|
|
#1
2013-02-17, 11:03
|
|||
|
|||
Er man i Ierapetra 2005, april
Fyra veckor har gått sedan vi reste ner. Kanske dags för en rapport? Kl. är 10.30, det är 23°, torkväder och jag sitter på altanen. SVT visar 18° som Kretatemperatur. Vi har varmare än 20° varje dag. Det här är sydsidan av Kreta.
Här är något av vad som hänt. Då vi åkte hem i december, hade våra nya fönster med aluminiumramar just monterats på plats. Eftersom det var olivplockningstid, fanns inga murare att hitta. En god vän tipsade om en anställd växthusarbetare, Daniel, en rumänsk trettioåring med murarkunskaper. Han gjorde jobbet på ett acceptabelt sätt, dagen innan vi skulle åka. Men han ville göra jobbet färdigt, dvs. måla runt fönstren också. Det kunde han göra sedan det cementerade torkat. Han var förtroendeingivande, gudaktig (Jehovas Vittne) m.m. och jag tyckte det skulle vara skönt att slippa starta med målarjobb, när vi kom ner igen. Därför betalade jag honom 50 € extra och såg fram emot ett välgjort arbete. Ingenting var utfört! För pengarna hade Daniel åkt hem till familjen i Rumänien, fick jag veta! Det blev till att måla själv! När jag tänker efter sade han, när jag skjutsade hem honom: ”Lita aldrig på en rumän”. Jag lär mig aldrig, men duktig på att måla blir jag. Nu har vi firat Påsk, andra gången i år. Här är det årets största fest, som pågår i över en vecka. Stämningen byggs upp successivt med gudstjänster varje dag. Vi var med från Skärtorsdagen. Vi åkte till grannbyn Ferma med grannfrun Pelagia. Kyrkan var fullsatt. Hundratals människor i alla åldrar, sittande och stående. På katharevousa, det gammalgrekiska språket, som inte alla förstår, läste prästen de 12 evangelierna om Kristi lidande. Vi frågade Maria – 14 år – om hon förstår allt prästen säger. Bara en del, sa hon, men vår vän Nikos – 63 år och som inte går i kyrkan längre – tycker det är vackert med de gamla texterna. Det talade språket heter diotiki och läses i skolan. I kyrkan får de troende en stor del av sin motion. De gör korstecken gång på gång och de får resa sig varje gång prästen kommer in för att läsa bibeltexten. När jag som barn tvingades till kyrkan, tittade jag på kyrkomålningarna och lyssnade på musiken. Nu var det alla människor jag kunde titta på i stället. Evangelierna förstod jag lika lite nu som då. Gudstjänsten tog två timmar och jag är fortfarande icke troende På Långfredagen åkte vi in till Ierapetra på kvällen. Vi såg när medlemmarna från sex kyrkor i staden bar sina blomstersmyckade epitafier (Jesusgravar) till centrum av staden. Invånarna, ett tusental personer, kom från kyrkorna, följde prästerna, eller stod efter gatorna och tittade på. Även Påskaftonen, sista april, avstod vi kyrkobesök och nöjde oss med folknöjet i staden. Vi var inne i Ierapetra kl. 23.30. Redan då hade ungdomarna börjat ta ut ”Jesu uppståndelse” i förskott och smällde av massor med smällare. Kl. 24 tände prästen det heliga ljuset och alla kyrkobesökare, som burit med sig ljus till kyrkan, får sin eld från detta ljus. Ljuset tar de sedan med hem, för att tända elden vid hemmets ikon. Tusentals människor, som väntade utanför, fick även de sina ljus tända av de kyrkobesökare som kom ut. Man önskar varandra ett gott år fram till nästa påsk och säger att ”Jesus är uppstånden”, en fras som man sedan använder under resten av helgen, när man träffar andra. Kl. 24 skall även Judas skickas iväg till Helvetet. En stor brasa med en docka, föreställande Judas hängande i en galge, tändes på. (Vår majbrasa, då Kung Bore ska dö?) Tusentals smällare och ett fåtal raketer exploderade under en timmes tid. Inget nöje för mig med mina hörselproblem. Söndagen är njutningens och köttets dag. Efter att ha fastat, d.v.s. inte ätit kött- eller fiskprodukter under 40 dagar (eventuellt endast under Påskveckan), njöt man av helgrillat lamm eller get. Trevligt att få vara med och njuta av det goda, både mat och dryck. Det var Ylvas tur att köra bil, så det blev både raki och vin för mig i de två familjer vi besökte. Det är en verklig familjehögtid, som också fortsatte under Annandagen, S:t Georgiosdagen. Då vilade man upp sig efter påskalammet. Det som hänt i övrigt, är vad som sker överallt i världen. Våra italienska grannar, pensionerade och cirka 55 år, hon f.d. läkare och han sköterska, har separerat. Eftersom de har astmatiska problem, sålde de huset i Livorno, vid Levantiska kusten, och renoverade tre lägenheter och gjorde om till en stor. Nu bor de i huset varsin gång. Hellre ett litet hus på 34 m2 med en kvinna man trivs med, än ett stort som man är ensam i. Stalltips: Köp ”snällpiller” till er kvinna. Det är kaliumfosfat och gör dem mycket vänliga och samarbetsvilliga. Saltet verkar bara på kvinnor, tror jag! Kaliumbrist kan ge upphov till aggressivitet och jag är alltid vänlig. Vår lantbrukarvän Manolis, 76 år, imponerar på mig med sin vänlighet och omtanke. Han har nu ryggproblem och måste bära korsett och äta smärtstillande. Då är det inte lätt att vara småbrukare. Han kan inte böja sig, som han behöver med sin grönsaksodling. Han får inte dricka vin eller raki pga tabletterna. Han sa för en vecka sedan: ”En så´n trist Påsk det kommer att bli”. Här finns inga bekymmer. Pensionen kommer varje månad. Jo ett, den starka vinden just nu, 7 beaufort. Den förstör vinrankorna och blåser av aprikoskarten. Jag skulle kanske gjort många korstecken när jag var i kyrkan, eller är det Judas som hämnas efter alla smällare? Vår raki hade minskat till 7 liter, men så fick vi 1 ½ liter ytterligare inför Påsk. Kommer ni? / Jannis 
|
|
#2
2013-02-17, 14:30
|
||||
|
||||
|
Sv: Er man i Ierapetra 2005, april
"Köp snällpiller till er kvinna. Det är kaliumsulfat som gör dom vänliga och samarbetsvilliga"
 "Kaliumbrist kan ge upphov till aggresivitet och jag är alltid vänlig". Jannis, detta skrev du 2005. Gäller detta även 2013? Du är ju kemist och fysiker. För övrigt har du skrivit en fin informativt inlägg! Tack för det.  Birgitta.
|
|
#6
2013-02-17, 17:42
|
|||
|
|||
|
Sv: Er man i Ierapetra 2005, april
Förlåt min retsamhet mot min hustru. Jag tror nämligen inte det är många män, som tror på vävnadssalter. Ylva gör det och köpte och tog dom ibland, när hon blev arg på att datorn inte fungerade. När hon köpte mer, kallade jag pillren för "snällpiller" när vi var på affären. Det gillade damerna där, som fick ett populärare namn på dem än kaliumfosfat.
Jag blir inte helilsk på datorn, men ibland på greker som inte håller tider. Det jag skrev (2005) har inget att göra med kvinnors humör. Det har alla i varierande grad även 2013. /Jannis
|
|
#8
2013-02-18, 09:38
|
||||
|
||||
|
Sv: Er man i Ierapetra 2005, april
Citat:
|
 |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
