Er man i Ierapetra 2006, oktober

[Ylva A]

Oktober månad har varit omväxlande vädermässigt. Sommaren avbröts den 10:e med regn i skurar, åska och temperaturer som var 5˚ lägre än tidigare. Överlakan i sängen räckte inte längre, utan filt måste användas. Hösten varade i 10 dagar, sedan kom sommaren åter med tropiska nätter och över + 25˚ på dagarna. Detta samtidigt som snön vräkte ner i Jämtland. Av den kretensiska bondepraktikan att döma, kommer det att bli kallt här i vinter. De första dagarna i september talat nämligen om hur vintermånaderna blir. Fan tro´t! Förr hade vi i Sverige, förutom bondepraktikan, Enok Sarri, som siade om vädret i Sverige med hjälp av maginnehållet i abborrar. Stämde spådomarna?

I Grekland har det under månaden varit kommunalval. Det är personval, vilket gör att folket inte nödvändigtvis följer den politiska färgen. Man hoppas kanske, att en bekant politiker kan hjälpa till att ordna ett jobb åt något av barnen eller liknande. Handskakning gäller. Dessutom har landet en långdragen skolstrejk, som nu är inne på sin 8:e vecka. Det började den 9:e september med att för- och grundskollärarna ville öka semestern med två månader. Sedan har även ämneslärarna hakat på. Elever och föräldrar manifesterar sitt missnöje på gator och torg. Regeringen gör inget och även i övrigt befinner sig landet i ekonomisk kris (sägs det i TV och bland folk). Jag blev tillfrågad hur många gånger jag strejkat som lärare. ”Två eller tre gånger under 39 år”, svarade jag. ”Här strejkar lärarna för ökad lön varje år”, blev repliken.

Ni anar inte vilken god reklam nobelprisen ger för Sverige i Grekland. Priserna meddelas ju olika dagar och varje gång kommer inslagen i de olika TV-kanalerna. Dålig reklam har däremot den nyinstallerade svenska regeringen gett landet. Reinfeldts bekymmer under de första veckornas regeringsperiod och det ekonomiska fusket med ministrarna, har det berättats om. En ofta sedd grekisk politiker heter Skandalídis. Namnet skulle passa utmärkt för de svenska (numera f.d.) ministrarna och varför inte för f.d.Skandiachefer. Fast de senare skulle kanske heta Skandialídis istället. Som ärlig, ej fuskande utlandssvensk, har jag varit stolt, när jag berättat om mitt Sverige, eftersom många tror att jag är tysk. Men nu är min stolthet stukad. Ett land med fuskande medborgare och politiker är inget att vara stolt över.Trots allt har vi två fortfarande gott rykte. När vi satt på ”Posten”, kunde vi höra en äldre man (75!) berätta för sin bror om oss. ”De är från Sverige, goda människor med bra karaktär och jag ska bjuda dem, när jag har kazani.

I dessa tider av systemskifte kan jag berätta om vår vän Jannis tankar om Sverige. Han bereder själv 500 kg raki varje höst, som han dricker väl mycket av varje dag. Han är mycket imponerad över Saab, Volvo, Skandia-Vabis och det han kallar ” det svenska systemet”. Han känner till det bra, eftersom han har en grekisk vän i grannbyn. Grek/svensken Anastásios har jobbat ca 30 år i Sverige och har pension därifrån. Det ”svenska systemet” innebär i Jannis tankar inte Systembolaget, utan att om man är alkoholberoende, är man sjuk. I Sverige behandlas de sjuka på sjukhus och kan de inte botas, får de pension.Vilket utmärk system och land, tycker han, för så är det inte i Grekland. Själv jobbade han som lastbilschaufför i 39 år mellan Kreta och Aten eller Thessaloniki, utan att ta ut semester. Endast någon dag under Jul och Påsk brukade han vila. Nu har han ålderspension och vill gärna umgås, som han förr gjorde med chaufförkollegor. Tack och lov har han en fantastisk hustru, som under alla år klarat hemmet, 3 barn, stor trädgård och får, getter, gris, kaniner och höns, förutom hundar och kattor. Vi beundrar dig, Maria!

Kommer ni ihåg ”Stjärtan”, som semester efter semester letade stenar på stranden, hela tiden helt naken med stjärten mot omgivningen? Nu kan jag berätta att hon heter Claudia, är ca 40 år och kommer från Wien. Jag och vår vän Christian har flera gånger förundrats över hennes beteende. Nu har Christian lämnat en forskningsrapport, som bygger på personlig kontakt med ”föremålet”. Undersökande journalistik med direkt konfrontation (Janne Josefssons taktik), skulle jag vilja kalla det! Social, djärv och nyfiken gick han raka vägen fram till henne på stranden och frågade henne vad hon gjorde av alla stenar, hon samlar.”Jag och min vän är lite oroliga för att alla vita stenar tar slut”, sa han. ”Jag tar med dem hem till min trädgård i Wien och lägger dem runt träden”. ”Jag vet inte hur din trädgård i Wien ser ut, men skulle stenarna ta slut, kommer jag att beställa en lastbil full med nya vita stenar. Jag har alltid kläder på mig, med hänsyn till andra”, sa Christian. ”Så har jag aldrig tänkt”, replikerade Claudia. F.ö. har Christian berättat, att Claudia både var söt, hade fin kroppoch var trevlig. Det är synd, att jag är för blyg och inte pratar tyska så bra. Christian är inte blyg, tysk, men pratar svenska sedan sin uppväxt i Sverige. Tack Christian! Nu får jag lägga upp en plan, hur jag ska rädda stranden från ytterligare plundring. Ylva har nämligen börjat samla gröna stenar, som tur är med kläder på.

Månaden har gett oss kryddade kulturella upplevelser i form av ett bröllop och två dop tillsammans med grekiska vänner. Jag kan berätta om bröllopet. Vid bröllop behövs mörk kostym på Kreta. Min gamla avlagda visade sig ha hål lite här och var. Kemiexperiment har jag inte gjort på många år och definitivt inte i kostym. Det måste ha varit matgäster. Jag blev säker på det, då jag var i kyrkan, eftersom det luktade malmedel (naftalen) så tydligt. Ny kostym? Panik? Hålen var dock inte så stora, utan min sykunniga hustru kunde nästa ihop dem.

Fredagen den 19 oktober kl. 16 hämtade vi kirio Manolis och kiria Nifiko och körde till grannbyn Ferma och brudens föräldrahem. Bruden, Nifikos systerdotter, var under uppklädning. Ni som sett filmen ”Mitt stora, feta, grekiska bröllop” vet hur det går till. Massor av kvinnor – hårfrisörskor, påkläderskor, manikyrister, makeup-girl, släktingar och väninnor – var inne i sängkammaren hos den blivande bruden. Sängen var vackert dekorerad, trots att paret varit sammanboende länge och båda över 40. Vi män fick snällt vänta utanför med raki och sötsaker. Kl. 18 skulle själva ceremonin börja i en kyrka 8 km bort. Då satt den nervösa bruden i köket, omgiven av sina väninnor, som retades med henne, sjöng för henne och tyckte att brudgummen gott kunde vänta. 18.30 startade den lilla kortegen med den blomsterdekorerade bilen med bruden i spetsen. Kyrkan låg strax intill havet och hundratals människor väntade i solnedgången. Tre präster skötte vigseln och eftersom fotograferna satt upp extra ljus, var ceremonin otroligt vacker i kontrast mot den mörknande himlen. Kvällen avslutades sedan på en restaurang i vår by med 300-talet bröllopsgäster. Maten bestod av förrätt, två huvudrätter och två efterrätter. Hela kvällen förtärdes diverse drycker, åhördes kretensisk musik och dansades kretensiska danser. Den yngste prästen dansade hela kvällen. Innan vi åkte hem, kunde vi tacka brudparet (som vi aldrig träffat tidigare) med ett kuvert med pengar och naturligtvis önska dem lycka till. I april är det en annan släkting till Nifiko som gifter sig, så då blir det ett nytt bröllop att uppleva för oss.

I början av månaden åt vi vindruvor varje dag, egna eller köpta. Nu är vår dagliga efterrätt våra egna granatäpplen.

/ Jannis.

[Monica P]

Det är så bra skrivet, ömsint och med snäll satir. Man förstår att ni blivit accepterade i grannskapet.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Ylva A

Fredagen den 19 oktober kl. 16 hämtade vi kirio Manolis och kiria Nifiko och körde till grannbyn Ferma och brudens föräldrahem. Bruden, Nifikos systerdotter, var under uppklädning. Ni som sett filmen ”Mitt stora, feta, grekiska bröllop” vet hur det går till. Massor av kvinnor – hårfrisörskor, påkläderskor, manikyrister, makeup-girl, släktingar och väninnor – var inne i sängkammaren hos den blivande bruden. Sängen var vackert dekorerad, trots att paret varit sammanboende länge och båda över 40. Vi män fick snällt vänta utanför med raki och sötsaker. Kl. 18 skulle själva ceremonin börja i en kyrka 8 km bort. Då satt den nervösa bruden i köket, omgiven av sina väninnor, som retades med henne, sjöng för henne och tyckte att brudgummen gott kunde vänta. 18.30 startade den lilla kortegen med den blomsterdekorerade bilen med bruden i spetsen. Kyrkan låg strax intill havet och hundratals människor väntade i solnedgången. Tre präster skötte vigseln och eftersom fotograferna satt upp extra ljus, var ceremonin otroligt vacker i kontrast mot den mörknande himlen. Kvällen avslutades sedan på en restaurang i vår by med 300-talet bröllopsgäster. Maten bestod av förrätt, två huvudrätter och två efterrätter. Hela kvällen förtärdes diverse drycker, åhördes kretensisk musik och dansades kretensiska danser. Den yngste prästen dansade hela kvällen. Innan vi åkte hem, kunde vi tacka brudparet (som vi aldrig träffat tidigare) med ett kuvert med pengar och naturligtvis önska dem lycka till. I april är det en annan släkting till Nifiko som gifter sig, så då blir det ett nytt bröllop att uppleva för oss.

Det där är en fantastisk upplevelse! Jag har själv varit med om det, fast på den giftande sidan. Jag kommer aldrig att glömma det!

[KR]

Härligt!
//
KR

[Monica C]

En fröjd att läsa dessa rapporter.
Ser fram emot nästa.
Monica

[Ylva A]

Janne,
På Jannisdagen 2007 var vi med på den manliga sidan i Christos hus. Det var också livat med lösa skott i luften, när Jannis skulle gifta sig. Nu var det brudgummen, som fick hjälp att klä sig. Bröllopsfesten efteråt hölls i festlokalerna på ett stort hotell. Gästantalet kunde jag uppskatta till 5-600.
Jag tog massor av kort under kvällen, som vi laddade ned på en CD. När vi skulle överlämna den, var bara Jannis mor och svägerska hemma i huset. De gladdes även mycket över korten från sonsonen Christos dop vid samma tillfälle. Tyvärr råkade jag säga till svägerskan: "Och snart är det dags för ett nytt dop", med tanke på hennes runda mage. Hon skrattade gott, men sa: "Nej, den här magen dras jag alltid med"! Snacka om att göra bort sig!

Monicor och KR.
Det är kul att gömda, glömda texter uppskattas av er!
/ Jannis