Från Tilos till Nisyros.

[sjöborren]

Vi tog snabbåten från Tilos till Nisyros som är en vulkanö där jag och min man samt goda vänner planerat stanna två nätter. Men även denna gång blev det en extra natt i byn Mandráki då vi återigen blev inblåsta. En av dagarna hyrde vi bil och körde längs slingrande vägar upp mot Nikiá. Strax innan byn stannade vi intill en bergsskreva där det fanns en naturlig bastu - klarade av att sticka in huvudet. På torget i Nikiá blev sen en svalkande lemonad sen ett besök i kyrkan som låg mellan kaféerna. Från en utsiktsplats i närheten kunde vi sen se vulkanområdet vilket påminde om ett månlandskap.

Någon timme senare kom vi till Embório, en näst intill övergiven by. Några hus hade renoverats medan de flesta låg i ruiner. Vi gick uppför vindlande stentrappor. Längre upp såg vi havet, segelbåtar och ön Kos. Ibland hade vi sällskap av katter, några bara nyfikna, andra ville bli klappade. Lunchen åt vi på en av byns två tavernor - το balcony. Härifrån kunde vi se öns största krater - Stéfanos. Vi åt smårätter - mezedes. Den här dagen: bröd, tsatsiki, köttbullar, potatis, kokta rödbetor, friterad aubergine/zuccini, inbakad fetaost med honung och sesamfrön, ostfyllda squarsblommor samt skordaliá - vitlöksröra. Samt ett par flaskor retsina samt vatten till chauffören.

På vägen tillbaka till Mandraki körde vi ner till Páli, en sömnig liten fiskehamn: några fisktavernor och ett antal gästande båtar. Plötsligt såg vi en stor katamaran försöka lägga till, men gång på gång misslyckades. Männen på närmaste båtarna ropade, skrek och gestikulerade åt de sex männen på katamaranen som alla såg handfallna ut. Plötsligt var det nära att köra in i en av båtarna. Man band ett rep på katamaranen som sen slängdes till folket som samlats på kajen som skulle försöka dra in båten. Det var en dragkamp mellan ett antal män och en katamaran där den sistnämnda vann. Efter fler misslyckade försök att lägga till lyckades katamaranen köra över en av båtarnas ankarkätting som då fastnade i propellern. Mer rop skrik och gester. Hur båtdramat slutade vet jag inte Det sista jag såg var en man i vattnet, troligen för att se över skadorna. Men hann inte åka långt förrän vi mötte polisbilen.

[Alala]

Tack Sjöborren! På bara några dagar kan man uppleva så mycket. Allt är ju inte stort och betydande, men fina upplevelser trots allt. Det där med katamaranen var ju lite onödigt dramatiskt förstås, men förhållandena var tydligen inte så bra.

Lunchen i Emborio lät så god. Och retsina fick du.

Ha det så fint!

/ Anne

[Masse]

Häftiga händelser i hamnen! Det hade säkert fått "hamnchefen" på Tilos att gå i gång om det hade hänt där!

Masse

[sjöborren]

Masse och Alala! Hade det funnits någon hamnchef hade han säkert varit på plats ganska snabbt. Att döma av det vi såg var det nog inte bara båten som var tankad.

Filmade det som från början liknade en parodi. Var båtens besättning kom ifrån vet jag inte …men från båtarna som låg i hamn skreks det på tyska.

[Fältjäntan]

Det där känner vi igen. När vi var på Nissiros för ett antal år sedan var det också blåsigt. Det stora nöjet fram på kvällskvisten var att sitta på balkongen och bevittna trixandet med att lyckas komma i hamn med segelbåtarna. Många försök blev det och ganska dramatiskt.
Kerstin

[Kalimera]

Kul med era utflykter till mysiga Nisyros. Jag tror att Nisyros vill att ni ska stanna längre, det är därför det börjar blåsa när ni kommer dit.