Er man, men i Östersund, 17 mars 2020

[Ylva A]

Idag var den dag, då vår resa mot vårt Shangrila skulle ske --- trodde vi ja! I lördags, med av Ylva redan packade väskor, trodde vi fortfarande på möjligheten att resa, men vi ville avvakta UD:s utlåtande. På måndagen förstod vi: Vår längtan, alla våra drömmar att åter få träffa våra Kretavänner, bo i vårt lilla hus, byta ut våra dubbskor mot sandaler och ta våra bergspromenader lättklädda, fanns inte inom räckhåll.

Idag är tristessen i stället total. Vi har i alla fall tagit en promenad på både isiga och blöta gator iförda täckkläder och dubbskor. Det var knöligt! Känslan av att detta kommer att pågå länge än, gjorde stegen tunga och sinnet mörkt. Ylva har föreslagit, att vi ska städa köksskåpen och då sa jag, att jag kan putsa fönstren. Det gäller att muntra upp varandra en sådan här dag, när det roligaste som hände var, att jag klippte tånaglarna!

Nu rakar jag mig inte förrän jag blir fri igen! Jag tror skägget blir långt!

/ Jannis