Hvordan tre katter ble fem

[Admirala]

Stathmos er en café i Nafplio som neppe kan sies å være berømt for sin vennlige service, særlig takket være en av servitørene, en bisk dame som ikke har smilt siden 1979. Etter å ha vært på kino, gikk vi der, Dimitra, Synnøve og jeg. (Synnøve er en norsk dame som bor i Nafplio.) Årsaken er ene og alene at Stathmos ligger så nærme kinoen.
Det var en lun vårkveld, og mens vi gikk de få skrittene til Stathmos diskuterte vi filmen. Like utenfor kafeen, som er anlagt i den gamle jernbanestasjonen i byen, kom en liten kattunge bort til oss. Smøg seg mellom bena våre og gjorde seg så søt den bare kunne. Den var tre-fire måneder gammel, rød og vakker. Og tynn.
- Stakkar den, sa Synnøve, løftet den opp og koste med den. Katten malte begeistret, og hadde det ikke vært for ouzoen Synnøve så absolutt trengte etter den tøffe filmen, hadde hun nok blitt der ute med kattungen.
Vi gikk inn, bestilte vår vin og ouzo, og hadde så vidt fisket fram mobiler og sigarettpakker da den lille katten pilte inn i lokalet og hoppet rett opp på Synnøves fang. Der lå den, i malende stillhet, til drinkene våre kom, sammen med vann og en skål med nøtter.
- Kanskje han er sulten, sa Synnøve, vi hadde slått fast at lille pus var en han. De salte nøttene ville den ikke ha, men vannglassene våre var den tydeligvis interessert i. Synnøve tømte nøttene på bordet, fylte skålen med vann og pus drakk som den hadde vandret i ørkenen siden fødselen.
- Han er dehydrert, stakkars, sa Synnøve, og fylte opp vannskålen.
Den sure servitrisen kom, tok pus i nakkeskinnet og forsvant ut, etter et par illsinte blikk på oss.
Tre minutter senere smyger pus seg inn igjen, opp i Synnøves fang, og snart videre til vannskålen.
- Hun tar oss i nakkeskinnet og kaster oss ut snart, sa Dimitra, så vi skyndte oss å legge de nødvendig euroene på bordet og gikk. Katten diltet med oss. Tydeligvis hadde den adoptert Synnøve.
- Jeg har tre katter, jeg kan like gjerne ha fire, sa Synnøve, og katten fulgte lykkelig med henne hjem.
Dette er jo en søt historie i seg selv, men den blir søtere.

Etter at den lille røde pusen, døpt Muskat, hadde bodd hos Synnøve i tre uker, og funnet seg vel til rette, forvillet en bitteliten svart kattunge av ukjente årsaker inn på Synnøves tun. Hun var maks et par måneder gammel, livredd, sulten og pipende lå hun bare der en dag. Muskat gikk straks bort til henne, tok henne i nakkeskinnet og bar henne til matfatet.

Og fra den dagen ble han hennes adoptivfar. han vasket henne, sov med henne, og når hun (forgjeves) lette etter pattene hans lot han henne villig gjøre det, når hun leke-bet halen hans var det helt ok, han viste henne kattesanden og sørget for å være ved siden av henne døgnet rundt.
- Har jeg fire katter kan jeg vel ha fem, sa Synnøve. – Og jeg kan jo ikke ta fra Muskat babyen hans.

Så sånn ble tre katter fem.

[MonkanS]

En gullig historia.. och urgulliga katter. Tänk så kloka katter kan vara.
Så vänliga och kärleksfulla..

[Riitta]

En så fin solskenshistoria
Riitta

[Wardakis]

Det är så där vi har det i Grekland, vi som gillar katter! Katterna väljer oss inte vi dem!
Gunilla

[Eva L]

Vilken charmig berättelse.

Eva

[Monica P]

Fin berättelse, Admirala, och ungefär så där har det gått till hos oss med. Rätt vad det är finns det en ny katt i gänget. Det är det jag säger, katter har många hemligheter, och på något sätt berättar de för varann var det finns god mat och trevligt folk ....

[ovett]

Ja detta bevisar bara att katter ÄR smarta och att vi nordbor även har en helt annan syn på djur. Grekerna är inte som vi. Men det gäller visst även andra länder. Jag fick en filmsnutt där de skinnflår LEVANDE djur. Jag vet inte om jag ska lägga in länken här.
I så fall varnar jag för starka bilder. Dessa bör påpekas inte tagna i Grekland.
Länken är :

http://www.petatv.com/tvpopup/video.asp?video=fur_farm

[Hjalta99]

Ursprungligen postat av ovett

Ja detta bevisar bara att katter ÄR smarta och att vi nordbor även har en helt annan syn på djur. Grekerna är inte som vi. Men det gäller visst även andra länder. Jag fick en filmsnutt där de skinnflår LEVANDE djur. Jag vet inte om jag ska lägga in länken här.
I så fall varnar jag för starka bilder. Dessa bör påpekas inte tagna i Grekland.
Länken är :

http://www.petatv.com/tvpopup/video.asp?video=fur_farm

Åh, så fruktansvärt! Jag klarade bara av att se några sekunder, men det räckte! Vilken skillnad mot Admiralas otroligt fina berättelse.

/Eva

[Peter]

Den röd-vite är så lik min Ossie så man kan knappt tro det. Och så tog han hand om den lille stackarn... Ge din vännina en stooooor kram från mig för att hon tar hand om dem. Om jag av någon märklig anledning skulle ha vägarna förbi Nafplio någon gång ska jag ha med mig rikligt med kattmat....

Nu väntar jag med spänning på historien om hur Admirala blev med Katter... För den kommer väl...?

Men det är märkligt. För det mesta är katter väldigt territoriella och skyddar sitt revir. Men ibland hjälps de åt. Speciellt de yngre katterna. Jag har sett det förr. De är märkliga dessa mystiska underbara varelser...

Den som inte upplevt känslan när en katt kommer och lägger sig i knät och lägger huvudet mot magen och somnar i total trygghet har verkligen missat något. När man då sakta stryker pälsen och hör ett lågt spinnade finns det inga problem i hela världen...

[Admirala]

Tusen takk for alle de hyggelige tilbakemeldingene. Mange katteelskere her, ser jeg!

Ursprungligen postat av Peter

Nu väntar jag med spänning på historien om hur Admirala blev med Katter... För den kommer väl...?

Jeg er en hundeelsker, så jeg kommer nok aldri til å ha katter. All reisingen mellom Norge og Hellas gjør det vanskelig å ha dyr i det hele tatt. Men jeg synes jo disse kattene er alldeles skjønne likevel.

[Gilla & Bert]

Det var en bedårande berättelse om dina katter. Men jag vågade inte ens se på linan om katter, sen jag hade läst de andra inläggen.

Gilla