Och sen kom lugna dagar.

[Monica P]

Efter den förra veckans uppståndelse har vi nu gått i ide eller liknande. Vädret är väldigt växlande. Man sticker näsan utom dörren för att kolla, åja, ser fint ut, klär sig lätt och åker iväg...halvvägs till stan kommer en iskall regnskur, vem vet var den dolde sig...bara att fortsätta. Snabbt in på ett café och beställa hett kaffe. Just då bryter solen fram för fullt.

Så där, och omvänt, har det varit ideligen.

Det är grönt nu, överallt, jättegrönt och fint. Hos mig ska man bara inte analysera grönskan, det är mest oxalis och brännässlor, men grönt är det.

Katterna blänger förebrående på mig, som om det vore mitt fel att det regnar.
De har gott om gömställen där jag staplat upp trädgårdsmöbler och sånt, med mattor och presenningar , fullständig lyx, bara att välja norr- eller västerläge.

Här i utkanten av bebyggelsen är nätterna ofta fullständigt kolsvarta, för det har varit en hel del elavbrott och fel på gatlysena, i den mån det finns några.
Vi är bara fem bofasta familjer i byn nu på vintern. Ingen snö lyser upp omgivningen.

När jag kör ner mot Pothia på kvällen är det helt fantastiskt att se hela Kos som ett ljusband på min sydsida. På krönet innan vägen svänger ner ser jag klara kvällar massor av ljus från Turgutreis i Turkiet och sen breder Pothias alla ljus ut sig och fortsätter upp mot Chorio.

Så där, lite eftermiddagskaffe och Mozart på CD:n och lugnet är garanterat.
Innekatten snarkar, maken snarkar och jag tror jag ska snarka lite också.