|
|
#1
2011-11-02, 14:15
|
||||
|
||||
28:e oktober
28 oktober 2011 Oxidagen i Grekland och en av landets nationaldagar med ledighet och stora parader. Vi har varit med om detta många gånger tidigare och det brukar se ganska lika ut år ifrån år och väljer därför ett annat alternativ som vi också deltagit i många gånger men som vi tycker är mycket trevligare.
Byn Prasés, på vägen mellan Chania och Sougia, passerar man vanligtvis utan att höja särskilt mycket på ögonbrynen. Det finns ett par kafenion, fem- sex hus, ett minnesmärke från kriget och en liten kyrka längs vägen genom byn. Det är mer naturen runt omkring som fascinerar med sina höga berg upp mot Omalos, djupa klyftor och sin stora mängd av mäktiga kastanjeträd. Normalt en stilla och lugn liten by men inte idag ”Oxi”. Idag skall det bli fest i byn, kastanjen skall firas och det med besked. Vi lämnar Chania tidigt och kör den vackra vägen mot byn. Själva festen börjar inte förrän framemot eftermiddagen men vi vill inte missa förberedelserna dvs. matlagning, dukning, rostande av kastanjer etc, etc. På håll ser vi röken från grillarna och känner lukten. Vi parkerar bilen, tar med kameror och en tröja för det lite kallt här upp i bergen. Den stora platsen (torget) mitt i byn där kafenionen ligger mitt emot varandra är redan upptagen av stolar och bord, orkesterns plats är klar och förberedelserna är i full gång. Vi blir hjärtligt mottagna av alla bekanta ansikten vi mött så många gånger innan. Kanske dock mötet med vår gamle ledsagare Xristos blir den vi uppskattar mest. Vi träffade honom första gången 1993 uppe i bergen vid Omalos och han visade vägen ned genom en vacker dalgång fylld med vårblommor men också med grindar och vatten som skulle passeras. Han ser glad och pigg ut men har lite problem med ögonen.  Köket i Prasés ”Elate, elate kom, kom och smaka”, uppmaningen kommer från en av killarna, som håller till vid en av de stora grillarna, där kotletterna ligger på rad. Denne unge man är ett stort leende hela han och man måste älska dessa människor. Kotletten smakar helt fantastiskt gott. Nästa smakprov kommer från kastanjerostningen där två män i sin bästa ålder sköter ruljansen. Färska kastanjer är väl ingen höjdare men rostade är nånting helt annat. Snart har vi även en liten flaska raki i händerna, man kan ju inte bara äta kastanjer, eller hur? De färdiga kastanjerna lägges i stora säckar av papper för att hålla värmen. Kotletterna förvaras i ett stort kärl med lock nära de varma grillarna. Bakom grillarna och rosteriet kokar man vrasto(lammkött) i en jättekastrull. Inte bara ett kok utan flera. Kärlet töms på kött med hjälp av grepe. Såsen eller skyn silas och tas tillvara och användes senare till Västkretas specialitet pilaffiris, en av våra absoluta favoriter. Pilaffin, som är simmig inte torr och tråkig, serveras med yoghurt och peppar. I huset bakom är byns alla kvinnor igång med att göra sallad, skära bröd och förbereda för serveringen. Det märks snabbt att organisationen numera fungerar riktigt bra. Rakiflaskor står redan på borden och vinflaskorna är klara. Maten kommer att serveras på särskilda tallrikar med fack för sallad, ris, vrasto och kotlett och inte som tidigare på en liten rund plasttallrik. Maten läggs upp enligt löpande band metoden längs ett bord där i kortändan serveringskillarna står med sina stora brickor, som snabbt fylls på. Effektivitet var ordet.  Grillmästarna med långa rader av kotletter Folk börjar samlas. Många känner varandra och stämningen stiger för varje minut. Orkestern har anlänt, stämmer sina instrument och testspelar små medryckande trudeluttar. De varma kastanjerna kommer fram, rakiflaskor öppnas och festen har börjat. Dansare och sångare får sina platser. Pilaffin är klar och nu sätts organisationen på prov, alla vill ha sin mat först, lite kaos skall det vara, vi är ju Grekland. Allt fungerar ganska bra och snart har alla som anlänt fått mat och dryck. Orkestern drar igång och stämningen blir än bättre. Manskören träder in på scenen och sjunger sina traditionella sånger (utan musik). Därefter mellanspel av orkestern före dansarna börjar med sina fantastiska danser. Vackert och medryckande. Timmarna går fort men stämningen är fortfarande hög och nu är det folkets tur att dansa. Det finns en musikalitet, spontanitet och en stor glädje i deras dansande. Fortfarande anländer nya gäster och festen pågår till frampå natten. Vi tackar våra värdar och kör tillbaka på mörka väger till Chania efter en händelserik och rolig dag. Vi unnar verkligen grekerna fester som denna i Prasés, nu när det är så tuffa tider härnere. Idag märktes inte någon kris mer än vid samtal med våra bordsgrannar.  Dansarna i sina vackra dräkter På söndagen begav vi oss av upp mot Xiliomoudou och den traditionella tavernan Lemonia där. På vägen upp (en vacker väg med fin utsikt) stannade vi till i Provarma, där Babis och hans båda äldre medhjälpare (en över 84 år) framställde raki in en kazani, som var mer än 200 år gammal, alltså redan på turkarnas tid på ön. Det visade sig att Babis och vi hade gemensamma vänner i Chania. Det märks att Kreta är en ö alla känner nästan alla eller är släkt med varandra.  Den gamla kazanin med Babis i förgrunden Efter ett par timmars trevlig samvaro fortsätter vi upp till tavernan. Den glade ägaren hälsar oss välkomna. Vi beställer loukanika(hemgjorda), paidakia, tsigariasto, xoriatiki kai krasi. Men var är allt folket, här brukar man knappt få bord? Här och nu märks krisen tydligt liksom den gjorde söndagen innan när vi var uppe i Therisso. De välfyllda tavernorna som var brukligt varje söndag är nog ett minne blott, åtminstone för ett tag framöver. Innan vi lämnar Xiliomoudou tittar vi in i det nybyggda oljeriet. Det är byggt enligt gammal teknik och man kan få uppleva hur man framställde olivolja förr i tiden. Intressant och lärorikt. Dagen går mot sitt slut med både positiva och negativa inslag. Ta leme! lars Kriti stin kardia mou 
|
|
#2
2011-11-02, 14:38
|
||||
|
||||
|
Sv: 28:e oktober
Intressant, Lars!
Jag blir lite nyfiken på kostnaderna här, för inte blir man väl bjuden och äter allt detta helt gratis? Vi har inte kastanjer, tyvärr, men killing kokt med tomater i jättelika grytor serverades på ett bröllop härom veckan.
|
|
#3
2011-11-02, 15:22
|
||||
|
||||
|
Sv: 28:e oktober
Nej Monica det är inte gratis. Jag tror det kostade 15 Euro per person, hustrun betalade. Billigt i förhållande till hur mycket god mat och dryck, kastanjer och fin underhållning man får. Glädjen att få uppleva den här dagen är däremot gratis.
De stora grytorna med lammkött(vrasto) såg ut enl nedan. Hur många grisar och lamm som slaktats vet jag inte men många måste det vara. lars Kriti stin kardia mou 
|
|
#4
2011-11-02, 16:06
|
||||
|
||||
|
Sv: 28:e oktober
Jag hoppas att någon företagsam person här på vår ö kunde starta en sån här- eller liknande- tradition, som skördefest eller så.
Mat + dryck + musik + dans+ barn som kutar runt + folk som träffas borde vara en bra motvikt mot de tråkiga ekonomiska tiderna. Vi utländska tanter och tjejer på ön ska ha en liten sån fest nästa månad, alltid något!
|
|
#5
2011-11-02, 16:30
|
|||
|
|||
|
Sv: 28:e oktober
Tack snälla för att Du delar med Dig! Tänk vad ni får uppleva mycket!
Nu ska jag snart sätta mig på kvällskonferens och mörkret faller utanför fönstret, men att få en glimt av denna fest innan var härligt!  Lissi
|
 |
|
|
Linjär visning
