"April is nice"

[lugnagatan]

Det är rörande att höra hur grekerna blandar in några ord engelska här och där i samspråket. "April is nice" är något som ropas på kafeniot männen emellan nu när den mörka årstiden kommer som ett tungt täcke över allting. Jag har mött betydligt mer avig inställning till engelska språket, men sedan jag var med om firandet av slaget om Kreta förstår jag allt mer det djupare orsakerna till den blidare inställningen här.

Så sakteliga försöker även jag lära mig lite grekiska, men av artighet tar jag vara på chanserna att tala engelska, så man blir lite bortskämd. Här hemma går det bra även med några ord tyska om det skulle köra ihop sig. Kan farfar och farmor varit precis i skolåldern under den tyska ockupationen ?

På bilden i förra tråden stod det en liten svartvit tv på golvet. Nu står där en fin mörk köksmöbel som jag fick överta för en billig penning av K. i Platanias, och tv:n på den. Något som jag uppskattar väldigt är att filmerna inte är dubbade till grekiska. Det är inte så att jag inte vill höra grekiska , men det är så mycket av en films kvalité som försvinner vid dubbning. En hel del bra engelskspråkiga filmer visas, och Kreta- och Kissamos-tv har alltid trevliga bilder från Kreta och folkmusik- och familjefest-inslag.

Det märks att det är flyttfågeltid. En ensam Roskarl höll till ute på klipporna vid havet. Jag kunde studera den på nära håll mycket länge, den vippade inte som en Drillsnäppa, och visserligen i den oansenligare vinterdräkten var den karakteriska haklappsformen lätt igenkännbar. Den är en riktig långflyttare och kan dyka upp vid världens alla kuster vid flyttningen. (Den är en liten vadare med lång rak näbb och långa ben.)

Änglatrumpeten verkar att blomma lite när den behagar. Sedan i våras har det alltid var något exemplar som blommat .

http://www.kalimera.nu/forums/pictur...pictureid=6906


Idag är det blåsigt och molningt. Det kom ett omslag med regn förra veckan, nästan på pricken fyra månader sedan det sista regnet i Maj.
Det blir långpromenader till "Lill-Skansen" på A. Papandreou, där kaféets wi-fi brukar fungera, men sällan stadens, den fungerar bara i ibland.
Men igår morse var jag ända nere vid gamla stadens torg (med Trimarti-kyrkan) på restaurangen Apovrado och avnjöt utmärkt wifi och en kopp kaffe.
Längre promenader ner mot Souda-viken har skänkt mig upplevelser som varit något av am. västern, vet inte varför. (Jag vet emellertid att det finns greker som är uppväxta i USA och återinvandrat . )

Igår blev det ett återbesök i Splantzia, med vitt vin och meze under mullbärsträdet. En regel tycks vara att ju billigare vin du hittar desto mer mat serveras på en liten tallrik till. (Det gäller även på by-kafeniot, inte långt ifrån där jag bor nu.)
Det är svårt att slita sig från mullbärsträdet. En syriansk invandrare som jag lärde känna kom och slog sig ned. Man lär känna den grekiska kulturen genom andra utlännningar även. Vi gick förbi gatan Minoos, där han har många vänner, där jag köpte arabiskt pita-bröd, och det blev något missförstånd så att några barn kom springande efter och envisades att jag skulle ha alla pengar tillbaka (!), kunde inte förstå varför. Men detta kan väl kallas livskvalité !

Vid venetianska muren vid Koum Kapi , på Anatolikis-teatern, kan man lägga märke till en konsert med Koutsiras och Basis (sången är som sammet), och i förra veckan , precis vid väderomslaget, en konsert med Mikis Theodorakis, politisk tal och föregått av ett demonstrationståg.
Politik och att läsa på banderoller intresserar mig inte längre. Vi sitter alla i samma båt. Så känns det i alla fall. Man håller ut här, behåller värdigheten , sitter på kafeniot, spelar spel och tittar på tv.
På Anatolikis-teatern, framfördes även, mitt ibland grekiska dramer, "Nils Holgerssons Underbara Resor" .
I västra vallgraven - mot Nea Chora - var det en matmässa med fr.a. vin och oliv och andra betydelsefulla produkter från Kreta, som inleddes med en lång ortodox utomhusmässa.


Det blir några besök då och då vid stranden på Nea Chora. Ännu är det många turister. Jag satt på balkongen hemma en kväll och räknade in många plan efter varandra som kommer in över Chania-bukten, gör en 180-graderssväng ovanför Rodoupou-halvön och går in mot Souda. Vid Nea Chora var som vanligt den mycket joviala lira-spelaren som bor där någonstans, och ibland sitter vid färskfiskståndet på Kissamou-gatan och spelar, eller på öppna marknaden på torsdagar på Akti Kanari, utan att tigga på något sätt. Denna man förkroppsligar för mig kulturen själv.
Tyvärr smög sig skvaller på genom mina utländska bekantas bekanta, att han går och "kontrollerar bilar", vilket jag inte ville tro på förrän jag själv fick se det. Det sker väldigt öppet. Det kan vara fråga om ett överdrivet kontrollbehov, att kontrollera att bildörren är låst, ett slags tvångsbeteende.
(Må hända kan det vara som Platon kom fram till i "Staten" (genom Sokrates): att den rättrådige måste vara en slags tjuv.)


Senare - på hemvägen - satt han utanför ett hus på en gata som känns väldigt öde med många förfallna små hus tätt efter varandra, overkligt blekgult och påträngande, men då verkade det som han hade fått mat av en vänligt själ, en kvinna som satt på en stol på gatan bredvid honom.

Utanför rådhuset vid Dikastrion-torget , låg dom stora hundarna som vanligt , brukar var en sju åtta stycken. Det var en söndag, och allt kändes overkligt och påträngande och blekgult som i en av barndomens mardrömmar. Och den största schäfer-liknande hunden reste sig upp och skällde till: "Här ska du inte vara, håll dig undan från rådhuset", tycktes den mena.
Det var söndagen, sedan på vardagarna har jag inga problem med rådhushundarna. Går gärna på det gamla kafeniot i själva rådhuset, och upplever det trevliga bemötande mitt i villervallan med människor med mer eller mindra viktiga ärenden.

Gå även på det lilla kafféet i kommunförvaltningens hus på Kidonias-gatan, och upplev tillika det varma bemötandet och titta in på den lilla trädgården innanför. Längre in syns ett gammalt klassisk kafenion med stolar inne på själva gården.


Ja, som sagt, den charmiga bostaden i gamla staden lämnade jag mycket hastigt. Det var en bostad man bara hoppade in i , och lika fort hoppade ut ur. Det var inte så att jag blev utkastad, men fukten och avloppen avskräckte , det var en broders-konflikt i huset, och den äldre brodern "ägaren" kom ibland med lite olika besked, och jag visste inte om jag betalade för mycket.
Nu känns allting mycket klarare. "Ägaren" har två arbeten, familj och är mycket praktisk lagd, verkar vara stjärnskottet inom familjen. Hans far, bror, farmor och farfar har jag som grannar.

Och jag fortsätter mitt utforskande av den "grekiska folksjälen" med min medkänsla och inlevelse, men jag har inte kommit hit för att fostra någon eller ändra något, och även om jag skulle uppleva stort lidande så är det sällan lämpligt att ingripa, och i synnerhet inte för att på något sätt bevisa för någon att jag verkligen har medkänsla. Om jag har denna känsla eller inte är min egna hemlighet. Även om jag skulle skänka pengar till välgörande verksamhet så är det inget bevis för några känslor. Men själva känslan är väl ändå det viktigaste ?


http://www.kalimera.nu/forums/pictur...pictureid=6904

Efter den långa backen Papanastasiou - som har en parallellgata med namn efter en känd svensk socialdemokrat - kilar jag in bakom ett blekvitt hus, och i mörkret precis där den vita marmortrappan börjar anar jag i två figurer vid ett bord. Dom har suttit där under stjärnhimlen och småpratat och småningom tystnat och bara sitter orörliga. Det är farmor och farfar. Det är en upplevelse av någonting kosmiskt - av "alltet" - men det är inte ett tomt "allt", det är fullt av känsla visar det sig. Här kan jag alltid räkna med ett varmt och eftertryckligt gensvar när jag hälsar "god natt", "god morgon" eller "god kväll".

[xenos]

Tack.

[lugnagatan]

Bildlankarna gar till ett album pa min personliga sida, men fungerar av nagon anledning inte.


Lank till albumet:

www.kalimera.nu/forums/album.php?albumid=706

[Lissi]

Tack för härlig läsning!! Blir alltid lika glad när ni greklandsboende skriver om er vardag.
I går kom Gits bok jag beställt "2409 dagar i Rethymno" med mycket, mycket att läsa om deras start där och med massor av foton. Den ska jag njuta av...

Du kanske också skriver en bok sen

Lissi