|
|
#1
2014-07-11, 19:41
|
||||
|
||||
Apropå hur lätt det är att få kontakt...
I onsdags, den sista hela semesterdagen på Karpathos, skulle vi gå bort till Zephyros Village för att ta adjö av Maria och Andreas samt lämna tillbaka några böcker jag hade lånat. Av någon anledning kom jag att titta ner längs en sidogata som jag inte har lagt märke till förut, och fick se ett hus som såg nybyggt och riktigt trevligt ut. Vi gick ner för att titta litet närmare på det, och när vi hade stannat på gatan utanför kom en kvinna ikapp oss bakifrån och sa: "Hello". Jag hälsade och sa att vi stod och beundrade huset och tyckte det var vackert. "Det är mitt hus", sa kvinnan. "Vill ni se insidan?" Klart vi ville! Så vi följde med in och hälsade på en kusin som stod i köket och försökte få ordning i villervallan. Sissi, som husägaren heter, hade precis flyttat dit från Rhodos efter en skilsmässa och hade ännu inte hunnit packa upp alla pryttlar, möbler och dylikt. Hon skulle själv ha de nedersta våningsplanen, men hon höll på att göra i ordning de två översta också, och funderade på att så småningom hyra ut dem på somrarna till vänner och bekanta hon litar på. Vi gick upp dit och tittade också, och det kommer att bli jättefint när allt blir klart. Sedan bjöds vi på kallt vatten och satt i köket och småpratade lite. Kusinen tog fram några traditionella karpathiska kakor. "Ta en, varsågod! Äsch, ta hela påsen!"
 Och så berättade Sissi om sitt liv i New York och på Rhodos, och om sin mamma som var så duktig att brodera. Hon visade en bonad som mamman hade gjort, och på baksidan hade mamman skrivit några mantinades med darrig handstil. Tillsammans lyckades vi tyda dem. Bra träning i grekiska.  Sedan frågade Sissi om vi hade sett ett riktigt traditionellt karpathiskt hem. "Ja, jag har ju sett Mr. Hapsis folkloremuseum i Othos", sa jag. "Nej, jag menar ett levande hem", sa Sissi. "Följ med och träffa min moster!" Så vi gick några kvarter medan Sissi berättade hur det området hade sett ut när hon var barn och det mesta var landsbygd även inne i det som idag är Pigadias centrum. Moster Popi bor i ett av de få ursprungliga husen i Pigadia som finns kvar idag. När vi knackade på satt hon i sitt lilla överbelamrade kök och sydde gardiner, och hade sällskap av en riktigt gammal gumma. Jag uppfattade inte hur hon var släkt till dem, men jag har sett henne tulta omkring ute på stan då och då. Vi blev hjärtligt välkomnade och utfrågade, och bjöds på varsitt glas kallt vatten. Sedan fick vi komma in i det större rummet, som är i tre delar. Litet mer än halva rummet är finrum, den andra halvan är delad så att en halvtrappa upp finns sängen och plats även för barnens sängar. En halvtrappa ner, under sängen, finns förrådsutrymmen. Överallt fanns fotografier av gamla släktingar och vänner, vackra tallrikar, ikoner, broderier... hur mycket pryttlar som helst! Och Popi berättade stolt att hon har gjort alla broderierna själv, helt fantastiskt! Vi fick höra många trevliga och intressanta berättelser om personerna på fotografierna och Sissis förfäder, som hade bott i huset. Precis när vi skulle gå kom det en italiensk familj på besök, och vi fick höra flera intressanta historier om hur deras föräldrar kände varandra före kriget. Sissi hade inte sin kamera med sig, så hon lånade min och tog en massa foton som jag lovade maila till henne.  Här är en bild på den italienska Lucia och Popi i finrummet med sängen, sofa, uppe bakom dem, och till vänster om Lucia kan man se ner i förrådsrummet.  [/URL]Ett hörn av finrummet.  [/URL]Broderier även högt uppe under taket.  [/URL] [/URL] [/URL]Innan vi fick gå, böt vi mailadresser och lovade att höras av. Tänk, vilket sammanträffande! Så många trevliga och intressanta människor vi har fått möta bara för att jag råkade kasta ett öga nerför en gata! Fast Sissi sa att det inte alls var något sammanträffande; det måste ha varit meningen att vi skulle mötas!  Karin som inte riktigt har landat ännu Senast redigerad av karinafp den 2014-07-11 klockan 20:29. 
|
|
#3
2014-07-11, 20:29
|
||||
|
||||
|
Sv: Apropå hur lätt det är att få kontakt...
Citat:
Karin
|
|
#5
2014-07-11, 21:22
|
|||
|
|||
|
Sv: Apropå hur lätt det är att få kontakt...
Karin,nu ser jag dem ,jättefina bilder,vilka fantastiska broderier!Vi såg något liknande hos prästen uppe i Olymbos,massor av tallrikar klädde övre del av väggarna och där var oxå den typiska Karpathiska sängen med förvaring under.Det fanns ett sådan säng i ett av rummen på vårt boende på Sunset i Lefkos men vi hade,tack o lov vanliga sängar,vi är inte så vigulanta längre så det känns bra att inte behöva en liten stege för att komma i och ur sängen
Monica
|
|
#7
2014-07-11, 22:25
|
||||
|
||||
|
Sv: Apropå hur lätt det är att få kontakt...
Karin,
Vilken härlig upplevelse! Extra roligt att det är just du som får uppleva det. Jag har aldrig träffat dig. Men genom Kalimera så är du för mig en värdig Karpathos-representant. Därför är det kanske inte heller enbart en slump att det är just du som får uppleva detta. Masse, som nu nyligen har fått stilla sin Egina-längtan och börjar få inre slitningar mellan längtan till Karpathos och Tilos. Sicket elände!
|
|
#14
2014-07-15, 12:48
|
||||
|
||||
|
Sv: Apropå hur lätt det är att få kontakt...
Tusen tack för vänliga kommentarer! Ja, det var en fantastisk och ovanlig upplevelse. Ett oförglömligt minne.
Och ett exempel på hur enkelt det kan vara att få kontakt med andra människor. Karin
|
|
#15
2014-07-15, 13:18
|
|||
|
|||
|
Sv: Apropå hur lätt det är att få kontakt...
Citat:
 . Monica
|
 |
|
|
Linjär visning
