Kalimera Grekland

Gå tillbaka   Kalimera Grekland > Ordet är fritt > Kalimerahörnor > Uffes hörna

 
 
Ämnesverktyg Visningsalternativ
Prev Föregående inlägg   Nästa inlägg Next
  #1  
Gammal 2008-09-20, 21:22
UlfWimans avatar
UlfWiman UlfWiman är inte uppkopplad
 
Reg.datum: mar 2007
Ort: Agioi Apostoloi / Öjebyn
Inlägg: 1 349
Standard Elogé

Eloge över en död vän.
Som ni alla läsare har förstått har min vän sedan 32 år tillbaka i tiden gått hädan. Han kom som en stormvind till Sverige 1969 på flykt från juntan och militären i Grekland och skapade sig ett liv här i frihet. Född 1948 i den då lilla staden Preveza på fastlandet. Han skapade ett företag här som blev ganska så stort och det var då som jag kom i kontakt med honom. Han erbjöd mig ett bra arbete 1976 och en bra lön så jag bytte jobb. Tankarna kom ju, att jobba åt en invandrare. Det gav mig inga problem utan det var raka rör från början trots grekiskt temperament hos ”chefen”. Åren gick och bolaget störtade 1982 men vad jag inte visste var att jag hade fått en vän för livet. Det var lite turbulent under 80-talet men under 90-talet återskapades kontakten för att sedan hålla livet ut. Dino (Konstantin) träffade en kvinna och fick en dotter under 70-talet som nu för tiden lever i Athen med man och barn. Han var en mycket stolt morfar och en enastående vän. Här på Kalimera finns det en till som känner denna man och jag tror han instämmer. Vi har gjort en stor förlust i detta då han gick ur tiden. Senast skämtade vi om detta med proppar i hjärnan. Han hade haft en och jag två. Summan blev att vi lever i alla fall. Den sista fick honom på fall tyvärr då den utvecklades till en akut blödning och inget gick att hindra. Jag sörjer och L sörjer samt dotter med man och x-frun här i Sverige. Nu var det läge att skriva om detta då det ligger i bakhuvudet hela tiden. Ni som har läst mina berättelser från 2003 och framåt vet uttrycket ”ismannen”, jag är ingen isman och tänker inte vara det heller. Jag är full av känslor och svängningar som ni som känner mig vet om. Ställer mig ytterligare frågan en gång till.
–Varför fick inte Dino leva vidare?
Det finns så mycket som vi inte hade hunnit prata om. Hans hem (palatset i Kifisia) var öppet för mina besök i Athen och alltid lika glad och trevlig när jag hälsade på. Detta är att känna en grek och ha som vän livet ut. Nu är det bara jag, L, Kristina, Maj-Britt och Elena som finns kvar i livet. Saknaden är svår i nuläget. Vi ska alla den vägen vandra, men varför denna brådska? Jag var inte färdig och D var nog inte heller klar.
Det enda jag kan säga idag som avsked är ”Sagapo Dino” för du har betytt mycket för mig.
Min skrivlust försvann och motiveringen att dokumentera vad som händer och sker for all världens väg över en natt.
En vän för livet.

Uffe
 

Ämnesverktyg
Visningsalternativ

Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

BB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av



Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 14:15.


Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2024, Jelsoft Enterprises Ltd.
KALIMERA & TA DET LUGNT