Dag 28. Paros. Naoussa.

[Kalimera]

Jag måste börja med några rader om varför vi lämnade Astypalea i förtid. Dock utan att berätta varför. Det skrivna ordet är lätt att misstolkas och jag vill inte generera fördomar. Att vi inte gillade ön betyder så klart inte att andra ogillar ön, eller kommer att göra så när de väl kommer dit. Som många vet är vi nästan alltid positiva till allt, en del tycker säkert att vi är överpositiva. Inget att göra åt, sådana är vi, och det är vi glada för. Vi skriver aldrig, eller åtminstone extremt sällan, om dåliga saker. Trots att vi, som alla andra, upplever saker som är mindre bra. Vi gillar helt enkelt inte att skriva ner något, vare sig det gäller boende, restauranger eller som i det här fallet: en hel ö. Vi kan inte tycka åt andra. En restaurang som är dålig när vi är där kanske är hur bra som helst dagen efter. Ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Jag har fått både mejl och sms med frågor. Några har trott att vi har blivit rånade, andra att vi blivit utsatta för ännu värre saker. Så är det inte. Vi kan inte heller säga att vi kom snett in, eller att vi inte gillade ön för att det började dåligt (även om det gjorde det, men det har ingen betydelse i sammanhanget). Om det var vårt första besök på Astypalea skulle det nog ha haft betydelse, men vi har varit där tidigare, och vi har gillat ön väldigt mycket, och haft en stor längtan tillbaka. Så här skrev jag efter vårt första besök på Astypalea:

”Astypalea är ett paradis långt från civilisationen. Ön ligger avigt till och båtförbindelserna är usla. Men låt dig inte förskräckas, Astypalea är värd alla omvägar. Har du en gång tagit dig dit har du fått en ny favoritö. Inseglingen till ön är majestätisk, hamnstaden Skala är sammansatt med Chora och överst tronar den sagolika fästningen Kastro. Husen är Kykladiska trots att ön ligger i Dodekaneserna. Mycket vackert.

På Astypalea härskar lugnet, man slöar sig fram på Livadia Beach på dagarna och sitter i timtals på någon taverna på kvällarna. Astypalea är sannerligen en ö att varva ner på. Trots att ön ligger långt från det mesta finns allt man behöver: bra tavernor, mysiga ouzerior, fina gränder att strosa runt i, välsorterade affärer, bra boende, en fin strand samt en bankomat. Överlag är maten väldigt bra. Jag vet inte om det är öns speciella atmosfär, eller om det faktiskt är så att maten är bättre än på andra öar. Flest tavernor finns i Skala och många av dem har utsikt över havet. Min favorit är Astropalia med den härliga terrassen med utsikt över vattnet. Det finns även flera bra ouzerior. Om båtförbindelserna vore bättre skulle Astypalea vara mer välbesökt. Bra för oss som gillar stillsamma öar, dåligt för öborna som gärna vill att fler turister kommer på besök.”

Som ni ser har jag varit mycket positivt inställd till Astypalea. Varför jag inte längre är det vill jag som sagt inte berätta med ord, jag kan göra det under ett samtal, öga mot öga, bara för att undvika missförstånd.

Till alla som skrivit här, via mejl, eller på Facebook, att Astypalea finns på er lista över öar ni längtar efter att besöka vill jag bara säga: åk dit, och bilda er en egen uppfattning. Kanske ni hittar en ny favoritö.

Så över till något helt annat, nämligen Paros där vi är nu. Man kan sammanfatta det med ett två ord: det blåser! Vi har haft varmt och soligt varje dag sedan vi lämnande Sverige den 24 augusti. Allt förändrades när vi kom till Kykladerna igår, och för första gången sedan vi åkte har vi haft långärmat och jeans på oss. Det är okej det också.



Stränderna är tomma, endast gässen vågar sig dit.



Igår kväll var det på grund av vädret omöjligt sitta ute och äta. Så vi satt inne.



Det var hur trevligt som helst, och otroligt god mat. En av rätterna vi beställde in var helt ny för oss: Kalamary. Det var jättegott.

Vi pratade med några andra gäster, som rest hit ända från Kanada. De skulle bara vara här en vecka, och sedan resa hem igen. Det var deras första besök i Grekland. Snacka om otur med vädret.



Så här såg det ut i Naoussa för en timme sedan. Mysigt, eller hur.