|
|
#1
2008-04-07, 18:38
|
||||
|
||||
Livet i största allmänhet
Hej på er igen.
Nu kommer snart det jag väntat på. Att få flytta tillbaka. Lägenheten är ju fixad och jag hoppas att mina vänner har gjort ett bra jobb med att flytta. Utan att klaga är livet här i sverige ganska trist. Inga barn som hälsar på och knappt några vänner kvar som har tid att umgås och träffas. Jag börjar känna större samhörighet med er på Kalimera och speciellt de som jag har träffat där nere och haft tid tillsammans med. Det är en ynnest att få träffa er och ha en trevlig eftermiddag och kanske en trevlig kväll tillsammans. Sjukdomsrapporten för min del är bra, endast en ögonoperation kvar att göra. Fy f-n för att ha diabetes. Om man inte sköter sig blir man blind. Vilka bra framtidsutsikter! Som jag har berättat så kraschade min gamla dator så jag har blivit med en ny. Ingen värsting, men ändå. Nog märks det att utvecklingen har gått framåt. Jag hinner knappast med längre. Med referens till Agda och Monica kan jag berätta att vi har ett original här i Öjebyn också. Han heter ”Leif” och promenerar hela sina dagar. Han vet ingenting men kan berätta om vad han har ätit dag för dag ungefär 30 år tillbaka. Snacka om värdelöst vetande! Men i alla fall är han trevlig att ha en pratstund med. Tyvärr kommer han inte ihåg att vi träffades ex: igår och stod och snackade en lång stund. Det får man leva med. Jag tror jag börjar komma överens med min nya dator och ett trådlöst tangentbord. Ni som håller på mycket med data förstår vad jag menar. Jag har under de sista 20 åren bara haft laptops och inte någon stationär. Med en stationär är jag bunden till en plats och att ha en bildskärm. Jag vill ha något jag kan stoppa i ryggsäcken och fara iväg någon annanstans. Det kostar lite mera men det är värt varenda krona för friheten. Om jag flyger kan jag sitta och jobba en stund med mina skriverier. Jag måste skriva för att hålla motoriken vid liv och fingrarna vid liv så de fungerar. Detta är polyneuropatins baksida, man tappar så sakta motoriken i både ben och så småningom även armar och fingrar. Angående Kreta så skulle jag villa ha en dator som jag kunde prata i en mikrofon om mina äventyr. Jag har upplevt mycket på denna underbara ö och har minnen för livet. Vad tror ni jag lever på idag? Mycket enkelt, minnen och upplevelser. Det enda jag kommer ihåg idag är faktiskt de positiva minnena. Något i min hjärna döljer de dåliga upplevelserna för mig. Det är kanske en skyddsåtgärd som min x-fru säger till mig. Jag skriver inte så underfundiga saker som Monika och Agda, utan hur jag är i livet och mitt förhållande till Kreta. Jag tror att alla som läser har förstått att jag älskar denna ö och dess innevånare. Jag borde ju egentligen älska Norrbotten, men jag trivs där men det har inte mitt hjärta. Mitt hjärta har fastnat i Grekland, mycket tack vare min tidigare chef i Stockholm under sjuttitalet som var grek. Han var kompis med mannen som startade Apollo och löneförmånen var två gånger två veckor i Grekland under sommaren. Gissa vart min första resa gick? Jag har inte hitta någon annan ö som har samma kvaliteter. Grekland har i och för sig mycket öar och jag har varit på en del som ”turist” från Kreta. Men jag har aldrig övergett min älsklingsö för någon annan. Det finns ingen annan som kan mäta sig med upplevelser o kultur samt storlek. Kreta är ju ett helt land i kretensarnas tankar. Jag är benägen att hålla med dom. Allt finns där och ingenting saknas. Jag har en del fördelar som att vara pensionär med ordnad ekonomi. Innersta tankarna just nu är. Varför ska jag bygga upp en lägenhet i Öjebyn? Jag har ingen lust att bo där. Ibland kommer något ur ”märk hur vår skugga” över mig och då blir jag gråtmild. Jag säger tack till er som jag har träffat på plats här nere och som fortfarande är mina vänner. Detta kommer inte att bli en roman, även om jag har börjat skriva igen. Tror inte mitt liv är en bra roman, kanske en bra novell. Vet ej om Janne som journalist har en annan åsikt. Vad tycker ni? Ingen rädsla för kommentarer, jag tål kritik. Jag har ett bra program som heter mailstormer, och är mycket bra att använda. Den som jag kör det emot får sextiotusen mail i minuten!! detta är inget hot utan bara sådnt som vi hackers har. Jag har alldeles nyss pratat med en väninna hemma och träden står i blom. Det är en annorlunda känsla här i Piteå just nu. Det snöar lite lätt ute och är kallt. I mitt minne finns all kvällar på Ozon med nya och gamla vänner. Jag hade alltid familjebordet och specialmeny att äta ifrån. Åt för det mesta det som personalen käkade. 99 procent var det helt okay, men den lilla 1 procenten blev den salta beniga fisken som serverades ibland. En annan kul grej är om jag handlar en spis eller en kyl någonstans så blir den alltid levererad och installerad i priset jag betalat. Här kostar det en massa extra pengar att få samma service. Till och med micron kom de hem med. Kanske för att jag hade min krycka med mig! Vilken skillna att tvätta här och hemma. Om jag hänger ut lakan här får jag bryta loss de från linan efter ett dygn. Hemma kan jag ta in de på kvällen torra och fina, om inte Katherina skriker att det ska komma regn. Nog för idag. Uffe |
|
#2
2008-04-07, 21:22
|
||||
|
||||
|
Sv: Livet i största allmänhet
Det är bra Uffe, följ dina instinkter. Har följt din blogg länge, saknat dig när du inte haft möjlighet att skriva. Alla är sig själv närmast. Lycka till och jag hoppas att dina krämpor ger sig. Ha det bra.
|
|
|
Linjär visning
