Er man i Ierápetra 2021, september

[Ylva A]

Den s.k. ”hemestern” har varit lång, hela juni-11:e september och med ett sommarklimat, som var det bästa Östersund och jag någonsin upplevt. Covidspruta nr. 2 fick vi i början av juli. Innan dess hade jag lämnat blod för analys på hälsocentral och gjort hörselprov för en ny hörapparat. Den gamla hade dock fått snabb reparation innan dess. När ”min” läkare återvänt efter sin semester, blev det koll av ögon och hud. Hudproverna, som skickades på analys skulle ta 3-4 veckor. Dessutom blev jag kallad den 6:e och 7:e september till öron- och ögonmottagningarna, så någon resa innan dess var aldrig aktuell.

Vi har träffat söner, släkt och vänner och levt som vi måste hemmavid dessa två annorlunda, grymma år. Gym, promenader och jazz ingår i ”måstena”! Vi har pratat med sönerna om att vi (med tanke på de goda erfarenheter vi fick förra vintern) stannar kvar i Ierápetra ända till juni månad, om allt avlöper väl. Man måste passa på att leva, så länge livet pågår! Och tomte behövs inte längre i sönernas familjer!

”Min” läkare ordnade snabb operationstid för en cancerfläck på armen, den 3:e sept. Nu hände allt på en gång. Ylva låg redan i startgroparna, för att beställa ny resa och den 10:e tog man bort stygnen på den opererade armen. Gott läkkött, sa sjuksystern!

Det blev en välbevakad resa, inte på ”Seven-eleven” utan på 9/11-dagen. I Östersund märkte vi, att det var extra säkerhetspersonal. SAS skötte resan med hjälp på slutet av Olympic Air. I stort sett skötte resenärerna ansiktsmaskerna bra. De 3 planen vi reste med var inte fullt besatta, men i transportbussarna var det smockat. Upp 6 på morgonen och i säng efter kl. 2 på natten.

Vad har då hänt under tiden vi varit borta? Vår granne, den fantastiska Pelagia, är död. Trots svårbehandlad cancer kämpade hon in i det sista. Alltid sysselsatt runt huset eller med matlagning. Alltid positiv i sinnet med svaret: ”Allt är bra”, vid förfrågan om hennes hälsa. Kring detta har våra vänner Angelina och Jannis rapporterat till oss. Georgos lever nu ensam i huset trots sina synproblem. Han tar sig till kafeér på förmiddagen och sitter inomhus resten av dagen. Han får matleveranser från barnen, men de är helt säkert inte i Pelagias klass. Vi ser honom inte så ofta, men vi pratas vid.

Manolis, änkeman efter Nifikó, är också ensamlevande. Han är av sönerna förbjuden att gå utanför huset pga. risken att falla. Även han har svåra synproblem. Han har inte längre några trädgårdsland och inga höns att sköta. Han vägrar att flytta ut från huset, men har tillsyn av sönerna 3 ggr per dag.

Angelina och Jannis har flyttat från den fina lägenhet de hyrt med 1 år kvar på kontraktet. De ville inte längre hindra husägarna att återta den. De har nu en mindre, opraktisk bostad i byn, i väntan på att deras planerade hus skall bli klart. Nybygget ligger i olivlunden bara 30 meter från vårt hus.

De amerikanska grannarnas radhus har blivit sålt. En bulgar, boende i Holland men med erfarenheter från Ierápetra, skall använda huset för rekreation tillsammans med fru och dotter.

Medicinen mot mina fula utslag (aktinsk keratos) på huvudet, som jag fått av min läkare i Östersund, skulle Ylva lägga på varje dag och innan dess ta bort föregående dags beläggning. Behandlingen skulle pågå i upp mot 12 veckor. Vi stod ut i 15 dagar. Smärtan var fruktansvärd och Ylva led lika mycket som jag, över att tvingas tortera mig.
Men eftersom 3 kvinnor pressade mig, tog jag reda på adressen till en hudläkare i staden. Då är det bra att kunna grekiska, för han bytte ut medicinen mot två krämer samt te av kamomill (att ”intas” utvärtes). Livet är så kort, att man får stå ut med kortison också! Vilken befrielse för oss båda! Med den första medicinen, brukade Ylva uppmuntra mig med att säga: ”Det börjar växa ett par nya hårstrån nu”! Jag har i yngre år aldrig skyddat kropp och huvud för solstrålningen, varken med kläder eller solskyddskrämer. Följderna kommer nu. Jag vet, att råd kring minskad exponering för uv-strålning inte fungerar (lika lite som råd mot rökning). Men jag har en förhoppning om, att ni slipper skalperingsmediciner, ni som framhärdar i det överdrivna solandet!

Det jag reagerat starkast på under september, är att en läkare vi känner vägrar ta covid-injektioner. I och med det måste hens mottagning vara stängd. I mitt tycke är hens ställningstagande en skam för hens yrkesutövning. Farsoten (inte morsoten) lär fortsätta ett bra tag till även här, eftersom så många är antivaccare.

Nu till något positivt. Enlig tidningen Nea Kriti har över 2 miljoner turister anlänt till ön med flyg. Det är en ökning med 50 % jämfört med 2019 och det är fortfarande 60 dagar kvar på årets turistsäsong. Man hoppas på, att framför allt tyskarna skall resa hit hela november. Mängden engelsmän och ryssar har dock minskat. I Ierápetra ser man att kaféer och tavernor är välbesatta liksom här i Koutsounári. Vi passar ju på att äta ute ett flertal gånger i veckan.

En annan positiv nyhet för oss är att dotterdottern till vår väninna Maria i byn, efter minst 10 års ”kämpande”, med läkarhjälp äntligen lyckats få barn. Det blev flickor, två till och med. Vi ser fram emot dubbeldop.

Som ni hört och läst om, har ön drabbats av jordbävningar kring Arkalochóri (inte Alkolachori), med många tråkigheter som följd. Jordbruksbyn ligger c:a 4 mil åt NV. Ylva och jag satt på varsin motionscykel på gymmet, när den stora skakningen skedde. Jag märke inget, men hörde Ylva fråga grabben på hennes andra sida: ”Var det en jordbävning”? Jag tolkar det så, att kvinnor är känsliga t.o.m. för rörelser i jordskorpan, men vi män cyklar vidare! Det kändes nog mer på andra ställen, men vi har inte oroat oss. Men det var många bekanta, som tog kontakt och undrade över vår tillvaro! Tack! Antalet skadade hus är 1840 och många familjer bor nu i de 600 tält som blivit uppställda. Det är inte tillåtet att bo i hus byggda före 1975 p.g.a. rasrisken.

Sol, vind och vatten hör till livet här. Ovanligt lite vind under de dagar vi varit här, men det har varit många dagar med väl höga temperaturer för vår smak, över +30. Ett besök i havet. Ierápetra hade 1 mm regn, några droppar i vår by!

Med önskan om en fin oktober! / Jannis, som skyddar skulten med ÖFK:s keps.