Er man i Ierapetra 2005, december

[Ylva A]

Här kommer årets sista Kretarapport. I den föregående mailet ställde jag frågan, om någon kunde lista ut vad kazáni betydde. Jag fick tre svar, alla i princip riktiga. 1 kretensare och greklärare, 1 f.d. grekstuderande och 1 läkarsekreterare svarade kazáni = gryta, kittel. Agneta var den snabbaste och belönas med en flaska raki, vilket jag trodde att några skulle svara. För oss kreter betyder ordet nämligen att man träffas runt den stora kitteln, där man upphettar den jästa druvsaften och destillerar ut alkoholvattenblandning till 18 %-ig alkoholstyrka. Här i byn kokas det för fullt. Närmast är det till våra grannar Pelagia och Georgios. De destillerar 13 st 200 litersbehållare och gör det upprepat under flera veckor. De dagar kokningen pågår, inbjuds grannar, vänner och släktingar för provsmakning och för att äta gott. De har en ”proffsig” anläggning (men antik förtent kopparkittel) i ett hus bakom vårt, med plats för 20 personer. Ibland är vi bjudna i förväg, ibland knackar Pelagia på och säger: ”Kom över och gör oss sällskap”. Vi kan bli placerade bredvid prästen. Det kan ju kännas jobbigt även i Sverige. Men bland dessa vänliga, festglada människor skålar vi snart med varandra och pratar om olikheter mellan Sverige och Grekland och mellan ortodox religion och protestantism. En annan gång hamnar vi bredvid Dorotea (ingen svenska) från Graz i Österrike. Hon gifte sig 1964 i grannbyn med en grek, Manolis. Då fanns inte elektricitet i byn och vår by vid havet existerade inte. Nu byggs det överallt. Dorotea och vi pratar grekiska med varandra till allas förvåning. I hennes familj är det tyska som gäller, eftersom familjen haft sina arbeten där. Vid andra tillfällen har vi bjudits till lantbrukare i byn, där kokningen sker utomhus. Potatis och kastanjer rostas i kolelden och så får man provsmaka destillatet, så mycket man vill. Det finns så det räcker. En av grekvännerna, Jannis, utvinner 500 liter och han dricker en hel del. Vi försöker dock vara goda representanter för Sverige och är bara (s)måttfulla.

Den andra november hände det vi sedan några veckor visste skulle ske. Vår vän Manolis, den 76-årige f.d. polisen, avled i sköldkörtelcancer. Jag har under många år hjälpt familjen med olivskörden. Under april-juni ville han sitta för sig själv och magrade markant. Operation hjälpte inte. Manolis var ett typiskt fall, där mannen inte tror sig behöva läkarhjälp, utan tror att allt går över med tiden. Det var Manolis svägerska Effi, som ringde den 3:e och berättade att begravning skulle ske tre timmar senare. Vi fick tips om att det var lämpligt att besöka familjen före kyrkobesöket. Jag tog på den mörka kostym, som jag tagit med hit och som naturligtvis krympt i midjan och var försedd med malhål. Tillsammans med 50-talet grannar och vänner tog vi avsked av honom. Han låg på ”lie de parade” i hemmet med de sörjande runt sig. Prästen vi nu känner kom och läste över honom innan kistlocket lades på. Hela sällskapet följde sedan begravningsbilen till kyrkan. Ytterligare människor anlände under begravningen. Slående var att inga barn, inte ens barnbarnen, var närvarande. Det var känslosamma stunder att uppleva, eftersom de närmast sörjande levde ut sin sorg. Nu väntar speciella sorgedagar 40 dagar, 3, 6, 9 månader och 1 år efter dödsdagen. En tröst för familjen är dock att Manolis fick uppleva ännu en dotterson, som föddes en månad före dödsdagen.

I höst har vi kunnat återuppta vårt intresse för grönsaksodling. Kirio Manolis och vi har hjälpts åt att bereda land, där vi satt lök och vitlök. Det är lite jobb för oss och massor för Manolis. I vår ska det bli bönor och kolokites (squash). Det krävs mycket av en man som sätter hackan i den steniga Kretensiska jorden. Det finns inget stenigare! Inte ens i mörkaste Småland, tror jag. Under flera dagar har vi också hjälp Manolis i hans egen bank. Det kallar han sina olivträd. Familjen plockar under 40 dagar och det känns garanterat i kroppen. Olivplockning påminner om luskamning (fast jag bara har hört talas om begreppet). Vi har ju sett på SVT, att resistenta löss är på gång i Sverige. På en lång stång sitter en roterande kam med glesa gummipinnar. Med denna kammar man upprepat håren (grenarna) uppifrån, underifrån och från sidan och får de små lössen (oliverna) att lossna. De blodfyllda lössen (de svarta, mogna oliverna) lossnar lätt, medan de gröna, omogna håller sig kvar för att suga åt sig mer av blod (olja). Eftersom håren (grenarna) är olika är det ibland svårt att ta sig genom. Än är det en flintis och än en jättelik rastafari. När oliverna faller till marken, hamnar de flesta på utlagda nät och samlas sedan ihop.
Några ekonomiska uppgifter: 600 olivträd ger i medeltal 4 000 liter olja. För varje liter får ägaren cirka 3 €, om han säljer. 4 personer klarar ca 25 träd per dag, men trädstorleken varierar mycket. Räkna själva!

Nu har vi fått tillbaka E 9 = deklarationen. För första gången i mitt liv blev jag 0-taxerad. Jag har inte fifflat och inte lekt finanshaj! Här betalar vi bara bilskatt = 93 € och 9 % moms (ibland 19 %) på de varor vi köper i butik. Det får räcka, tycker jag.

För tre månader sedan beställde vi en ny ytterdörr i aluminium. Det skulle ta 1 månad till leverans. Nu är det snart dags för hemresa och ingen dörr, trots påstötningar! Ingen fara säger Pablo. Han är van att leverera i sista minuten. Det blev ju ändå OS i Aten, och ett bra OS också! Den olympiska lågan brinner, men om den drevs med elektricitet, skulle det vara strömavbrott!

Vår granne Geogios har svåra synproblem, men kör bil ändå. Han använder hustrun Pelagia som navigatör. Maximalt kör han den kända sträckan på knappa 10 km till Ierapetra och tar order av hustrun Pelagia, när han ska svänga, bromsa och tuta. Maximal hastighet är 40 km/h. Det är OK, men när hon åker med mig i dubbel hastighet och talar om hur jag ska manövrera, känns det mycket värre än när Ylva ger order! I bilen kan väl vi män få föra befälet, eftersom vi både kör och har tvättat och städat den!? I am only joking (klassisk kommentar med mina söner under en Cypernresa)!

För över 40 år sedan blev jag i Malmberget kallad farbror av någon ungdom, som vid dörren ville sälja jultidningar. Det tog lång tid, men nu har det hänt igen! Jag blev kallad farbror av kirio Manolis son Jannis, c:a 45! Vid olivplockningen ropade han flera gånger på barba Jannis (farbror Jannis), när han behövde min hjälp. Jag är djupt kränkt, men måste kanske inse att livet har sin gång. Morbror har jag med nöje blivit fem gånger och riktig farbror kan jag aldrig bli.

Här kommer några synpunkter kring vädret denna tid. September var varm och blåsig. Det blev inte så många sköna bad, som vi räknat med. Oktober var bra ända till slutet av månaden, då vi fick en köldperiod. Vid månadsskiftet hade vi som lägsta temperatur + 9,0 nattetid. I november hade vi regn under några dagar, men vid månadsskiftet blev det åter sommarvärme med temperaturer på över + 23 under mer än en vecka. Det är skönt i solen, speciellt när man ser på SVT att snön yr i Östersund. Men lantbrukarna klagar över, att de måste vattna sina odlingar. Luftfuktigheten är ofta hög, upp mot 80 %.

Jag följde med Ylva, när hon besökte en hårfrisörska med ”salongen” i hemmet. Priset var
10 € och Ylva var lika bra friserad, som hon varit efter tidigare besök hos hårkonstnärer som begärt 25 €. Det blev dessutom lika billigt, som när Ylva klipper mig, eftersom kiria Nifiko betalade! En gång på Rhodos för många år sedan, gick jag in till en frisör i väntan på flygavgång. Efter klippning tömde han en flaska hårvatten i skallen på mig, brände bort öronhåren och tog fram rakkniven. Det kändes hotfullt, så jag tordes inte annat än acceptera min första och enda rakknivsrakning. Då fick jag en annan doft av rakvattnet. Jag hade inga möjligheter till dusch före avresa, så jag spred hemska dofter kring mig i planet. Inga grekiska frisörer för mig, tack.

Vi ökar i vikt, när vi är på Kreta. Vi försöker ibland att äta mindre = svenskt på luncherna. Då har det blivit kräm på våra infrusna aprikoser, på kvitten eller äpple. Potatismjöl finns inte att köpa här, men vår tysk/svenske vän Christian hade med från Tyskland. Till middag har jag bara lagat ”svenskt” en gång under nästan 4 månader. Risgrynspudding. Vi äter grekiskt med mycket grönsaker och frukt. Tillgången är stor. Nu ska vi hem igen den 18:e och magra av med svenskt julbord! Vi får se hur det går!
/Jannis

[Monica P]

Så det kan bli...bara häng med i de kretensiska svängarna...