Har jag gjort bort mig igen?!

[MariaJ]

Vi tabbade oss ordentligt på Amorgos, när vi bodde några nätter i Egiali. Dörren in till lägenheten hade ett sånt lås som man vrider på och öppnar med nyckel både på insidan och utsidan, lägenheterna hade egna ingångar direkt utifrån. Jag hade varit ner till hyrestanten och betalat för vår vistelse och under tiden gick min sambo ut på "verandan" som låg på framsidan av huset. Då blåser dörren igen och nyckeln sitter i låset på insidan Jag går ner till henne igen och säger att vi låst oss ute och nyckeln sitter i låset på insidan. Hon pratade inte någon engelska men förstod ändå! Så hon tog med sig en pappersbit, typ ett visitkort och försökte få upp dörren i springan vid låset, men det gick inte. Men vi började fundera på om det skulle gå att ta sig in via balkongen från rummet bredvid. Så hon gick och hämtade nyckeln dit, rummet stod tomt som tur var, och vi gick ut på balkongen och kollade. Jodå, det skulle nog kunna gå, balkongerna låg inte riktigt i linje med varandra och det var även en våning under så några meter ner till marken var det! Dessutom var det ganska mycket slingerväxter på balkongen, såna med stora taggar. Hon går iväg och hämtar en sekatör och börjar klippa bort grenar som är i vägen. Jag tänkte mig att jag skulle vara den som skulle klättra upp på räcket och försöka svinga mig över, men tanten hann före trots mina protester. Dessutom hade hon bara flip-flopp på fötterna. Men hon tog sig över till vår balkong och gick in och låste upp dörren, puh. Jag kan lova att vi skämdes, sen lämnar vi aldrig nyckeln i låset


Maria

[Kalimera]

Ursprungligen postat av inkfish

Janne, din historia från tavernan på Fourni är också galet rolig. Hoppas du tycker att den är tillräckligt rumsren att berätta här.

Jag berättar den efter jul.

[inkfish]

Ursprungligen postat av Kalimera

Jag berättar den efter jul.

Ja gör det!

[yannis]

Ursprungligen postat av Kalimera

Jag berättar den efter jul.

Samt när du och Camilla blev inlåst hos Eleni studios på Amorgos.
Och vem som låste in er.
Så många roliga historier som finns här!

Birgitta.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av inkfish

Janne, din historia från tavernan på Fourni är också galet rolig. Hoppas du tycker att den är tillräckligt rumsren att berätta här.

Julen är slut, och den lilla historien finns på denna sida, när vi äter lunch hos Nikos.

[Alala]

Haha, ja den historien kommer jag ihåg. En lite jobbig dag var det....och det här med grekiska ja och nej är ju inte alltid så lätt.

/ Anne

[inkfish]

Ursprungligen postat av Kalimera

Julen är slut, och den lilla historien finns på denna sida, när vi äter lunch hos Nikos.

Tack! Den är så himla rolig

[Netwolf]

Ursprungligen postat av inkfish

Tack! Den är så himla rolig

Kan bara hålla med...

[Kajja]

Ja då vill jag dela med mig om ännu en pinsamhet
från en av mina resor.🙈
Jag och min mor åkte iväg pga av att min kompis
hade avbokat för att hon hade hittat sin "stora kärlek".💓
Visst...jättekul..att åka med mamma...hade ju inget annat att välja på..😰 Avbokning endast vid död/sjukdom😱😨
Nå väl...sol, bad...och god mat!
En kväll satt vi (obs! sent 70 -tal) mätta o belåtna och väntade på notan. Vi plockade fram en stor sedel...notan var mindre än hälften...och lite småmynt..Naturligtvis trodde vi att vi skulle få en "stor" sedel tillbaka!
Vi satt där en stund och väntade tills vi insåg...shit!🙈!
Ingen kom med några pengar...Personalen började duka av..stänga ner..Jäklar vilken driks dom fick!!😰
Då och där kände jag verkligen mig som en blåögd, blond turist!!..Även om jag är blåögd och blond idag så har jag lärt mig ett å annat av mina misstag. .haha😄😄

[Kajja]

Glömde sgnatur!
/ Kajja 👱

[Getpinglan]

Aj då Kajja! ;-) Hoppas de förtjänade det lite grand, ni var mätta och belåtna i varje fall...

Det påminner mig om det rakt motsatta förhållandet ang dricks, men gjorde bort oss gjorde vi verkligen i valet av denna taverna: Vi hittade utan rekommendation eller no nothing en taverna i Agii Apostoli på Kreta, inte nära vattnet utan på andra sidan stora vägen. En taverna som marknadsför sig med "levande musik varje kväll". Men musiken hade inte börjat när vi slog oss ner. Minns inte namnet på tavernan. Alltid kul med musik tänkte vi. Men musiken var surrealistiskt dålig när den väl kom igång, den ende spelemannen satt och pimplade whisky något för mycket och musiken var inte grekisk... Nåväl, maten var inget vidare och nä, det var ingen höjdarkväll. Ett annat lite större sällskap satt bredvid oss. När vi fick in notan var den på en orimlig summa. Det visade sig att vi fått in - fel nota! Sedan kunde vi inte betala ordentligt med kort. Ingen förstod sig på kortmaskinen - utom mannen bakom bouzoukin, som fick rycka in. Som visade sig vara ställets ägare. Det var därför ingen i personalen kunde hindra honom i hans bouzoukifylla. Dricks? Nej, inte denna gång.

[Kajja]

Jag hittade den här tråden igen och har nu skrattat så tårarna rinnner🤣🤣
Hoppas på att det finns fler som vill dela med sig av pinsamma och roliga situationer!
/ Kajja

[Louisa]

Det där med turister och prata grekiska är lite roligt.

Min pappa jobbade under hela min uppväxt som chef på ett hotell på Rodos, och jag extrajobbade i receptionen en sommar. Det var många tyskar på hotellet, några svenskar också. Alla var jättetrevliga och många hade lärt sig Kalimera-Kalispera-Kalinixta och tyckte om att hälsa på oss i receptionen med dem orden. Många var stolta över att de hade lärt sig detta. Dock var det inte lika många som kom ihåg vad som var vad. Första gången jag hörde en tysk säga Kalinixta på morgonen fnissade jag lite för mig själv, men såg att ingen annan i receptionen reagerade, de hälsade glatt tillbaka. Sen sa de att det är vanligt att de säger fel. Ja de hade rätt de följande veckorna hade jag både vant mig att höra kalinixta på morgonen och kalimera på natten.

Jag själv gjorde också bort mig ganska mycket när jag lärde mig grekiska. Till exempel så har jag alltid haft så svårt att komma ihåg att ordet "servetter" inte kan direktöversättas till "serviettes" på grekiska, för då får det en annan mening. Serviettes på grekiska är bindor! Inte få ggr som jag använt ordet serviettes i fel sammanhang då jag menat servetter! Kommer aldrig glömma min svärmors min när jag frågade henne under en av våra första middagar tillsammans om hon ville att jag skulle lägga "serviettes" på bordet...

[karinafp]

Jag vet inte om det här är så där direkt jätteroligt, men i alla fall är vår familj skyldiga till ett par menyinnovationer på Karpathos.
De första åren vi åkte ner var ett av våra favoritställen tavernan Land and Sea, som låg på hamnpromenaden där Mezedopoleio Mesogeios nu huserar. Där fick vi efter varje måltid en stor tallrik loukoumades, vilket dottern - Skrikis på Kalimera - bara älskade. När Giannis sålde Land and Sea fanns det faktiskt inte ett enda ställe i Pigadia där man kunde få loukoumades; det närmsta låg i Olympos. Några år senare satt vi en sen kväll på Mike's och Skrikis ondgjorde sig över den enorma bristen på loukoumades och frågade om inte de kunde göra några. Minás berättade att det skulle krävas en total rengöring av frityrgrytan med oljebyte och allt och det skulle bli ett alldeles för stort projekt. I alla fall, ett par kvällar senare fick vi ett glädjande meddelande att NU hade han sett till att vi trots allt skulle få loukoumades, så det var kvällens special på Mike's, till Skrikis' enorma belåtelse. Senare samma natt var hon med sin pojkvän på en av klubbarna utanför stan och träffade på en man som högljutt satt och beklagade sig över att han två gånger samma dag hade varit tvungen att rengöra och byta oljan på krogen där han jobbade, bara för att någon jäkla gäst hade velat ha LOUKOUMADES!!! Hon erkände inte ... Men sedan dess har faktiskt loukoumades dykt upp litet varstans i Pigadia, så Skrikis känner sig litet "skyldig" till det.

Ett annat favoritställe var To Goniakon, det blå huset i hörnet vid kompasstorget, och vår stadiga lunch var deras bacon- ost- och äggburgare. Så dit styrde vi naturligtvis kosan när vi häromåret kom ner, bara för att upptäcka att de hade bytt ägare och numera inte alls serverade lunch. Det var ett tufft besked för sonen, som verkligen hade sett fram emot dessa. En dag senare gick vi till Café Centro för att deras bacon cheeseburgare också hörde till favoriterna. Sonen fick en idé och frågade om de inte kunde lägga på ett stekt ägg också och fick svaret att visst kunde de det. När burgaren sedan kom in hade de glömt ägget ... suck ... men året därpå när vi kom ner stod det på deras hamburgermeny att det går att lägga till ett stekt ägg till valfri burgare ...

Karin
menyförbättrare

[Masse]

Oj vilka härliga och samtidigt vemodiga minnen du väcker hos mig Karin!

Land and Sea var vår favorittaverna när vi besökte Karpathos första gångerna! Nu finns den ju inte kvar längre.

Och den gode Minas finns ju tyvärr inte heller längre i livet. Men i mina minnen finns han! Jag ser honom framför mig. Nästan alltid småspringande. Det var sällan man såg honom gå. Och jag kan se hans glada flin och viftande händer när han mötte oss där i gränden. Det var så typiskt Minas det du berättade.

Masse

[Kajja]

Denna tråd kan inte bli för lång! Oh vad jag har skrattat till många inlägg..och skratta behöver vi nu!
Nån som gjorde bort sig för flera år sen var faktiskt flygbolaget vi reste med.
Hoppas jag inte har berättat detta förut..
Maken beställde, förutom lite flaskor från taxfreekatalogen, myggservetter. Kostade väl 29 eller 39 kronor. När vi satt oss på planet och tittade i påsen låg där en stor fin låda.
I den var det 4 små flaskor herrparfym med märket Oscar de la Renta!! Kollade snabbt fakturan och ja..det stod myggservetter!! Om vi hade varit ärliga och sagt till, så borde det vara en nolla mer på priset samt ytterliga siffror.
Efter det kallas parfymen som luktar otroligt gott för just Myggservetter
/ Kajja

[Kajja]

Nu hittade jag denna gamla tråd som verkligen får en att skratta sig igenom mörka januari o februari

Jag kan fylla på med en till..hoppas den inte finns i tråden redan!

För mååånga år sen jobbade jag på Silvan Bygg som dekoratör. Där såldes det allt från skruv o belysning till möbler o garderober. Silvan försökte ju etablera sig i Sverige men det blev en flopp och jag som var med i ledningsgruppen kan verkligen förstå varför det gick åt pipan

Anyway..en dag satt jag på knä och betsade en möbel i trä i varuhuset.
En invandrarkvinna pockade på min uppmärksamhet. -Hallåå..var har ni "stetoskop"?!
-Stetoskop, utbrast jag högt så det ekade mellan gångarna i butiken. -Menar du sånt som doktorn har runt halsen?!
-Nää, sa hon. -Stätoskååp! Som man har stätosaker i..dammsugar å sånt!
Ridååå!! Rödkindad visade jag kvinnan till avdelningen för skåp o förvaring🙈
/ Kajja

[Masse]

Kul Kajja att du väckte liv i den här tråden igen! Lite skratt kan vi gott behöva i det lite sega januari!

Jag kom att tänka på ett litet minne som jag skulle kunna bidra med. Ni får ha överseende med om jag dragit det förut. Kunde inte hitta den i den här tråden i alla fall, men säker kan man inte vara efter många år i forumet och allt sämre minne.

Det utspelade sig när vi på 80-talet under många år bilsemestrade till Spanien. Resan dit och hem genomfördes med två övernattningar i vardera riktningen. Den ena ofta på ett motorvägshotell strax utanför Kassel i Tyskland. Vid ett sådan tillfälle hade jag fortfarande den dåliga vanan att röka en del (vilket jag sedermera sedan länge tack och lov har slutat med). På kvällen satt jag på vårt rum och kopplade av med lite tv endast iklädd kallingar. Blev lite röksugen och att röka på rummet var det aldrig tal om. Visste att korridoren utanför rummet i ena riktningen ledde till en dörr mot baksidan av hotellet och tänkte att det är ju mörkt och ingen ser mig så jag går ut där och tar ett par bloss.

Sagt och gjort! Gick ut där i bara kallingar i sommarnatten och rökte. Men hade inte koll på att dörrstängaren drog igen dörren bakom mig. Fanns bara ett sätt att lösa problemet. En promenad runt hotellet till huvudentrén och så obesvärat som möjligt iklädd endast kallingar passera genom foajén förbi ett stort sällskap uppklädda män och kvinnor i kostym och långklänning (och det var inte lätt kan jag lova!!!) och vidare in i vår korridor för att banka på dörren så att hustrun (som undrade vart jag tagit vägen) släppte in mig. Inget mera röka den kvällen!!!!

Masse

[Netwolf]

Haha, Masse! Bästa att aldrig lämna i bara kallingarna

Drar mig till minnes en pinsam situation. För en många herrans år sen, var jag kallad till en anställningsintervju. Jag satt där i nervös väntan i foajen, tills en parant sekreterare, kom ut och meddelade att direktören tar emot nu.

Nervös och torr i mun, äntrar jag rummet och kraxar fram en hälsning, till den kostymklädde direktören, bakom sitt stora skrivbord.

Plötsligt känner jag ett motstånd, som att någon höll fast mig och sen ett otroligt brak!

Det visade sig att jag fastnat med min tröjärm i kanten på en jättelik anslagstavla, som släppte från sitt fäste och åkte i golvet. Ramen sprack och det virvlade papper i hela rummet
Jag började smått panikslagen att samla ihop papper och frågade vädjande till direktörn om jag fick gå ut och börja om. Vet inte om han uppfattade det dock, då han låg dubbelvikt över skrivbordet och gapskrattade!

Jag fick inte jobbet.

/Netwolf

[Catlady]

Gick på en riktig "turist-mina" på Santotini, Kamari, 1998! Ni vet den klassiska "me fix only for you"! Ville ha fisk till middag och fick ett erbjudande av taverna-ägaren att han skulle ordna ett fisk-fat för två. Ok, tänkte vi, för en gångs skull! In kommer ett jättelikt uppläggningsfat med fisk och skaldjur som skulle mättat 8(!) personer. Jättegott och vi åt så mycket vi orkade..... matade kvarterets katter tills de låg bredvid bordet och "rapade" men fick ändå lämna ca en tredjedel. Och notan ska vi bara glömma (den dyraste måltid vi någonsin ätit i Grekland)!!! Nå, den erfarenheten lärde mig en sak: gå ut i köket och bestäm själv vad du vill ha.
Alltså, efter den "smällen" går jag alltid ut i köket och talar om vad vi vill ha och får ett pris. Det bäddade i sin tur för en riktig pinsamhet! Trötta efter en dag på slingriga vägar på Karpathos ville vi ha färsk fisk. Åker självklart till Finniki och vår favorittaverna där. Går som vanligt ut i köket och vill ha en fin tsipoura (med tillbehör) att äta. De tsipoura som fanns var lite stora men plockar ut den minsta som visar sig väga 700 gr och får ett pris. "To much" säger jag och taverna-ägaren tror jag menar priset! (Det var ju vikten det handlade om!) Han slår av på priset men, trött i huvudet som jag är envisas jag med "to much"..... Fortsätter "budgivningen" Till slut står ett gäng manliga bybor runt mig och "hejar på" i "prutningen".... Fattar inte själv förrän efteråt "språkförbistringen", tavernaägaren menade pris och jag vikt på fisken!!!
Nå, kan säga att den, alldeles underbara, fiskmiddagen blev väldigt billig!!
Catlady, något generad.....