Om begravning i Grekland

[monica]

Det här ämnet är ju inte det roligaste, men det tillhör ju livet när man bor i Grekland.

Grannen hade ca 20 bilar parkerade utanför sitt hus i fredags.
Mamma som är här hälsar på, och jag kom från marknaden och gick förbi.

Då såg jag alla svartklädda människor vid ingången till huset, förstod vad som hänt och tittade efter en liten vit affisch. När någon dör klistrar man upp en liten affisch med namn och ålder och tid för begravningen i kyrkan, så att grannar kan komma om de vill och ta ett sista farväl. Ibland även kort på personen som avlidit. Här begravs man 1 dag efter att man avlidit.

Innan kistan tas till kyrkan finns den i hemmet för den som vill komma och se personen en sista gång. Och för att den som avlidit ska få komma hem och färdas till kyrkan hemifrån en sista gång. Kistan kommer begravningsbyrån med och även stora kandelabrar som ställ i varje hörn av kistan, prästen tänder rökelse och i vissa fall kallas gråterskor dit.

Gråterskor finns kvar i mindre byar men även i storstäder. All släkt och vänner kommer och det bjuds på grekiskt kaffe och metaxa till alla sörjande. Det brukar vara väldigt känslomässigt dessa timmar när folk kommer till sitt hem och tar ett sista farväl av sin närstående som avlidit.
Många skriker ut sin sorg och slänger sig över kistan i förtvivlan.

Det fruktansvärda just för denna granne var att den i familjen som dött, var deras 18 åriga son som kört ihjäl sig på vespa, utan hjälm.

I deras hem var många av kompisarna till pojken där och när de tog ut kistan, gjorde de en sista hälsning med sina bilar. De varvade sina bilarna
tutade och rök syntes lång väg, min man och jag som satt på balkongen såg detta och vi grät som barn. Man kan ju aldrig föreställa sig hur föräldrarna mådde, man kan bara ana.

Denna dag äter man inget kött, och släkt och vänner bjuds på fisk.
En tid efter spelar man inte musik och man klär sig i svart.

Jag har varit på flera begravningar härnere, men det värsta var nog min egen svärfars. Jag hittade honom själv, död i stolen och begravningscermonin var i vårat hem, då hade jag bott här i 6 månader och det var tufft kan jag lova. Jag fick vara stöd till min man, och även mina svägerskor. Det var ju självklart för mig, men jag var själv väldigt chockad över hur begravningar går till härnere.

I kyrkan är locket av på kistan och sedan kör man till kyrkogården. Locket tas av en sista gång, och sedan sänks kistan ner i jorden. Efter ett par år, lite längre om man har ätit starka mediciner, grävs man upp.

Benen grävs upp och tvättas i olivolja och läggs i en urna. Oftast är familjen med när detta utförs, men min man och jag valde att inte vara med om det. Min svärmor och svägerskor var med när detta gjordes.
Men jag klarade inte av det.

Det har varit en tung helg och pojken har varit i mitt huvud hela tiden, kanske hade han klarat sig om han hade haft hjälm, det får man aldrig veta..........

Monica

[Masouraki]

Alltid tråkigt när någon dör men att en så ung kille ska dö innan han hunnit leva livet är inte rättvis.
En liten fråga,vad är gråterskor för något?

[PO]

Ursprungligen postat av Masouraki

Alltid tråkigt när någon dör men att en så ung kille ska dö innan han hunnit leva livet är inte rättvis.
En liten fråga,vad är gråterskor för något?

Så vitt jag vet är en gråterska en inhyrd kvinna som (alltid mot betalning?) 'gråter' högt vid begravningar.

//PO

[UlfWiman]

Hej Monica

Jag håller med dig att det är tufft. Hade själv en bekant som körde ihjäl sig i fjol på Mc och tog även en kompis med sig i graven. Inga hjälmar plus alkohol med i bilden. deras vänner försökte stoppa de när de skulle iväg men det gick inte. De kom bara 200m sedan slutade det i en betongmur. De familjerna pratar inte med varandra idag. Det som är nytt för 2006 och framåt är att kremering är tillåten i Gr. Jag har själv skrivit det i en sista vilja som är deponerad hos en väninna.

Uffe

[Kikh]

Jag vet inte hur det är på andra ställen i Grekland, men åtminstone i Chania låter manliga släktingar till en avliden bli att raka sig under 40 dagar. Detta görs för att visa respekt ock sorg för den avlidne. Svarta sorgband på armen är ett annat tecken som jag sett i Grekland, dessa finns i Sverige också.

Döden är en del av livet som aldrig kommer lägligt men det är ännu sorgligare när det drabbar barn och ungdomar och kanske kunde undvikits.

Kickie

[lars]

Tragiskt när unga människor omkommer kanske pga att hjälmen satt på armbågen istället för på huvudet.
Tillåt mig tillägga lite om begravningar och seder i Grekland.

"även stora kandelabrar som ställ i varje hörn av kistan, prästen tänder rökelse och i vissa fall kallas gråterskor dit"

Pga att stearinljus ofta förknippas med död och begravning använder inte grekerna dessa inte som vi gör,som en mysfaktor.
Stearinljuset användes för glädje nästan bara på påsknatten när man utropar Christos anesti.

En död man kläds i bästa kostymen och kvinnan inte sällan i brudklänning (om den passar förstås)
Inga djur får komma in i huset där den döde ligger. Det kan då ske en själavandring från den döde till djuret enligt gammal tro.

I kyrkan kysser man den döde på pannan som avsked.
Efter begravningen samlas gäster till en måltid. Att gå hem direkt kan medföra att olycka bringas med från döden in i huset.

Minnesstunder eller kanske snarare minnesgudstjänster hålls därefter för den döde efter 9 dagar, 40 dagar, 90 dagar, 6 månader, ett år.
3 år efter dödsfallet tages resterna av den döde upp ur graven och lägges i en låda. Helt enkelt för att ge plats till nya avlidna.

I vissa församlingar hålls minnesstunder för samtliga döda.
Vid dessa tillfällen( ofta 3ggr/år) serveras nånting som kallas Kolliva, som består av i sockrat vatten kokta i vetekorn, russin, mandel, sesamfrön, valnötter eller vad man har till hands.
Smakar faktiskt rätt gott, jag har fått det uppe i Kalikratis på Kreta.

Kremering är tillåten numera men har ännu inte "slagit igenom". Det strider lite mot den ortodoxa tron.

Naturligtvis är sederna mycket olika från de små bergs-eller landsbyarna jämfört med de i städerna men kan även skilja från by till by.

lars
Kriti sti kardia

[monica]

I vissa församlingar hålls minnesstunder för samtliga döda.
Vid dessa tillfällen( ofta 3ggr/år) serveras nånting som kallas Kolliva, som består av i sockrat vatten kokta i vetekorn, russin, mandel, sesamfrön, valnötter eller vad man har till hands.
Smakar faktiskt rätt gott, jag har fått det uppe i Kalikratis på Kreta.

Kremering är tillåten numera men har ännu inte "slagit igenom". Det strider lite mot den ortodoxa tron.


lars
Kriti sti kardia

[/QUOTE]

Kolliva görs ofta av änkorna eller någon familjemedlem, man blandar sin egen blandning.

När man talar om kremering med greker blir de chockade. De tycker att man hedar när man bränner en kropp. Tror inte heller att det är något som kommer fungera här. Men för oss skandinaver är det bra att det finns valmöjlighet.

Monica

[lars]

Det är ju inte så konstigt att man begraver sina döda snarast möjligt eftersom liklukten skulle bli stark i det varma klimatet.
I Sverige har vi lite andra förhållande med sjukhus etc.

Jag har diskuterat kremering med flera av mina grekiska vänner(framför allt då yngre naturligtvis) och många tycker att det är mer hygeniskt och kan tänka sig att bli kremerade själva.
Dessutom tycker många att det psykiskt är påfrestande med att det tar så lång tid att "lägga den dödes hädanfärd" bakom sig. Sorgen finns där ändå.
Men som sagt, den ortodoxa tron och kulturen är stark i Grekland

Att ha hjälmen på huvudet har blivit bättre med åren. Polisen gör numera betydligt tätare kontroller och bötfäller direkt.
Lagen finns där; hjälm skall medföras!??

lars
Kriti sti kardia mou

[monica]

Ett litet tillägg varför man begravs dagen efter man avlider.
Det finns inte kylrum som vi har i Sverige, därför måste man i jorden fort.

Monica

[bon]

Ursprungligen postat av lars

Lagen finns där; hjälm skall medföras!??

Men den lagen följer grekerna, hjälmen hänger alltid med på styret.


birgitta

[Frappe]

Min svärfar dog av lungcancer ( spred sig till hjärnan) och han hade fått en hel del mediciner samt cellgifter...När han grävdes upp efter 3 år ( svärmor samt min man var närvarande) fick man helt enkelt gräva en ny grav och lägga honom där.. då han inte var redo. Efter ytterligare 1 år grävdes han upp ( återigen svärmor samt min man var där) därefter fick de tvätta benen lägga dem i en låda och sen in i ett rum med många lådor! Jag kan ärligt säga att jag tycker detta är makabert och hemskt för de anhöriga som gång på gång blir påminnda av sin sorg! Ang kremering må hänt vara tillåten MEN vem skall utföra den? och så länge kyrkan inte godkänner lär det inte ske!

Camilla

[bon]

Vad händer om man inte har någon anhörig som är intresserad av att tvätta ens ben? Mycket kan hända på 3 år.

birgitta

[Frappe]

Ursprungligen postat av bon

Vad händer om man inte har någon anhörig som är intresserad av att tvätta ens ben? Mycket kan hända på 3 år.

birgitta

Då plockas benen upp av kyrkan!


Camilla

[monica]

Man är inte tvungen att vara med vid gravöppningen. Väljer man att inte närvara gör anställda vid kyrkan denna procedur.

Som sagt, min svärmor och 2 svägerskor valde att närvara, kan inte tänka mig att de egentligen ville.
Svärmor gick runt kyrkogården när själva gravöppningen gjordes, och benen tvättades av anställda på kyrkan.

Visst mår anhöriga dåligt av denna sed, men så är seden och många känner sig nog tvungna att. Själv tycker jag att det är fruktansvärt,
även detta att kroppen kommer hem till huset innan begravning.
Mycket hjärtslitande när man redan har stor sorg.

Jag vill inte utsätta mina barn för detta, har pratat med min man om detta.
Går jag före honom så ska jag begravas i Sverige. Fast nu skriver ju Uffe att kremering även förekommer här sedan 2006, så då kan jag tänkas ändra mig.

Monica

[Agapi]

Man behöver inte gräva upp gravarna efter 3 år om man inte vill.
Inte här hos oss i alla fall i Ipiros väntar de flesta till nästa i familjen dör och ska begravas.
Tex min pappous (farfar) dog för 24år sedan. Min jajja(farmor) dog i April och då först grävde de upp graven och samlade ihop resterna(pengarna, benen, ringen).

[monica]

Hej Agapi, det var ett tag sedan

Jag kan tänka mig att det är lättare ute i landet där det inte bor så många människor som i Aten.
Det finns inte så många kyrkogårdar om man jämför med antal människor i en stor stad som Aten. Därav den kortare tiden.

Min svärfar låg i 5 år och då måste man betala en summa efter det tredje året efter varje nytt år.

Monica

[Agapi]

Ja hej igen! Det var en lång paus denna gång.
Ja, det är nog som du säger. Aten har ju jättemånga invånare.
Tänkte inte på det. Vi har det lite lugnare här. Ganska skönt när jag tänker efter. Lite, ta dagen som den kommer.

Katerina

[Agda]

I våran lilla by gräver de upp dem efter 5 år eftersom det är platsbrist på kyrkogården och någon ny plats har de inte hittat ännu för ytterligare än.
Jag var på begravning i början på veckan, alltid lika "jobbigt".

[Lena*]

Ursprungligen postat av Frappe

Min svärfar dog av lungcancer ( spred sig till hjärnan) och han hade fått en hel del mediciner samt cellgifter...

För oss svenskar låter det makabert att gräva upp de döda efter några år. Jag förstår att detta är en gammal sedvänja i Grekland, men vad tycker dom eg om det? Känns det helt naturligt, bara att gräva upp liksom?

Lena*.

[Frappe]

[QUOTE=Lena*;87125]. Jag förstår att detta är en gammal sedvänja i Grekland, men vad tycker dom eg om det? Känns det helt naturligt, bara att gräva upp liksom?

Jag har inte hört någon som tycker att det är "naturligt" men det är så och då gör man det!

Camilla