Debacle. Tillkortakommanden i övärlden

[Arne]

Debacle. Tillkortakommanden i övärlden
Del ett.

Vi ska här förnöja våra Kalimeravänner med ett antal tillkortakommanden vi drabbats av under vårt idoga resande i arkipelagen. Att skratta åt i efterhand- heltvisst- men så lagom muntert när det på plats inträffade.

1. Färjan Kreta- Milos. Vi hade funnit oss billiga enkelbiljetter till Kreta/Chania och tog oss med lokalbussen till Agios Nikolaos att fira påsken. Så skulle vi på påskdagen fara med nattfärjan mot Pireus och kliva av på Milos vid pass 01.30 på natten. Vi inhandlade prydligt färjebiljetter som Hustru Birgitta genast tog hand om.

Väl ombord på färjan kunde vi dock ej på något villkors vis finna våra biljetter.
Vi tömde hela ränseln på en bänk, men icke en skymt av några biljetter. Pursern lät då förmäla att vi ändock kunde få inhandla nya biljetter av honom samt att därest vi skulle finna åter våra originalbiljetter, då skulle pengarna för extrabiljetterna genast återbetalas. Vi gjorde sålunda.

Vi försökte bereda oss plats invid purserns krypin att fortsätta sökandet efter de försvunna biljetterna. Nu hade emellertid en bastant grekkvinna ockuperat merparten av den enda väggfasta soffan som fanns tillgänglig, detta för att därstädes bringa sig natthärbärge. Arne äskade emellertid uppmärksamhet och ombad damen att därest hon önskade sova, torde införskaffa en för ändamålet mera lämplig plats i hytt. Detta föll ej damen på läppen. Dispyt uppstod, och ett fartygsbefäl uppenbarade sig som medlare.
Birgitta hade under tiden dristat sig taga ett foto på den uppbragta kvinnan, och detta gjorde ej saken bättre. Grekkvinnan nappade åt sig Birgittas lilla kamera och kastade densamma med kraft i durken så att kameran öppnades och filmen förstördes.

Vi fick av fartygsbefälet veta att vi hade att göra med en väldigt inflytelserik person från Ag Nikolaos, och att det kunde bli problem.
I sak gav befälet dock oss rätt i att det var olämpligt att ockupera soffan till natthärbärge samt trollade han fram en ny filmrulle. Gud vete varifrån.

Alltnog, grekkvinnan drog sig ur striden och erhöll mera troligt en frihytt för husfridens återställande. Friden lägrade sig ånyo över fartyget.
Omsider kom Hustru Birgitta på den geniala idén att känna efter i sidofickan på sina nyinköpta shorts, och se, där återfann hon de saknade biljetterna. Fram till purserns bås. Nja, nu var pursern i sin hytt att vila, men skulle återkomma i anslutning till färjans ankomst till Milos vid pass strax innan halvtvå…
Pursern dök omsider upp innan färjan nådde Milos, men alls icke hade han något minne av löftet om återbetalning av biljetter. Han skakade bara på huvudet och hänvisade oss till Travel Agency i Ag Nikolaus för återbetalning. (Vi skulle resa hem från Athen)


Natten räddades dock föredömligt av att en äldre man i skepnad av rumsraggare väntade vid kajen På Milos och eskorterade oss upp till en mycket fin och prisbillig studio just bredvid kyrkan.
Arne och Birgitta

Fortsättning följer…

[yannis]

Debacle. Del två.

När man har Arne till följeslagare är det inte svårt att gå vilse.
Jag vill inledningsvis säga att jag för många år sedan slutade föreslå vägval, han tror mig inte.

1. Första resan till Grekland och Kreta med charter i två veckor. Sent på natten anlände vi via charterbuss till vårt lilla hotell i Platanias. Kvällen därefter gick vi upp till huvudgatan från vår lilla tvärgata för att inta middag. När vi kände för hemgång började vi leta efter vår lilla tvärgata. Vi hittade den inte. Haffade en taxi på huvudgatan och hoppade in. Chaffisen körde cirka tjugo meter längs huvudgatan för att därefter genast svänga ner på en sidogata, och efter tio meter var vi framme..
Resten av semestern hittade vi hem själva.


2. Vi anlände till Lipsi en förmiddag. Nere i hamnen ”slogs” Arne med dom kvinnliga rumsraggarna. Lite senare vid bankomatbunkern träffade han en trevlig rumsraggare försedd med moped. Följde med henne upp till pensionatet och godtog förslaget på logi. Arne lämnade kvar kameraväskan i studion och tog promenaden ner till hamnfiket för att hämta mig. Så åter, men det var lögn i H-e att hitta pensionatet. Jag var ju tvungen att förlita mig på honom. Efter mycket hirrande och virrande hittade han till slut pensionatet. Dagen därefter lämnade vi Lipsi…

3. På Rhodos bodde vi vid ett tillfälle på Kamiros pensionat nere i nya staden. Det var ett riktigt skruffeställe med ett antal mycket enkla rum mest avsedda för gästarbetare. På aftonen, just innan skymningen, skulle vi gå upp till gamla staden för att äta middag. Arne tog en underlig väg, jag sa ingenting. Efter en halvtimmes vandring var vi tillbaka där vi startade…
Vi började om och då lyckades vi bättre. Hem tog vi dock taxi.

4. En sen kväll anlände vi till Heraklions flygplats. Vi kom från Rhodos.
Taxi från flygplatsen in till staden. Föraren ville propsa på oss ett speciellt hotell han vurmade för, men vi ville hitta ”vårt” hotell. Det slutade med att föraren ändå satte av oss utanför sitt hotell. Det hotellet visade sig nu vara fullbokat. Vi började då vandra i natten. Heraklion är inte så trevligt- förutom bussterminalen- och inte bättre på natten. Arne bar och bar våra ryggsäckar. Slutligen fann vi ett hotell, men när vi stegade in visade det sig vara en lokalradiostation. Vi bröt nog killen med hörlurar och mikrofon i direktsändning som han skrattade.
Till slut hittade vi ett hotell med lediga rum. Dubbelt så dyrt som vårt hotell vi aldrig fann. Problemet var dock att de krävde att vi skulle lämna vårt Visakort i receptionen. Vi vägrade och fick till slut betala med kontanter i förskott i stället.

5. Vid våra resor på Kreta har vi ofta åkt buss Chania- Rethymno- Heraklion- Ag Nikolaos och omvänt. Denna gång skulle vi ta bussen Chania- Rethymno. Våra svenska vänner, boende där, brukade alltid möta upp vid bussterminalen och lotsa oss till deras bostad. ”Vi tar en taxi in till centrum och så promenaden hem till er, sa vi denna gång.
Det brukar alltid vara en radda taxibilar vid bussterminalen.

Men inte fanns det någon taxi. Vi väntade tio minuter och sedan blev det till att promenera. Arne visste exakt hur vi skulle gå. Men icke. Vi hade hamnat i kvarter, visserligen i gamla staden, men det hängde klädstreck över gatan och gummorna satt och samtalade på sina stolar. Barnen lekte.

Vilse igen. Vi satte oss ner vid en Cafenion och delade en flaska retsina samt begrundade vårt öde. Mobilen ringde, det var våra vänner som undrade var vi befann oss. Vi vet icke! Men vi sitter på en Cafenion, vi ser en kyrka i gatans förlängning samt har en läderbutik mitt emot. Men, svarade hon hela Rethymno är översållad med kyrkor och läderbutiker.
Vi överlämnade mobilen till den engelskspråkiga kvinnan i läderbutiken att förklara var vi befann oss. OK. Strax
därefter kom vännerna och lotsade oss till deras bostad. Jag börjar luta åt att inhandla mobil med GPS åt Arne.

6. Så slutligen Naxos. Vi anlände till hamnen med färja. Arne skickades ut att vid närmaste bankomat hämta pengar. Vi hade ingen mobil vid den tiden. Jag satt under tiden och läppjade på ett glas Kitron. Efter en halvtimmes väntan fick det bli ytterligare en Kitron eftersom Arne ej kommit tillbaka och jag inte hade några kontanter. Efter 45 minuter kom han, hade gått längs hela hamnpromenaden ända upp till torget innan han varseblev någon bankomat. Vi räknade sedan och kom fram till att det totalt fanns sju stycken bankomater längs strandpromenaden.

Ja, detta är några av våra irrfärder vi varit med om på öarna. Jag förstår att vi ej är ensamma om att ha dylika dråpliga tillfällen i bagaget, eller hur?

Birgitta
( Med tvekande tillstånd av Arne. Det halva GPS-löftet gjorde susen. )

[Lissi]

Kul läsning...Arne är faktiskt "värre" än min Claes när det gäller lokalsinne Nu förstår man också varför ni alltid är borta sådär tre-fyra veckor då allt letande ju tar sin tid
Men ni verkar ha lika kul som vi och skämt å sido, det ÄR grymt så glömsk man blivit.

Gott slut på det gamla året och Gott Nytt År på er!

Lissi

[Netwolf]

Arne & Birgitta, ni är för roliga! Alltid lika kul att läsa om edra äventyr.

Gott nytt!

/Netwolf

[Riitta]

Kul läsning och skönt och veta att det finns flera med dåligt lokalsinne än jag
Hade jag inte haft Karin med mig på första Atenresan så hade jag väl fortfarande irrat runt där och letat efter Adonis hotell

Riitta

[Masse]

Ursprungligen postat av Arne

Debacle. Tillkortakommanden i övärlden
Del ett.

Vi ska här förnöja våra Kalimeravänner med ett antal tillkortakommanden vi drabbats av under vårt idoga resande i arkipelagen. Att skratta åt i efterhand- heltvisst- men så lagom muntert när det på plats inträffade.

......................


Natten räddades dock föredömligt av att en äldre man i skepnad av rumsraggare väntade vid kajen På Milos och eskorterade oss upp till en mycket fin och prisbillig studio just bredvid kyrkan.
Arne och Birgitta

Fortsättning följer…

Kul!
Min fantasi har värkt fram en tänkbar variant av den forstättning som utlovas. Spänningen är ju oliiiiiiidlig så den vill jag inte skada genom att avslöja min gissning nu. Ser fram emot fortsättningen.

Ursprungligen postat av yannis

Debacle. Del två.

När man har Arne till följeslagare är det inte svårt att gå vilse.
Jag vill inledningsvis säga att jag för många år sedan slutade föreslå vägval, han tror mig inte.

...............

Ja, detta är några av våra irrfärder vi varit med om på öarna. Jag förstår att vi ej är ensamma om att ha dylika dråpliga tillfällen i bagaget, eller hur?

Birgitta
( Med tvekande tillstånd av Arne. Det halva GPS-löftet gjorde susen. )

Tack för härliga nyårsskratt. Jättekul läsning. Och mycket trösterikt att få höra att det finns de som har sämre minne än jag.

Synd att jag inte fick det fina tipset om GPS-en tidigare. Då kunde man ju temporärt "försämrat" minnet ytterligare. Mitt dåliga dylikt har förvisso tagit ut mig och hustrun på en del nattligt letande efter återvägen till vårt hotell. Det har dock inte varit i sådan omfattning att det renderat någon GPS av den anledningen (tror jag). Däremot fick jag en i present på min 60-årsdag i våras. Men men..... efter att ha läst detta anar man ju ett tänkbart samband ändå.

Mats

[Arne]

Debacle tre.
Athen Airport.

I höstas reste vi enkel resa till Samos. Vi skulle sedan efter ett par veckors öluff i Dodekaneserna ta oss till Kreta via Athen. Hemresan var bokad med Apollos flygstolar direkt till Umeå från Chania.

För att vinna tid när vi skulle ta oss till Kreta hade vi bokat inrikesflyget från Athen till Chania.

Väl på Athen Airport gick vi genast fram till Aegeans incheckningsdisk att checka in bagaget. Det gick utmärkt, men av någon för oss obekant anledning skulle vi ta våra med taggar försedda bagage med oss till gaten. Vi gjorde sålunda och tog trappan ned till säkerhetskontrollen.

Vi blev genast ombedda att lägga upp bagaget på bandet för genomlysning. Nej, nej, detta bagage är incheckat! Vi ska inte ha det med ombord sade vi. Bagaget kördes dock obönhörligt genom röntgenboxen, och uppbragd securitypersonal beordrade oss öppna ränslarna. Vi vevade samma argument att dessa väskor ju var incheckat bagage och ej kabindito. Detta hjälpte föga.

Man påpekade att vi hade tvenne flaskor Kitronlikör, alltså vätska, samt en Leathermankniv, saker som var absolut förbjudet att föra ombord. Därtill Birgittas hostmedicin samt hudloution och en sax. Nu ilsknade Arne till och bad att få tala med securitys chef, en person som förmodades vara utrustad med bättre hjärnkapacitet än fiskmåsar… Han sade det också.

Nu blev security också uppbragda och palaver uppstod. Till vår fördel talade emellertid att så länge frågan ej var avgjord blockerades all verksamhet enär endast en röntgenstation var bemannad. Kön bakom växte alltmer liksom irritationen. Smockan hängde i luften.

Fiskmåsarna, förlåt, securitypersonalen, insåg det ohållbara i situationen och tillkallade omsider en uniformerad chef med många streck och stjärnor på uniformen. Detta i akt och mening att åvägabringa en lösning på det uppkomna problemet.

Vi beskrev situationen och chefen fattade sin mobiltelefon -och situationen- för att ett samtal ringa. Jodå, det hade blivit en liten miss vid incheckningen. Vi borde ha informerats om att gå med vårt incheckade bagage till en så kallad drop-in station ett hundratal meter innan security. Detta hade man dock missat att informera oss om.
Chefen bad oss om ursäkt samt riktade klander till security och därefter gick vi tillsammans med chefen upp att lämna väskorna vid den bemannade drop-in stationen.

När vi ånyo kom ner till security för att få vårt handbagage genomlyst fräste de bara åt oss och bad oss snabbt försvinna in till gaten. Så det kan bli.
Flygresan i övrigt gick utmärkt och vi tog efter landning en taxi till det förbeställda rummet på La Casa i gamla staden.

Arne och Birgitta

[Netwolf]

Jadu, Arne. Ibland kan det hetta till.
Det påminner mig om en gång för länge sen, när vi skulle flyga hem till Sverige från Kos, tror jag det var. Av någon anledning hamnade våra väskor på Stockholmsplanet istället för Göteborgsplanet. Jag fick med tillstånd av personlen ta mig ut till Sthlm-planet, där de höll på att lasta och försöka förklara att våra väskor var på fel plan. Killarna som lastade, kunde inte ett ord engelska och fattade inte vad jag ville.

Jag försökte göra mig förstådd och beskriva min svarta rygga, men utan framgång. I mitt, milt sagt, uppstressade tillstånd började försökte jag komma på vad svart hette på grekiska men blandade tyvärr ihop det med spanskans Negro och började att skrika "Nero Nero"..

De stirrade på mig och undrade väl säkert om jag var riktigt klok. Nero på grekiska som då betyder vatten! Nåväl, helt plötsligt ser jag våra ryggor och börjar dra och slita dem av lastkärran. Som tur var kom en av incheckningstjejerna (engelsktalande) och hon redde ut hela situationen. Annars vet jag inte vad som hade hänt. De hade väl spärrat in mig nånstans.

/Netwolf

[ricky]

Ursprungligen postat av Lissi

Kul läsning...Arne är faktiskt "värre" än min Claes när det gäller lokalsinne Nu förstår man också varför ni alltid är borta sådär tre-fyra veckor då allt letande ju tar sin tid
Men ni verkar ha lika kul som vi och skämt å sido, det ÄR grymt så glömsk man blivit.

Gott slut på det gamla året och Gott Nytt År på er!

Lissi

Känns skönt att veta att vi är fler
Halva manligheten försvinner när man är den i hushållet dsom har svårt att hitta hem

[Lissi]

Ursprungligen postat av ricky

Halva manligheten försvinner när man är den i hushållet dsom har svårt att hitta hem

Va??? Åh nej, DÄR sitter inte manligheten

Lissi - som är gift med en RIKTIG karl, med GPS vartän han ska

[Yanna]

Arne och Birgitta, vilken rolig läsning ni bjuder på!

Yanna

[Peter]

Birgitta. Tycker du verkligen att Arne skall utrustas med ytterligare fler elektroniska mojänger...? GPS.. Tar inte den där datorn tillräckligt med tid? Men han verkar behöva en...

Arnes historia från Athen påminner mig om när jag för länge sedan hade med mig tre burkar surströmming, väl inslagna, och en stötdämpare till en Land Rover i handbagaget genom Security på Schiphol i Amsterdam på väg till Liberia... Att vi kom med det planet var mer tur än skicklighet... Att sedan resväskan mest innehöll snus, falukorv och Kalles Kaviar var det ingen som reagerade på...

En Engelsman sade för länge sedan: Den som varit på en resa har alltid något att berätta. Och det stämmer så väl! Jag, som så många andra, har följt era öden och äventyr i Arkipelagen med glädje och intresse. Och jag ser fram mot framtida rapporter.

En annan (väldigt) klok Engelsman sade: Gift dig aldrig med en kvinna innan du varit på resa med henne. (Ety då kommer hennes verkliga natur fram) Jag kan bara konstatera att han har väldigt rätt...

[Arne]

Debacle. Del fyra. Turistfällor


Detta hände på sifnos för ett antal år sedan. Vi hade tagit oss härbärge i Kamares
och valde en dag att med bussen ta en tur till Faros. Vidunderligt vacker busstur med byte uppe i Apollonia.

Väl nere vid Faros promenerade vi längs strandstigen och kom omsider fram till en väderkvarn förvandlad till servering. Vacker utsikt från uteserveringen. Vi satte oss genast ned att beställa varsin Amstel. Varningsklockor borde ha ringt när vi serverades varsin liten Amstel i konstglas. Men vi missade klockorna. Det var först när vi äskade notan vi varseblev att detta var en sjunde klassens turistfälla.. Notan hamnade på rent astronomiska 1700 Drachmer för tvenne små öl.

Arne förrsökte till madamen påpeka den orimliga summan, men möttes bara av en föraktfull axelryckning.
Alltnog, vi fick bita i det sura äpplet och betalade under förnyad protest den begärda summan.

Så tillbaka mot busshållplatsen att fånga dagens sista buss för färden hem. Nu var det emellertid en dryg timme kvar till bussens avgång. Vi gick in på en enkel taverna just i anslutning till busshållplatsen. Visa av den nyss gjorda erfarenheten frågade vi vad priset var på två stora Amstel. Förvånad kypare genmälde att priset var 400 Drachmer per flaska.
Vi beställde samt betalade skamset med en tusendrachmerssedel för att våra samveten freda. Kyparen minst sagt förvånad över den frikostiga dricksen och vårt underliga beteende…


Bild på Sifnosäventyrets turistfälla finner den nyfikne i bildgalleriet under rubriken ”Debacle fyra”
http://www.kalimera.nu/forums/picture.php?albumid=302&pictureid=2612

Vid ett annat tillfälle befann vi oss på Rhodos i gamla staden. Vi var efter en promenad i gränderna i behov av vila. Vi hittade en till synes liten trevlig taverna belägen just intill muren, nära porttornet till hamnen. Naturligtvis ägnade vi ej ens en flyktig tanke på att kolla in prislistan. Vi skulle ju bara ha varsin öl att vederkvicka oss med.
Tvenne små Mythos anlände tillsammans med kyparen och notan. Ettusentrehundra Drachmer per flaska. Vi kunde icke annat än skratta. I samband med betalningen sporde vi kyparen om huruvida en middag på etablissementet skulla hamna i prisintervall runt 100.000 Drachmer. Något svar fick vi dock ej, endast ett snett leende.

Så var det Syntagmatorget för tre år sedan.. Vi skulle ta flygbussen ut till flyget, men hade en dryg halvtimme på oss innan nästa buss skulle avgå. Nu hittade vi en liten oas just uppe i backen ,mittemot busshållplatsen. Det var ett slags trappstegsservering där servitrisen hämtade mat och dryck från en lokal på andra sidan gatan.
Vi fick in varsin stor Mythos, källarsval för övrigt, samt notan applicerad i ett litet glas. I fällan igen! Nio Euro för tvenne öl. Nåja, vi får ta det hela med jämnmod och dricka med andakt. Icke så!
Servitrisen anlände strax och förmälde att det strax skulle komma en flygbuss samt att det ryktades om en smygstrejk bland flygbussarnas förare när som helst. Vi anammade rådet och lämnade i all hast våra just påbörjade Mythos för att genast äntra den buss som just uppenbarade sig. Det blev i sanning dyra klunkar. Men ut till flygplatsen kom vi ju i alla fall.

På Tinos, dit vi rest på endagstur från Syros, förundrades vi över den konstiga mattan som var applicerad på höger sida längs jättetrappan upp till den enorma kyrkan mitt i byn. Vi kunde därtill skåda hurusom ett äldre grekpar kröp upp mot kyrkan på den utrullade mattan.

Nåväl, vi satte oss ner på gubbfiket i hamnen att folklivet beskåda. Så beställde vi ett litet krus vitt och till detta lite mezes att mumsa på.
Efter viss tidsutdräkt anlände kyparen med några fat mezes samt en jättelik karaff vitt vin.. Nog var det dryga litern, ja snarare 1,5 liter i karaffen. Men inte var det dyrt. Notan landade på sex Euro allt inkluderat.
Vinet gick ner men tid tog det. Nu vet vi exakt varför folk kryper på knäna upp till kyrkan. Det är den våldsamma överserveringens fel….

Mycket att så här i efterhand skratta åt, men sett mot bakgrund av att dessa turistfällor är de enda vi drabbats av trots tio års idogt resande i övärlden. Då är det nog ändå försumbart till antal och kostnad.

Arne och Birgitta

[Masse]

God fortsättning Birgitta o Arne!

Vilken skön start man fick på det nya året med ny läsning om era irrfärder. Jag fortsätter att förundras över er utförliga dokumentation som ger denna möjlighet till återblickar. Absolut något att ta efter.

Ursprungligen postat av Arne

På Tinos, dit vi rest på endagstur från Syros, förundrades vi över den konstiga mattan som var applicerad på höger sida längs jättetrappan upp till den enorma kyrkan mitt i byn. Vi kunde därtill skåda hurusom ett äldre grekpar kröp upp mot kyrkan på den utrullade mattan.

Nåväl, vi satte oss ner på gubbfiket i hamnen att folklivet beskåda. Så beställde vi ett litet krus vitt och till detta lite mezes att mumsa på.
Efter viss tidsutdräkt anlände kyparen med några fat mezes samt en jättelik karaff vitt vin.. Nog var det dryga litern, ja snarare 1,5 liter i karaffen. Men inte var det dyrt. Notan landade på sex Euro allt inkluderat.
Vinet gick ner men tid tog det. Nu vet vi exakt varför folk kryper på knäna upp till kyrkan. Det är den våldsamma överserveringens fel….

Ha ha.... Har läst om kyrkan och därtill hörande matta på Tinos. Men jag har aldrig fått riktigt klart för mig bakgrunden till densamma. Nu vet jag. Förmodar att det inte blev tal om en lika snabb avfärd här som med bussen vid Syntagma.

Mats

[Lissi]

Tack Arne....

...trevlig vinkling om krypandet på Tinos, men skämt å sido vinet är billigt där!

Lissi - ständigt längtande till Tinos

[yannis]

Peter;

ett litet förtydligande när det gäller inköp av GPS till Arne:
Jag har INTE skrivit det! När Arne skulle lägga in min text, la han till detta med GPS:en, utan min kännedom. Detta läste jag först när det var inne på forumet.
Han är inne förhandlingsstadiet, vad jag förstår.

Birgitta

[inkfish]

Å andra sidan kanske Arne kan behöva en GPS, så att han inte missar mattan när han tömt sitt 1.5-literskrus

[Peter]

Ursprungligen postat av Arne

Nu vet vi exakt varför folk kryper på knäna upp till kyrkan. Det är den våldsamma överserveringens fel….

Och se. Där kom ytterligare en Tinosambassadör... Jag tror ni skulle trivas om ni lade lite mer tid där...

Ursprungligen postat av yannis

Peter;

ett litet förtydligande när det gäller inköp av GPS till Arne:
Jag har INTE skrivit det! När Arne skulle lägga in min text, la han till detta med GPS:en, utan min kännedom. Detta läste jag först när det var inne på forumet.
Han är inne förhandlingsstadiet, vad jag förstår.

Birgitta

Så du menar att Arne är så bakslug att gör sådana saker...? Det hade jag inte trott om honom!

Mer elektronik till alla...

[Arne]

Debacle avsnitt fem.
Finaldebacle förhoppningsvis..


Greklands östligaste övärld har vi alltid förtjusats av. Tänk, vilka pärlor. Kastellorizo, Fourni, Patmos och Symi är. Ja, det är på småöarna vi trivs som allra bäst. Kos, Rhodos och Samos är faktiskt bara mellanlandningar för oss.

Men även på småöar kan vi råka ut för debacle. Det allra starkaste minnet vi har är ändå från Symi för ett antal år sedan. Vi tager oss alltid boende i hamnområdet på Symi, ön med det enastående vackra hamninloppet, och gör så utflykter med endera buss eller taxi till intressanta platser. I samband med förmiddagens ankomst av utflyktsbåtar från Kos och Rhodos flyr vi alltid med bussen till lilla Pedistranden i akt och mening att slippa horderna av endagsbesökare i hamnbyn.

Alla småöarna i Dodekaneserna har ett säreget informationssystem. Via Borgmästarens kontor kan alla innevånare nås av information genom stora högtalare, strategiskt placerade i byarna. I för- respektive eftersäsong sker oftast informationen endast på grekiska, och detta kan vålla oss turister viss harm vilket vi här ska beskriva. Redan vid niotiden på morgonen den aktuella dagen kunde vi från vår balkong på Eleni i hamnområdet höra högtalarna gå igång. Dock var informationen endast på grekiska varför vi ej fäste någon uppmärksamhet på tillkännagivandet.

Vi tog så tiobussen ner till Pedistranden för att bada och njuta stillheten fjärran från de besökande horderna i hamnen.
Vid tolvtiden kom så den lilla minibussen åter till pedistranden och for strax därefter åter till hamnen via Chora. I samband med bussens ankomst kunde vi ånyo höra ett meddelande i högtalaren på Pedi. Även detta på grekiska.

Vid tvåtiden på eftermiddagen och efter en mycket god lunch på strandtavernan började vi dra oss mot busshållplatsen för resan hem. Ingen skymt av någon buss. Tiden gick och vi stegade efter viss väntan in i den lilla minimarketen för att rikta förfrågan om varför bussen ej kom. Svaret var enkelt och lakoniskt; The road is closed! Nykokad asfalt hade spritts ut längs vägen upp till Chora och därav följde att inga fordon kunde trafikera den vägen förrän dagen efter. Detta på grund av att välten som skulle kommit på morgonen blivit försenad och skulle anlända först nu på kvällen.

Vad göra? Tja, det blev bara till att klafsa och kliva i det cirka två decimeter tjocka lagret av nylagd asfalt hela vägen upp till Chora. Till saken hörde att vi innan denna resa, här på hemmaplan, inhandlat var sitt par dyra Ecco-sandaler. Promenaden tog strax under timmen och var mycket enerverande. Djupa raviner och taggtrådsstaket omöjliggjorde varje försök att gå vid sidan om vägen.
Väl uppe vid vägkorsningen var det bara att i väntan på bussen försöka rengöra sandalerna från asfalttjäran som trängt in i varje räffla..

När så omsider bussen från Chora kom till vägkorsningen där vi väntade frågade vi föraren om han inte kunde ha kläckt ur sig att vägen från Pedi skulle vara stängd från lunch och hela dagen därefter. Vi fick enkom en axelryckning till svar.
Så, om ni ser sandalspår i asfalten längs sagda väg vet ni vem de tillhör.

På Nissyros har vi bara varit en gång. Vi hade i förväg bokat in oss på ett Hotell med Pool, ett av öns enda. Vi anlände till Hotellet sent på kvällen för att nästa morgon i samband med frukosten kolla in den fina poolen. Tablå! Icke en droppe vatten i den poolen. Vi fick i efterhand veta att det hade uppstått ett stort läckage och innan detta var åtgärdat skulle det ej fyllas i nytt vatten.

Av Kastellorizo har vi endast goda minnen, men dock kände Birgitta ett visst obehag den gången vi flög tillbaka från Kzo till Rhodos. Planet taxade ut till startposition på den minimala startbanan (780 meter) samt backade därefter en bit så att stjärtpartiet på planet befann sig en bit ut över klippstupet vid banänden. Nu var det dags att blunda för Birgitta. Först maxvarv på båda motorerna och sedan släpptes bromsarna och det bar iväg. Lyfte från startbanan gjorde vi när det endast återstod cirka 75 meter av rullbanan..

När vi en annan gång skulle fara med nattfärjan från Kzo till Rhodos satt vi vid den lilla cafenion strax innan hamnen i livligt samspråk med damerna från den akvarellkurs som under veckan bedrivits på ön. Då, abrupt kom något farande i luften. Missade Birgittas huvud med ett par centimeter för att därefter rasa rakt ner i Birgittas öppna fjällrävenrygga som stod just bredvid. Det visade sig vara ett svalbo som lossnat från taknocken ovanför där vi satt. Komplett bo med svalägg och allt.
Det blev ett drygt jobb att rengöra ryggan från den röda leran och de krossade äggen.

Nisos Kalymnos anlände vid halvelvatiden på kvällen och vi tog genast vår sovhytt i besittning. Vi hade fått reda på att färjan skulle anlända till Rhodos strax före klockan fyra på morgonen. Så blev det och vi stegade upp och lämnade vår hytt. Heltvisst funderade vi på varför de andra hyttpassagerarna stannade i sina hytter, men ägnade detta ingen större tanke. Efter en promenad upp till gamla staden fann vi att där endast huserade renhållningsarbetare samt securitasvakter. Mera öde Rhodos har vi sällan skådat denna morgon vid femtiden.
Vi fick i efterhand veta att färjan skulle ligga kvar vid hamnen ända fram till klockan 08.30 då den skulle vidare. Därav stannade naturligtvis hyttpassagerarna kvar i sina hytter att sova i godan ro. Det var bara vi två som ej tagit reda på detta förhållande.
Gubben Kamiros dök upp vid pass halvåtta med nyckeln till vårt i förväg bokade rum.

Arne och Birgitta

[Masse]

Tack för ännu en laddning sköna berättelser.

Att ta del av era äventyr och beskrivningar av de sköna små-öarna väcker ju stark längtan att "gå i era fotspår", och då menar jag inte enbart på Symi.

Ha det gott!
Mats