Äntligen tillbaka i Chania

[lugnagatan]

Ända sedan jag kom till Kreta i mars var det bokat ett besök i Prag, där jag förut bodde, för att ordna några ärenden och "känna efter". Det blev en trevlig vistelse. Det doftade starkt av lindblom på kvällen på Vaclavsplatsen och jag hittade flera trevliga billiga boenden. De sista tre dagarna på samma gata där jag hade min senaste lägenhet. Det var ett vandrarhem, och en upplevelse av ungdomens flydda dagar (t.ex. när jag luffade en månad i Israel i slutet på sjuttiotalet och bara bodde på vandrarhem), men jag hade nog inte lika roligt i ungdomen som jag tycker att jag har nu.

Det kostade bara ca 60 svenska kronor per natt , och det var 6- eller 8-bäddars rum, alla tillsammans, från världens alla hörn, unga och gamla, flickor och pojkar, och det var fantastiskt hur hänsynsfulla alla var och försökte vara så tysta som möjligt, speciellt lade jag märke till koreanskornas diskreta uppträdande.


Men bara efter några dagar längtade jag tillbaka till Kreta. Det hjälpte inte att det stod klottrat "Prague loves you", med ett stort rött hjärta, på flygplanet - strömvirveln Chaina tog över mitt hjärta.

Men det var ett mycket skakigt nedslag på den minimala flygplatsens landningsbana i Herakleon. Det blåste nämligen friskt en sidvind från havet. Men piloten lyckades skickligt bromsa in i tid. Jag var rädd att vi skulle lyfta igen.


Kompisen från Prag som kom den 25 maj har hållit sig kvar och hoppas på att få deltaga i oliv- eller fruktplockning i höst. Här sitter han på "O Kostas" på Daskalogianni.





Själv sitter jag helst "under korkeken" och låter tankarna flyga och fara (här i gamla hamnen i Chania).





Det är en högtid att gå på utomhusbasaren varje lördag. Det blev en stor kasse med "vlita" (sv. "svinmålla"), ett kilo för bara 1,5 euro. Det smakade nästan bättre än spenat, bara stekt i olja med lite finhackad bacon till.






"Muravata" är också en av mina samarbetspartners.





Hon är skyggare och svårare att se i ögonen. Lägger sig gärna en bit ifrån och kniper lite med ögonen så att man kan tro att hon egentligen är mycket gammal, ser trött ut, men är i själva verket mycket känslig, snabb och självmedveten. Från sin plats på jorden känner hon allt. Hon är en mycket snabb och skicklig musjägare. När hon fångat en lägger "Muravata" den framför husdörren liksom en gåva, en trofé som visar hur skicklig hon är , fast det är väldigt svårt att visa henne någon tacksamhet eller beundran, då drar hon sig undan.





Det är häpnadsväckande också att se hur säkert och "tigerlikt" hon närmar sig dom "oönskade" katterna, med en dov morrning, som övergår i något som mer liknar en hunds ylande. I värsta fall övergår det hela till "stormvirvlen" då de båda försöker bita varandra i mycket hög hastighet, men "Muravata" ser så hel och fin ut, så hon vinner antagligen oftast, genom sin snabbhet.


Jag ska berätta en annan episod, när jag skulle till Herakleon för att flyga till Prag, den 20 juni. Då var kompisen med och vi höll på att inte komma med bussen för att det var en kvinna med en ring som höll på att vinna honom. Hon kunde både polska och tjeckiska vilket min kompis också förstår, och han blev mycket betagen. Han kunde ha blivit gift där på stående fot.

I Herakleon höll jag på att bli hypnotiserad av en tiggerska som var ovanligt lång, och klädd i en lång blek kappa med stor kapuschong. Hon stod och bugade sig och sträckte fram sin bössa. Min givmilde kompis har i blodet att man skänker något till fattiga ibland, och ville gå fram och lägga en slant i bössan, men när han gjort det slog det mig att denna tiggerska måste vara en skådespelare som var utklädd till tiggerska, inte alls med typisk grekisk utstyrsel. Bugningarna var så djupa, och uppförandet så teatraliskt, och kappan så blek och ren.
Jag skulle tippa att det var den "konststuderande" som brukar stå "stel staty" i andra fall, med blekmålat ansikte, visserligen med "tiggarbössa", men ändå ett konstverk.
Det var så jag uppfattade tiggerskan i första hand: som ett konstverk .


Åter i Chania "by night" höll även jag på att bli gift . Det kom fram en ståtlig och vacker ung - men samtidigt känslomässigt mogen - kvinna med en ring framsträckt. Jag kände att jag inte ville kränka henne med en slant och sedan "good-bye". Hon hade ju en dröm om självständighet, att gifta sig och börja ett nytt liv, kasta den folkliga dräkten och skaffa modernare kläder.
Men samtidigt förstod jag också att hon måste stanna i den folkgrupp hon tillhör med sina dräkter och seder. Och hon var helt äkta och levande.