En doft av Grekland slutet

[UlfWiman]

Europatour på motorcykel slutet
Väl framme i Berlin gällde det att få tag i ett hotellrum.
Det var inte det lättaste, men det gick efter ett tag. Engelska är inte direkt tyskarnas bästa sida. Tack och lov förstår jag tyska ganska hyfsat, men är jättedålig på att prata. Jag fick till och med parkera motorcykeln i ett garage för en bil så vi behövde inte packa av allting utan bara ta packväskan med kläder med oss in.
Vi hade två mycket bra dagar i Berlin, promenerade på Unter den Linden, kollade in muren och diverse sevärdheter. Var uppe i ett torn tittade på utsikten. Det var en jobbig promenad upp för alla trappor och runt runt.
Vi besökte Checkpoint Charlie, och gick på ett museum från andra världskriget.
Därefter checkade vi ut och for mot väst igen. Den första gränskontrollen ut ur Berlin beredde inget trassel. Bara att visa upp passen och visumpappret så var det klart.
Problemet var att komma ut ur Östtyskland och in i väst igen.
Prata om att bli noga granskade. Jag fick ta av mig hjälmen och glasögonen, Britt fick också ta av sig hjälmen. Å så alla dessa frågor om vad vi hade gjort i Berlin och om vi hade träffat någon i öst och pratat med nån.
-Ja var jag tvungen att svara då vi hade stannat för fika och en macka på transitvägen.
-Har du kvittot med dig?
-Ja svarade jag och det var nog tur det.
Kvittot och passet blev kopierat, sedan fick vi fara vidare.
När vi 500 meter senare kör in i väst sitter det en halvsovande tjänsteman i en kur som inte ens bevärdigar oss med en blick. Han bara vinkar att vi ska åka vidare och slutar inte att läsa i sin bok. Vilken kontroll, eller snarare brist på kontroll.
Efter ett försök att köra in tid kommer vi till Travemünde och har precis missat båten. Vi ser färjan på väg ut ur hamnen och den har definitivt inga planer på att vända.
Vi får sova över i vänthallen på terminalen då det för tillfället är slut pengar i börsen.
På färjan kan jag lösa in en check mot kontanter och betala för en hytt m m.
Britt har blivit jättedålig i magen och mår inget vidare bra. Hon får springa till toaletten hela tiden och det är inte så enkelt med skinnstället på. Hennes ställ är helt medans mitt är delat. Just nu ångrar hon att hon köpte helställ, men det delade var 900.- kronor dyrare.
Till slut får vi äntligen komma ombord på en färja och får oss en hytt tilldelad.
Sova i säng igen, och svensk mat i sikte. Vi sover hela färden över till Trelleborg och är jättehungriga när vi vaknar. Jag tror det tog 8 timmar att fara över. Ingen tid att äta något på båten, det är bara 15 minuter kvar till land.
Kör av färjan i Trelleborg, och det första som händer är att vi håller på att bli mosade av en långtradare. Inte en enda incident under hela resan och så höll detta på att hända hemma i Sverige.
Kör en bit hemåt sökandes ett matställe och hittar ett ställe efter vägen. Vägkrog Checkers stod det med stora bokstäver på en skylt.
-Mat, nu skall vi äta.
Mjölk, köttbullar och mos med lingonsylt.
-Ohh, vad svensk jag är.
Sträckkör sedan hem till Stockholm i hällregn. Vi bodde där på den tiden.
Gud så skönt att komma hem.
Hemma ungefär 04.00 på morgonen.
Lastade av cykeln och kastade oss i säng.
Sov halva dagen och var hur sega som helst efter detta äventyr.

Uffe

[Chras]

En intressant resa genom Europa när järnridån var nere.
BRA jobbar Uffe.
//Chras

[UlfWiman]

Hej Chras.
Var tror du jag har lagt alla mina pengar?
Är idag fattig men otroligt rik på minnen.
Så vilket liv ska man leva. Jag har gjort det jag har velat göra samt tagit konsekvenserna av det hela. Önskar inget ogjort.

Uffe

[Peter]

Jag har också med stort nöje läst detta äventyr... Förstår att ni inte "orkade" köra ner till Syditalien... Jag har också gjort många liknande resor i min ungdom så jag känner igen så mycket.

Speciellt just det att åka från "öst" till "väst". Fordonet man åkte med var så väl genomgsökt så det fanns inte en chans att ens en östloppa kunde fly.... Västkillarna bara vinkade förbi för det fanns ingen möjlighet att få med något "kontraband"...

Tält förresten!? Lyx! Ett år åkte vi med endast ett stort genomskinligt plastskynke som spänndes upp där vi skulle sova! Det gick bra det med. Man var ju ung....

Är idag fattig men otroligt rik på minnen.

Precis. Jag vet exakt vad du menar. Eller som jag brukar säga: Den som har mest skulder när han dör vinner... I alla fall om man rest upp pengarna...

Peter