Vacker beskrivning av Grekland

[inkfish]

(Det här rör en bok men boken handlar INTE om Grekland, bokens jagperson råkar bara vara på Hydra i ett kapitel.)


I Fyrväktaren av Jeanette Winterson finns en hel del formuleringskonst som åtminstone jag får ståpäls av.

Hör på det här om första morgonen på Hydra:

"Jag öppnade fönsterluckorna. Ljuset var lika intensivt som en kärlekshistoria. Jag blev förblindad, förtjust, inte bara för att det var så varmt och underbart, utan för att naturen inte portionerar något. Ingen behöver så här mycket solljus. Ingen behöver torka, vulkaner, monsuner, tornador heller, men vi får dem ändå eftersom vår värld är precis så extravagant en värld kan vara. Det är vi som är besatta av att mäta allt. Världen bara öser på."

Jag blir alldeles häpen för där sätter hon ord på mina känslor på ett sätt som jag aldrig kunnat själv. Grekland är aldrig måttligt, aldrig lagom.

Jag fick ett sms från Mikke nån gång när han satt och lyssnade på grekisk radiomusik. Sångaren tog i som om kniven satt i honom och Mikke skrev "Finnas icke lagom i detta land?"

Neej, det gör det nog inte och ÅH vad jag tycker om det

Jeanette Wintersons huvudperson ger sig upp i bergen på Hydra:

"På den här brännande vägen, omgärdad av taggtråd för att hindra getterna att vandra iväg, hittar jag den stund jag kom hit för att finna vilket är ett säkert tecken på att jag kommer att förlora det igen om ett ögonblick.
Jag kände mig hel."

Amorgos ... Mängder av sådana stunder där. Det är så vackert!