|
|
#1
2010-07-12, 18:14
|
||||
|
||||
Åhh, liket lever…
…sa Gabriella när hon kom för att städa en morgon.
Jag som aldrig har sovmorgon sov till 11.15 denna dag. Detta ska icke upprepas. Jodå, jag lever i allra högsta grad, men är lite försiktig på Kretafronten. Insikten om att jag måste kunna gå med enbart krycka och inte rollator har skramlat ner ”hårt”. Varje dag är en ny träning och det går så sakta framåt. –Men vem har bråttom? Kreta har legat på sin plats i x-antal tusen år och lär nog ligga kvar när jag tar mig dit igen. Ett försök är planerat den 25 september från Luleå. Om jag är stadig nog och kan stå utan stöd. Att gå utan stöd har jag gett upp tanken på totalt. Det fungerar bara inte. Om någon har ett balanssinne till övers så får ni gärna ta kontakt med mig. Detta är ingen klagosång från mig om att livet är för djäkligt. Jag har haft ett mycket bra liv och haft förmånen att kunna göra det mesta jag velat. Mina mest positiva år med minnen kommer alla från det konstiga landet Grekland. Där pratar de inte ens svenska utan bara grekiska. Den största saknaden som jag upplever är faktiskt alla dessa galande tuppar som alla går fel i tiden. Därefter så kommer maten och olivoljan. –Visst! Det går att köpa substitut här i Sverige, men knappast som pensionär. Alla dessa dåliga grönsaker som säljs här. Försök att sälja de på en marknad någonstans på Kreta. Du blir garanterat utslängd. Inte allt är dåligt, för det finns guldkorn även här, men det kostar. Då pratar jag om lokalproducerat grönt och lokalt slaktat lamm. Där börjar det likna något, men timjandoftande vindar lär det väl aldrig bli. Så det är tur att jag har fantasi i alla fall. I och för sig är inte renstek helt fel med enbär/messmör-sås och till efterrätt hjortron med glass. Livet som pensionär upplever jag som dö-tråkigt. Hade jag inte haft mina filmer och textningar så hade jag säkert suttit på ”hispan”. Det kan verka fint för de som inte är pensionerade att bara gå och lata sig hela dagarna och dessutom få betalt. –Jo, första året var helt okej och halva det andra. Sedan kom uttråkigheten eller vad man nu ska kalla det. Inget att göra, ingen att bry sig i eller om. –Göra vad man vill. –Jo, jo läsa böcker går alltid bra och man blir inte dummare i alla fall. –Långa promenader skulle vara skönt att gå på, men där sätter de kroppsliga förmågorna stopp. Under sommaren lever jag faktiskt upp till 500 %. Kan gå och handla(800m) alldeles själv med min ”cyckel” som följeslagare. –Det är frihet! Under vintern är det endast färdtjänst som gäller. 80.- tur o retur till affären, så det gäller att planera. Däremot så ser jag inte allt som problem runt ikring mig, utan det är bara lite svårigheter som måste övervinnas för att jag ska fixa allting. Humöret får väl sina smällar ibland, men jag är för det mesta på ett strålande livshumör. Ingenting är omöjligt, det tar bara lit mera tid. Åter till Kreta och Grekland. Den dagen som jag flyttar tillbaka kan jag inte bo i mitt gamla näste utan måste skaffa en annan lägenhet som inte har några trappor. Det finns en i Villa Katerina, men den är nästan aldrig ledig. Men med lite tur så kanske! Allt är i ett plan så jag kan gå och handla med ”cykeln” som följeslagare och bärhjälp. –Kanske, kanske och hoppas, hoppas! Det finns fortfarande delar på ön som jag inte varit på och vissa som jag vill tillbaka till. Gavdos och Tsoutsouros är två ställen. G för att det inte finns någonting att göra förutom att träffa mina holländska vänner och T för lugnet och det äkta Kreta. Det finns faktiskt ett genuint Kreta utanför turismen och den delen älskar jag. Enklaste sättet att hitta det är att ta en lokalbuss uppåt bergen. Gärna på den mittersta eller sydöstra delen. Kliv sedan av i någon lämplig by som ser ok ut. Där börjar livet. Det finns inga trestjärniga hotell eller fina restauranger och barer. Men jag garanterar att du inte behöver svälta eller sova under bar himmel. Var bara öppen och ödmjuk så ordnar sig allt. Kanske lite främmande mot det du är van vid, men garanterat en upplevelse. Ett stilla bytorg med sitt kafenion och de obligatoriska gubbarna. När man har satt sig ner och beställt något så går det inte lång stund förrän den första trevaren kommer. –Allmanga? –Oxi, svedias! Sedan går det av bara farten. På tragglande engelska, tyska och grekiska blir du förhörd. Hittills har jag i alla fall klarat mig på den grekiska jag kan och engelska. För husbehov läser jag och förstår tyska obehindrat, men pratar som en kratta(om nu krattor kan prata). När detta inträffar så har du ett möte med det äkta Kreta. Många är de historier som jag har hört berättats om kriget och framåt. Vad som är sant eller fiktion får du själv bedöma. Men det ligger ett frö av sanning i det mesta. Myten om Sverige med isbjörnar på gatorna finns inte kvar, men många tror fortfarande att vi har snö året runt. Den myten går det också att avliva med lite bilder hemifrån i midsommartid. Ja, nu vet ni i alla fall att jag lever och mår bra, att sedan lekamen är skrotfärdig är det inte så mycket att göra åt. Men som dottern sa liket rör på sig fortfarande. //Uffe |
|
#5
2010-07-12, 19:57
|
||||
|
||||
|
Sv: Åhh, liket lever…
...och humorn har du kvar!
Inte så festligt när kroppen sviker. Värmen gör gott åt många, särskilt när man har muskelvärk och ledvärk, men jag vet folk som känner sig friskare i kyligt väder. Det är väl bra att vi är olika! Du får väl ta och odla lite kryddväxter i kruka och smula blad för den goda luktens skull. Basilika lär dessutom mota mygg. (Jag har tre stora krukor i köksfönstret men jag har inte märkt att det hjälper). Hoppas du kommer att få göra din drömresa. Som du säger, Kreta ligger kvar! |
|
#8
2010-07-12, 23:34
|
||||
|
||||
|
Sv: Åhh, liket lever…
Hej Uffe,
Jag tillhör inte dem som skrivit och käftat med dig innan. Men det har ju inte hindrat att jag under de år jag varit Kalimerian läst en och annan rad som du skrivit. Eftersom jag märkt att det har blivit glesare mellan dina inlägg så var det nu extra kul att höra av dig igen. Kul och intressant att läsa om dina minnen från Kreta och om dina förhoppningar om att återvända dit. Hoppas att du finner styrka att åka dit igen som du önskar.  Mats
|
|
#10
2010-07-13, 08:51
|
||||
|
||||
|
Sv: Åhh, liket lever…
Tjena Uffe
Höll på att sätta frukosten i fel hals när jag läste " åhh liket lever....." Roligt höra av dig igen. Du som gav oss så fina värdefulla tips om paradiset Kreta.Minns du hann svara timmarna innan vi flög ner.Tack tack. Ha det så bra! Kram /Birgitta |
|
#11
2010-07-13, 09:11
|
||||
|
||||
|
Sv: Åhh, liket lever…
Hej Uffe!
Så där kika han fram igen  Ja en bokning i September får en annan att bli klart avis, men samtidigt glad för din skull!!! Ger man sig fan på något så brukar det oftast gå vägen och nu då du har kommit ända till ett avresedatum så tror jag nog du ror hem det  Ang cykel så slog det mig att en trehjulig sån kunde passa dig perfekt och du skulle även kunna impa på vilken åsnegubbe som helst på Kreta vilka fö alltid har sitt fortskaffningsmedel programmerad till hemadressen (när rakin flödat färdigt)  Nä men skämt åsido så är det ju en stabil sak att sitta på som hjälper dig att lättare hålla igång och bra möjligheter för packning. Ha det riktigt bra och lycka till! |
|
#12
2010-07-13, 11:18
|
||||
|
||||
|
Sv: Åhh, liket lever…
...eller trehjulsmoppe. Det finns en otrolig massa varianter. Vi har ett antal gamla dykare här på Kalymnos som har försvagade ben efter överlevd dykarsjuka. De har olika sorters moppar från gamla hemsnickrade till moderna som antagligen finns i Sverige också.
|
|
#18
2010-07-15, 08:31
|
||||
|
||||
|
Sv: Åhh, liket lever…
Uffe, musiken i går var värd besväret att ta sig ner till stan. Halva Kalymnos var nere och åt, fikade eller bara drev omkring och musiken var laika och rebetika som man kunde sjunga med i. Blev du mer sugen på att åka nu?
|
|
|
Linjär visning
