|
|
#1
2009-06-16, 08:22
|
||||
|
||||
Allmängiltigt fenomen
Den som kan läsa jämtska kan ju skaffa sig Litsboken (bygdekrönika) i december. Denna betraktelse gör sig bättre på bygdemål, men....
Petros suckade tungt och satte sig i skuggan på vår veranda. Det syntes på alla vis att han ville prata om något, fast han inte visste hur han skulle börja. Petros har 140 får uppe i backarna bakom huset där vi bor. Mest hela dagarna springer han upp och ner i backarna, alltid är det något med fåren, dom ska ha vatten och majs och oljekakor. Vattnet är det största problemet. Han måste fylla en tunna med vatten från ledningarna nere vid husen här, och det kan vara klent tryck ibland. Medan han väntar kommer han hit till oss för att få en kaffetår och lite prat. Petros har en enda dotter och hon gick och gifte sig med en pojke från andra sidan landet, från Agrinion. Hon kunde lika gärna ha åkt till Patagonien eller Nya Zeeland, Petros kan inte lämna sina får och fara och hälsa på. Dottern har varit här för att visa upp första barnbarnet och Petros har varit stolt och visat kort och berättat om det här barnbarnet så att man kunnat tro att det var det enda småbarnet i världen..nu har dottern åkt iväg... Stora starka karlen, han var nära gråten så han satt och räknade ut att dottern just då skulle kliva på bussen i Aten för att fara ända till Agrinion. Det här låter nog väldigt bekant för gamla människor i Jämtland också. I alla fall på femti-sextitalet, hur det är nu vet jag inte. Vi for söderöver, många av oss. Några studerade, andra fick jobb på ASEA eller Motala Verkstad eller någon annan stans. Några blev väl kvar i Jämtland, med en stor andel blev tvungna att ge sig av. Jobb, husamorteringar,familj som överallt i världen. Det var långt mellan Västerås och Hammerdal, mellan Motala och Häggenås, mellan Södertälje och Lit. Barnbarnen skickade föräldrarna upp till mormor om somrarna. Finfina somrar hos mormor och morfar, med hästar och kossor och grisar. Jag tror att många som är vuxna nu och har egna barn kommer ihåg de där somrarna som det bästa de har varit med om. Men Petros har inte kommit så långt i livet än, had tycker att det var då själva fan att inte dottern kunde hitta sig en karl härifrån, eller från Kos eller Rodos i alla fall... Nästa vecka ska han dra iväg med fåren på sommarbete . Fåren vet precis vad som gäller, precis som renar. En kväll samlar de ihop sig och drar iväg. ner till stan, tvärs över och opp i berget i full fart, han behöver bara springa efter dem. I Vathy finns det vatten hela sommaren och grönska och lugn och ro. Jag hoppas att Petros kommer att fortsätta med fåren så att hans barnbarn kan komma och hälsa på om somrarna och lära sig något om morfar och hans liv. 
|
|
#2
2009-06-16, 08:42
|
||||
|
||||
|
Sv: Allmängiltigt fenomen
Citat:
Jag tycker sååååååå mycket om ditt sätt och skriva och det du berättar! Det kan vara precis var som helst! En gammal dam, en av mina grannar, har sin enda dotter i Australien och hon får se sina barnbarn vart tredje år! Nu är de så pass stora att de hör av sig själva ibland till sin mormor. Men det är många gånger hon önskat ha dem nära! Det är svårt att tänka sig att det också finns mor- och farföräldrar, ibland minuters väg ifrån som ibland inte ens, av olika anledningar, vill träffa sina nära, annat än ytterst sparsamt.! Tänk vad de går miste om! Jag hoppas precis som du att Petros barnbarn kommer att med glädje besöka sin morfar när han/hon blivit lite äldre!! Hoppas du får en riktigt bra sommar! Hälsningar Lena
|
 |
|
|
Linjär visning
