Er man i Ierapetra 2006, maj

[Ylva A]

Då idrottsmän blir intervjuade, har det blivit allt vanligare att de svarar med ”man” i stället för ”jag”. Så här brukar det låta: ”Då man har lovat att producera månadsrapporter, får man ju skärpa till sig, då det snart är dags för ny månad. Vad har man då att berätta”?

Maj månad i Grekland startar med vårfest. Familjerna gör blomsterkransar, som de sätter upp på husets ytterdörr eller på bilens front. Svenskarnas kransar kommer till Midsommar och sätts i ”majstången”.Vädermässigt dröjde det två veckor inpå månaden, innan sommaren kom. Det dröjde innan det kändes rätt med shorts. När vi bytt till dessa och träffade lantbrukaren Manolis på morgonen (c:a +18˚), sa han: ”Jag har ju sagt åt er att ni ska ha långa byxor och långärmad tröja, när det är nordlig vind”. Undersenare delen av månaden har det varit upp mot + 35˚ och varmt och skönt i havet t.o.m. för mig.

Kirio Manolis är ständigt vår trogne greklärare, när vi träffar honom. Han brukar ofta citera rimmade kortverser, maidináda, ibland inlärda sedan skoltiden, ibland gjorda av honom själv. Borta är nu fjolårets ryggproblem och han rör sig trots sina 78 år som en ung man. Ibland har vi fått hjälpa honom med trädgårdsarbetet. I år arbetar han bara fram till kl. 14 och vilar resten av dagen. Hans åsikt är att det är orättvist, att hustrun Nifiko måste jobba hela dagen. Hon håller med, men accepterar sin kvinnoroll. Tråkigt nog är det hennes tur att ha ont i ryggen.

Deras vakthund Viffen fick i december 5 valpar. 2 av dem har de behållit, båda tikar. Syskonen är 25 cm höga, 50 cm långa och ser så lika ut, att de kunde vara klonade. De är dock helt olika till kynnet. Den ena, Piff, är social, kontaktsökande och kelig precis som sin mor. Puff, den andra,sätter svansen mellan benen och söker stöd av mamman. Då de var fria, kom de två alltid springande, förväntansfulla inför den mat de skulle få av oss. Nu är allt förändrat. Piff har fått jobb av Manolis och sitter nu bunden under ett olivträd några meter från Viffen. Här vid trädgården ska de skrämma bort frigående getter och vakta grönsakerna. Puff får vara lös och följer oss ibland hela vägen hem till Manolis hus, dock på respektabelt avstånd. Lyder oss och vänder om gör den inte. Grekisk TV har inte heller någon hundskola, så vi kan lära oss att ge order på hundgrekiska.

I slutet av månaden tog jag upp min och Manolis lök och vitlök, som vi planterat i december. Knölarna har nu vuxit klart och mognat av. Dessutom tog jag upp några stånd av årets första potatis. Svensk nypotatis smakar bättre, men man får ju vänta så länge på dem innan de blir tillräckligt stora.

De äldre människorna i vår by har flyttat till kusten från bergsbyn Agios Joannis. De saknar den täta kontakten med sina gamla grannar från byn, eftersom dessa nu bor flera hundra meter bort. Det var bättre förr, säger de, då kvinnorna kunde mötas dagligen och karlarna träffades på kafenion på kvällarna.I de gamla byarna sitter husen tätt tillsammans, medan kustbyarna har stora markområden kring husen. Nu åker man bara till sin gamla hemby för att odla, sköta träden och besöka kyrkan.

Nu är vi fast i det grekiska skattesystemet. Vi hade just gjort klart den svenska deklarationen, då jag kom på att vi tidigare hade fått förtryckta blanketter s.k. E1. Vi tog på skattekontoret i Ierápetra reda på,att de skulle lämnas in under maj månad och i Agios Nikólaus 45 km bort. När vi tog hjälp av revisor förra året kostade det 80 €, varför jag genom att läsa, kryssa för och skriva in på egen hand, räknade med att tjäna in denna kostnad.Efter att ha blivit visade härs och tvärs i staden, hittade vi slutligen”utlänningarnas” skattekontor. Vi fick vänliga svar på våra frågor och kunde avlämna deklarationen.

Hustrun ville nu bjuda på lunch vid den vackra ”sjön” i Agios Nikólaus. OK då, äntligen var det hennes tur. Den grillade oktopodin(bläckfisk) + ölen kostade 40 € (dubbelt pris mot Koutsounari), men eftersom min hustru inte har några € men sig, blev det jag som fick betala! ”Jag skriver upp det på räkningen”, säger jag, precis som Manolis brukar säga, när vi får grönsaker av honom. Tack och lov har jag nu adressen till skattekontoret, så nästa år blir det bara portokostnaden för mig!

På en av våra bilturer på östra Kreta, stannade vi för lunch i Chandrás. Vid tidigare tillfällen hade vi sett svalor flyga ut och in genom fönstren till en övergiven lokal. Nu hade den gjorts om till taverna, men svalor flög fortfarande ut och in. De hade sitt bo mitt i taket inne i tavernan. Ägarna hade satt upp en pappskiva under boet, så vi klarade oss från nedsläpp. Någon hälsovårdsnämnd fanns heller inte inom synhåll.

Skidskyttelandslaget har åter varit här på besök. De hade med sig sina cyklar och rullskidor för uppbyggnadsträning i bergen runt byn. I år var det 11 svenskar, eftersom man även satsar på ett kvinnligt stafettlag.Wolfgang Pichler hade även med 4 tyska åkare från sin hemort. Vi hade sagt till Jakob Börjesson (f.d. elev), att alla var välkomna att hälsa på. Efter 7,5 timmars hårdkörning i bergen, ville de övriga sova. Men Jakob orkade med ett intervjupass med oss.

En annan besökare gav oss anledning att hurra och att sjunga! Ylvas f.d. arbetskamrat Jan-Anders kom på besök. På sin 60-årsdag skulle han få göra vad han ville. Med hyrbil tog han frun Mait och vänner hela vägen från Réthymnon till oss på sydöstra sidan av ön. Toppen. Jubilarer, idrottsmän, och övriga (t.ex. golfare) är alla välkomna på besök, med eller utan tårta!

Poliskontrollerna ökar i antal och är betydligt fler än i Östersundsområdet. De gäller både fart, bälten och alkoholkontroll. Vi har inte stoppats under denna period, men hörde berättas att den holländska ägarinnan till byns internetcafé hade förlorat sitt körkort under ett halvt år. Böter på 650 € blev det också. Promillehalten var över 0,9. ”Maxdos” är 1 öl, långsamt konsumerad. En kväll upplevde vi i Ierápetra, det värsta vi sett av rattfylleri. Vi skulle med bilen passera en 3-hjulig flakvagn. Föraren körde dock sicksack på genomfartsvägen. Han snuddade både bilar till vänster och trottoaren till höger. Full d-rulle!

På de grekiska kanalerna är det ”såpor” i mängd. De körs 5 dagar i veckan, år efter år. En heter ”Erotas”. Vad den innehåller får ni själva gissa. Den intresserar både gamla och unga. Våra grannar Pelagia och Georgos tittar också. När Pelagia och vi besökte en äldre bekant till henne, ville Pelagia se dagens avsnitt. Vilket inte hindrade att damerna pratade samtidigt. Eftersom alla kanaler är reklamfinansierade, är avbrotten många och långa. Då passar många på att slå över och titta på någon annan ”såpa”. Vi tycker dock att ”Möbelhandlarens dotter” höll mycket högre klass än vad vi sett av de grekiska snabbproducerade historierna.

Denna månad har vi inte varit med om något religiöst. Vi har bara fått välsignat bröd som gåvor vid några tillfällen. Jag tar en historia med religiös bakgrund, som Christian (sv/ty) berättat i stället.

Gud hade samlat sina närmaste kring sig och undrade om de hade tråkigt i himmelriket.

”Ni kanske vill göra en resa ned till jorden som omväxling? Vad säger ni om en tur till Jerusalem”?

”Det vill inte jag”, svarade Jesus. ”Jag har så tråkiga erfarenheter därifrån”.

”Är det bättre med Betlehem då”?

”Nej”, svarade Maria. ”Min förlossning där var så besvärlig, så det vill jag inte”.

”Kan kanske Rom locka er då”?

”Ja, dit vill jag gärna åka”, svarade den heliga anden, ”för där och i Vatikanstaten har jag aldrig varit”!

/ Jannis

[Monica P]

Tack igen...rolig och informativ läsning.