|
|
#1
2012-12-16, 20:30
|
||||
|
||||
Horta dag
Vi hade planerat att åka ut med lite folk för att plocka horta, färska vilda grönsaker som växer här på Kretas bergssluttningar och åkersmarker. Men regnet avbokade vår utflykt.
Eftersom vi inte kan berätta om den utflykten, berättar vi hur det gick till för några veckor sedan då vi sist var ute och sökte horta då med en grupp norska vänner. Hortastudiernas dag började med kraftiga sydvindar. Vinden gjorde morgonhimlen full av strömlinjeformade molngubbar, som färgades orange i den uppstigande solen. På andra sida av himlen sjönk fullmånen med en morgonstjärna bredvid. En vackrare morgon än på länge, trots stormvinden. Fem bilar fulla med vänner åkte mot Amaridalen för att studera hortaplockning, handgripligen. I byn Meronas möter vi vår lärare: bytavernans dotter Eleni , hortakännaren i sin mors fotspår. Elenis förkläde är en stor tygkasse med bred öppning, dit är det lätt att smyga ner alla snabbt rensade vilda grönsaker. Det andra redskapet en hortaplockare behöver är en kniv med långt blad, med den är det lätt att gräva upp rötter för viss typ av horta. Idag bekantar vi oss med de vilda grönsaker som växer upp fort efter höstregnen av vilka mest används delen ovan jorden. – Akta att ni inte skadar rötterna, lär Eleni oss bestämt. På detta vis växer det snabbt upp mer att plocka. – Lapatho, in i köttgrytan eller med annan horta i kok, av stora blad tillagar man dolmar; kournoupodi, in i köttgrytan eller kokt; agrio maindana, vild persilja, direkt i sallad; söt radikio med mild smak kokt, ångat eller direkt i sallad: lagudohorto, hargräs, fyllning i små pajer; surida, vildspenat, ångas direkt till tallriken. Vi upprepar dessa främmande namn, som en magisk ramsa. Vi vandrar från Meronas ner mot byn Amari längs slingrande småvägar och stigar. På andra sidan Amaridalen har Psiloritis-berget dragit en molnmössa över sig, nedre sluttningarna är prickiga med små vita byar som ligger som ett pärlhalsband runt berget. Vår hortalärare stannar, plockar, skakar av myllan, visar och ger råd. Vi fortsätter ännu längre ner tills vi hör en porlande bäck. Där på ett hygge väntar en del av vår grupp som har åkt jeep ner, de har plockat stora buketter av myrtenkvistar fyllda med mörkblåa bär. Meronas-tavernas värd och Elenis pappa Nikos har tagit en del av oss med jeep till detta hygge i skogens skugga. Här har han sen sommaren röjt området runt sin pappas gamla spannmålskvarn, delvis överbevuxet med sly och gamla fruktträd, själva kvarnen står i en brant sluttning, täckt med murgrönan. Han planerar att röja allt till en mysig rastplats, gräva fram kvarnen, vattencisterner och rännor som användes för att leda vattnet från bäcken till kvarnen. I kvarnen maldes i gamla dagar hela dalens spannmål. Eleni berättar hur hennes farfar i smyg malde spannmål under ockupationstiden och delade dem till krigsårens brödlösa. – Orea, eh! – Fint, inte sant! ler Nikos med stolthet framför den höga väggen. Vattnets fria fall var här åtta meter, höjden gav kvarnstenarna bra fart. Vi fortsätter våra studier, nu plockar och lär även Nikos, rensar, visar ger råd. En av oss försöker gräva upp en stor sjölök med maffiga blad för att hängas utanför dörren för att bringa lycka för nästa år. Nikos kommer med en hacka, och snart bänder man upp löken. Vi återvänder en annan väg tillbaks till Meronas. Vägen är brant, solen värmer och pannan blir svettig, uppstigningen är närmare trehundra meter. Vi plockar med oss ännu några hortaskott, några kvistar med lagerblad. I sakta mak anländer vi till tavernan, till matbordet, till hortalunch. Tavernas värdinna Vaso har dukat bordet. Här bjuds det direkt från naturen till tallriken, sallader, pajer med vilda grönsaker, kokt horta, husets egen svartögabönstuvning som smakar av fänkål samt zuccinibollar. Vi undersöker salladen på tallriken och söker de växter vi just har lärt oss. – Poli nostimo! – Väldigt gott! Efter lunchen sitter vi ännu tillsammans och går genom hortaböcker, söker, känner igen, smakar allt vi plockat. Elenis vana ögon ser skillnader i horta och horta. Vi stirrar på två olika växter, utan att kunna se deras skillnader, kanske lär man sig bäst genom att smaka! Eleni bläddrar igen i boken, gräver en bladrosett från sin förklädekasse, ritar med fingret bladens kanter, beskriver, förklarar. Hortaplockning är som svampplockning, man får lära sig plocka dem som är ätbara och hur man tillagar dessa. Varje år kan man lära sig några nya sorter. Men vi är nu i början på denna hortastig. Taverna Mosho…Volies i Meronas välkomnar alla Kretaresenärer för att smaka naturens gåvor som växer direkt upp ur Amaridalens bördiga jordmån. Och efter en god måltid hälsar man gästerna farväl ända till gatan, någon av familjen står alltid på vägen och vinkar när gästernas bilar försvinner bakom vägkroken. Anna 
|
|
#2
2012-12-16, 20:55
|
|||
|
|||
|
Sv: Horta dag
Mycket trevlig läsning !
|
 |
|
|
Linjär visning
