vassilopitan, nyårskakan. Det måste betyda ett år av lycka och inte pengar eller ny hustru.

I Grekland betyder det lycka eller olycka beroende på vilken, som är den första som besöker huset på det nya året. Vår greklärare från Chania, berättade att han som barn varje år skickades ut tidigt på morgonen för att säga ”Xrónja pollá” till grannarna. Men efter att en av grannarna avled strax efteråt, fick han aldrig ha uppdraget längre.

Den 5:e rapporterades fyra fall av corona som behövde läkarvård på sjukhuset i Sitia. Det var en yngre anställd på en affär i Palékastro, en by med c:a 2000 invånare, som var den förste. Det blev snabba insatser med provtagningar och låsningar. 30 positiva första dygnet och 7 det andra. Så otroligt snabbt går det med spridningen. Den 27:e kom nästa chock i Lasithiregionen. Ett 50-tal positivt registrerade i Agios Nikolaos, de flesta kring en förskola. Här, där vi endast haft ett fåtal fall under virusperioden!

Den 7:e, på Jannisdagen, avled vår lantbrukarvän Nifikó, 87 år gammal på sjukhuset, där hon legat de sista dagarna av livet. Hon var en del av vårt liv här. Även om vi på slutet endast träffade henne, när vi på lördagarna under vår morgonpromenad tittade in till henne. Hon var delaktig i vår språkutveckling, eftersom hon talade enkelt och långsamt med oss. Maken Manolis har alltid pratat kretensiska (bondspråk) och det har varit svårt att hänga med i hans tankegångar. Nifikó skall vi minnas som en strävsam kvinna, alltid vänlig, omtänksam och generös. De sista gångerna vi träffades, behövde hon hjälp med provnålen för diabetes och dagen därpå fick hon de valnötter Ylva köpt på marknaden. Djupast i minnet finns de stunder, då paret gjorde raki i en ruin i sluttningen nedanför deras hus. I solskenet ute bland olivträden, med mezé och nydestillerad alkoholblandning som skulle provsmakas. Det blev ingen officiell begravning, endast 9 personer för folksamlingar var tillåten. Vi sörjer ändå och tänker extra på hennes och Manolis, när vi passerar deras hus. Vår sociala sfär minskar ytterligare.

Dagen innan var det den stora amerikanska skandaldagen, som vi aldrig får glömma. Det kunde ha blivit platt fall för hela nationen och dess demokrati. Nu blev det väl platt fall för han som trodde sig kunna bli diktator och för de galningar han lyckades uppbåda och som lyckades storma Bastiljen! 76 Demokrati betyder ju likhet inför lagen och att alla människor har lika värde. Tyvärr är det ju inte så någonstans i världen. Den sista bastionen, att ett val bestämmer vem som skall leda, har vi ju förstått att det inte sker överallt och att då ifrågasätta det i USA, den första staten i modern tid med demokrati! Köpa 11700 röster för att vinna! Dessutom har man i alla år trampat på urinvånarna, på de svarta och på de avvikande. Allt i Guds namn! Så förfärligt mycket bättre åsiktsmässigt, är vi nog varken i Sverige eller i Grekland. Valen tror jag dock går rätt till!

Min fru är naturvårdare. En morgon startade hon morgonpromenaden 15 min före mig och jag tänkte, att nu hinner jag inte upp henne. Men redan efter 700 m ser jag henne försedd med en blå kasse i handen. Hon plockade sopor! Ett evighetsgöra här i Grekland, eftersom naturen verkar vara allas sopstation. När jag når henne, säger hon efter en stund: ”Var är mina glasögon. Hade jag på mig dem, när jag gick hemifrån?” Då fick hon återvända och en bit nedåt, fastsatta på en gren inne i ett buskage, satt de. Nu är hela promenadvägen på 3 km rensad och hon tror att nu slutar grekerna slänga sopor, när de ser hur rent det är…

Det blev inga humoristiska inslag i detta brev. Man måste möta människor, för att få inspiration. Det är bara Ylva, som två gånger i veckan gjort inköpsresor till Ierápetra och efteråt berättat, om var och vad hon lyckats hitta. Utan hörapparat vet jag ändå inte, vad hon sagt. Idag, på månadens sista dag, har hon och Ia åkt ut för att titta på mandelträdsblommor, men när de åkte, lät det som om Sitia var målet. Här sitter jag socialt isolerad och skriver brev till er. Men jag sitter på verandan i solsken med +23, så jag skall inte klaga. Inte klaga!

PS. På januaris sista kväll såg vi på Kreta TV, att vår region Lasithi hade klassats som rött område. Det betyder stängare regler igen. Jag tog på röd T-shirt, för att påminna alla andra.
1½ l raki kostar 6 € på grannbyns Supermarket och smakar inte fotogen sägs det! Nån gång ska jag prova! DS.

/ Jannis