Er man i Ierapetra 2006,september

[Ylva A]

Har ni saknat mig? I fyra veckor har vi nu varit i ”solens rike”. Vi lämnade Sverige med lingon, körsbär och svamp för Kreta med vindruvor och nektariner. På det grekiska fastlandet har det regnat ofta och häftigt, men här har solen skinit ända tills för två dagar sedan. Nu har det åskat under några timmar på eftermiddagarna till alla olivodlares glädje. Det har nämligen inte kommit en droppe, sedan vi lämnade ön i juni. Odlarna har därför tvingats vattna träden flera gånger, för att oliverna skall svälla.

I juni lovade jag ta med ett högtryck till Sverige. Det verkar som om jag fick med hela medelhavsklimatet, eftersom sommarvädret i Sverige ser ut att fortsätta ännu in i oktober. Här jagar vi inte efter solen längre, utan placerar oss helst i skuggan. Badar gör vi, när andan faller på sent på eftermiddagen. När det är varmare än +30, vill vi gärna kyla av oss i duschen. Via kallvattenskranen får vi vatten via svarta plastslangar. På eftermiddage är temperaturen därifrån över +35 och inte mycket att kyla av sig i. Men efter en månads vana svalkar det dock något! På natten använder vi endast lakan och takfläkt, men när temperaturen sjunker under +25 (tropiskt har det varit varje natt), börjar hustrun huttra och ta på sig T-shirt. När hösten kommer, vill hon att vi flyttar ihop sängarna och till vintern är hennes önskan, att få stoppa in sina fötter i min säng. Med lite närkontakt går nog vintern an på Kreta!

Vintern får mig att tänka på el-kostnader, som vi tycker är höga i Sverige. Priserna har även ökat här, trots ännu fler vindsnurror. För perioden 15/9 – 16/1 förra året betalade vi 41 €. Vi använde då luftvärmepump för uppvärmning och kylning och luftavfuktare under fuktiga nätter.Vattenkostnaden är också låg, 5-6 € per kvartal, trots att vi använder stora mängder för vattning av träd och blommor. Ytterligare ekonomiuppgifter: Vår gode vän lantbrukaren Manolis får 600 € / månad i pension medan hustrun får 250€. Orättvist mot kvinnor, tycker ni? Förklaringen är att Manolis betalat en pensionsavgift under 33 år, vilket inte Nifiko gjort. De ser ut att klara sig utmärkt på sina ”löner”. De har ju sin självhushållning med grönsaker, frukt, oliver och slaktdjur, så länge de nu orkar.

Här kommer några visdomsord från dem. Manolis tycker att:”Kvinnan är husets lampa”. Det är mycket tänkvärt, men gäller nog bättre för äldre generationer än för de unga i karriären.

Som svar på en fråga från oss, varför kretensarna har så lätt att prata med alla, kända eller okända, svarade Nifiko: ”Det är för att vi tycker om livet”. Tänk på det alla tysta svenskar!

En del turister verkar också tycka om livet. Ett exempel kommer här. Då det är internationella fotbollsmatcher, brukar jag låta hustrun bestämma sina egna Tv-program och själv gå till en pool-bar i närheten. Både greker och turister brukar komma. Vid ett tillfälle var det en engelsman, 60+, med fru och svägerska, som under matchen placerade sina urdruckna ölflaskor framför sig på bordet. Det blev en hel skog! De berättade att de tyckte om både fotboll och öl. Nu under semestern vilade de sina levrar, eftersom de drack betydligt mer hemma i England. Mannens konsumtion per dag var 8 pints. I baren fanns det bara småflaskor, dvs. småpotatis!

Medan valet varit den stora händelsen i Sverige, har basket-VM varit viktigast här. Sällan eller aldrig har en silvermedalj firats mer. Vid vinsten över USA i semifinalen spelade man ”Europé” och inte bara ”The final countdown”. Inga andra nyheter rymdes i nyhetsprogrammen, utan de fylldes med eftersnack och försnack inför finalen. Hur skulle man då kunna vinna? För grekerna spelade vinst eller förlust ingen roll, man hade spöat den bästa basketnationen i världen. Firandet pågick i flera dagar, t.o.m. med dansande präster på torgen. Nationalkänslan blev ordentligt förstärkt.

Kommer ni ihåg mitt tandläkarbesök hos Geogios i mars? Då jag kom hem till Östersund i juni, hörde jag omedelbart av mig till min tandläkarmottagning. Jag fick snabbt träffa en hygienist. Jag hade med mig berättelsen om mitt kretensiska tandläkarbesök. Hon kunde efter undersökning och röntgenbilder konstatera, att det var en djup tandköttsficka. Ingen tandläkare fanns att tillgå för rotfyllning under sommaren. Alternativen som föreslogs var utdragning av tanden eller att ta hjälp av Geogios. När jag frågade efter kostnaden, blev svaret: ”Ingenting”! ”Det har jag aldrig varit med om i Sverige”, sa jag. ”Jag har ju inte gjort något”, sa den kvinnliga hygienisten. Nu vet jag hur jag ska pressa mina kostnader. Jag skriver en historia att min glasögonundersökning, läkarbesök, TV-lagning m.m. var gratis på Kreta. Sedan visar jag texten i Sverige. Det kanske ger resultat? Nu är tanden rotfylld av Georgios + ytterligare en tand lagad. 2½ timmars jobb för 130 € och jag har inga tandbekymmer längre. Folktandvården i Östersund ska jag inte längre kontakta under sommartid. Jag tror inte heller det blir gratis nästa gång!

Våra grannar i Koutsounari, Mary och Ken, från San José har varit på besök i sitt hus. Vi gjorde en biltur med Mary, hennes mamma och kusin till hembyn Messiléri. Mary har gjort en verklig klassresa. Mary, som är 61, visade oss huset, där hon växte upp. Där fanns varken el, vatten eller avlopp. Då på 40-talet var gatorna leriga på vintern och avloppsvattnet slängde man ut på dem. Mary berättade sin livshistoria, som skulle platsa bra i en kärleksroman. Hon flyttade hemifrån som 18-åring, gick i sjuksköterskeskola i London och träffade Ken som 24-åring, då hon var på väg att återvända till Kreta. Efter 12 dagar tillsammans sa Ken, som är c:a 40 cm längre än Mary:” Nu tar jag dig med till USA”. Han hade permission från armén i Tyskland. Hon är nu mycket amerikaniserad, men uppskattar naturligtvis att komma tillbaka och träffa släkt och vänner. Det Kreta hon möter nu, liknar mer det Californien hon bor i. Men hennes mamma, 90, har ingen pool i trädgården och ingen golfbana bredvid.

”Våra” tre hundar kräver uppmärksamhet och mat av oss. Äter vi på taverna, ber vi om en plastkasse, för att ta hem ben, potatis och andra rester. Vid ett besök hos Jannis i grannbyn Mirtos, hade vi rejält med mat till älsklingarna, nedstoppad i en ryggsäck. De tiggande kattorna hade trots uppvaktning inte fått en bit. En stund senare ser vi dem fullt upptagna med en massa ben runt omkring. En tom plastpåse fanns också. Någon av kattorna hade krupit in i ryggsäcken och dragit ut påsen. Våra hundar fick nöja sig med torrfoder.

Jag har hört att det ska bli auktoriserade lärare i Sverige precis som i Skottland. Eftersom mina f.d. kollegor på NV, Wargentinsskolan, inte har några problem med sin bakgrund, får jag lyckönska dem. Blir det bara auktoriserade elever också, kommer det säkert att gå bra för Sverige. Se även till att kunskapstörsten ökar inom naturvetenskap, teknik och språk!

Under de 4 veckor som gått, har vi hjälpt grannar med att plocka druvor och johannesbröd. Förra året ville Ylva ha innehållet, karaterna, i johannesbrödfrukterna. Detta år har vi plockat 10 -12 säckar med de torkade, bruna fruktskidorna till kirio Manolis. De används som mat till svin och getter och luktar och smakar som kakao. För oss är det skönt att på ett naturligt sätt använda rygg och armar, för att slå ner och plocka upp dem.

Nu när jag sitter ute på altanen, doftar det från de 11 plastkärl på 200 liter vardera, där vinmusten jäser. Förutom rakin, som bereds av denna must, gör också Georgios sonson vin av blå druvor. Processen är då lite annorlunda. Vid rakitillverkning är man inte så noga. Kvistar och småskräp får följa med vid pressningen. Vid vinberedningen separeras kvistarna från de pressade druvorna. Dan därpå, när musten fått sin mörkröda färg, trampas skalen ur och tas bort. Jäsningen fortsätter sedan i 40 dagar till den 3 november, då avsmakning sker. Det gör man gärna genom att gå från gård till gård. Vinerna smakar väl då allt bättre och bättre!?

Nu ska jag gå in och slå upp ett litet glas med single grape raki. Lite tilltugg behövs då: fyllda squashblommor, dolmades, tarama = fiskromssallad och naturligtvis oliver. Allt hemlagat.

/ Jannis

[Monica P]

Prata om att ta tillvara dagarna!