På Kretas tak

[Fysimera]

Senaste dagarna har vi vandrat på våra kära berg, både på Vita bergen och i terrängen av Psiloritis. I sommar har väderleken gynnat vandraren - inga förlamande värmeböljor. Svalkande vindar blåser tidvis för friskt, de tumlar om semerterfirarnas badvatten, man ser ofta röda flaggor längs sandstränder. Vi läste någonstans att det finns gott hopp om att mängden Greklands ödesdigra eldsvådor i år kommer att bli låg just på grund av det något ljummare sommarvädret.

Under helgen uppe på Vita bergen vandrade vi på helt nya stigar, även i terrängen utan stigar. På området runt Agios Jannios i Sfakia smakade vi på en gammal stig som slingrar sig under pinje- och sypressträden. Denna stig är riktigt välmarkerad både med blå-vita markeringar och med stenrös, ingen möjlighet att komma vilse. Men så bra så, denna vandring kan vi varmt rekommendera till alla, även till dem som inte är så vana att vandra på egen hand. Stigen börjar utanför den sista byn i endan av vägen som kommer från Hora Sfakion via Anopolis och Aradena och den leder till en stor grotta med namnet Kormokopos och som ligger nästan i en sidoravin till Eligias-ravinen. Stigen är skuggig i sommarsolen, lättvandrad. Terrängen bjuder även på lite alternativa rutter: från Kormokopos-grottan kan man vandra en bit tillbaks längs en annan stig som löper lite högre på bergskanten och mitt på returresan kan man ta en avstickare till Papa Kefalas skogsväxande topp. Från Papa Kefala leder ytterligare en annan stig tillbaks till den ursprungliga stigen med blå-vita markeringar, längs den hittar man ruiner av mycket gamla byggnader. Fast detta sista äventyr förutsätter skarp blick och orienterinsförmåga

Toppen på Papa Kefala är bara på tusen meters höjd, men därifrån har man en vidunderlig vy till stranden av Agia Roumeli och ända till Paleochoras halvöar. På den högsta punkten har man byggt en stor stenrös. En bit neråt från toppen hittar vi en välskyddad platå under stora träd. Här finns ruiner av hus, som har varit bebodda för hundratals år sedan, de gråsteniga husmurarna har nästan smält samman med marken.




* * *
Igår tog vi en grupp norska vandrare upp till Psiloritis topp. Vi fick en klar dag, bara några lätta sommarmoln ovanför havet. Klockan tio på morgonen då vi startade vår vandring från Migerou-stugan ovanför byn Livadhia var temperaturen behagliga 19 grader. Det är klart att den branta uppstigningen av närmare åttahundra meter får alla att svettas men den nordöstliga meltemi-vinden piggar upp och ger svalka.

Den två och en halvtimmes uppstigningen till Kretas högsta topp börjar här med en stig som är stenlagd med skiffriga stenar, senare smalnar stigen och den löper längs branta bergsväggar. Så småningom ser vi havet, sedan strandbyar snart även den stora vita staden Iraklion. Före den sista branta uppstigningen vandrar vi längs en bergsrygg med utsikten över Messara-dalen och Libyiska havet söderut och Kretensiska havet i norrut. I väst fångas blicken av Vita bergens ljusa massiv i horisonten. Upp till Kretas topp är det alltid så härligt att komma - som man skulle här ha hela ön på sina händer.


Team Stavanger


Den lilla kyrkan som står på toppen av Psiloritis-berget har man städat nu. Denna helg firar man här för fjärde gången just denna uppstigning till kyrkan från Migerou-stugan. På lördagsmorgonen startar man från stugan klockan fem och vandrar upp till bergstoppen och till den lilla kyrkan med namnet Heliga Korset (Timios Stavros). Efter festgudstjänsten vandrar man ner tillbaks till Migerou-stugan för att grilla otaliga får och koka pilaffris samt för att smaka produkter från de många osterier på Psiloritis-berget. Tidigare åren har festen samlat ihop drygt fyra tusen människor. Om du är på Kreta under den kommande helgen, kom med!
På det kretensiska sättet - alla är välkomna!


Anna

ps. Vår lilla hund Milo är med på en av bilderna kan ni se honom??
Olle