Nyårsutflyckt

[Fysimera]

Bilen packad ryggsäckar fyllda med förnödenheter, boende bokat i Anopolis.
Men vi ringde en extra gång till bagaren Jannis i Anopolis och kollade väderläget. Katastrofdåligt sade Jannis. Och det kommer snö i natt spådde de lokala fåraherdarna enligt bagaren.

Vi tog snabbt beslutet att inte fira nyår i snön, det har vi gjort så många år i Sverige & Finland. Vi styrde i stället mot Paleochora. Oväder med regn och stark vind mötte oss redan utanför Rethymno och de nya vindrutetorkarna fick jobba hårt. Ja, nya vindrutetorkare var det ju inte eftersom jag fick tag i bara gummit på metervara och köpte 1,5 meter för 4€.
Det regnade kraftigt hela vägen över bergen men när vi såg himlen ner över Paleochora så sken solen där, någon kilometer före Paleochora kom solen fram. Det visade sig att detta var en av de få platser på Kreta som hade en soldag. Som ni ser i Birgittas & Arnes hörna!!

Milo hunden blev överlycklig att få springa på stranden, jaga vildkatter och bråka med andra hundar.
Efter en god nyårsmiddag hos Inochous och en festkväll på KKP bar det iväg på nyårsdagens förmiddag mot Elafonisos för att se om en viss sällsynt blomma hade kommit upp ute på ön.
En gång har vi vadat över till ön i början av februari och då fick vi med glädje se denna blomma utforma stora blomstrande ängar längst ute på ön.
Bild tagen då 2010.
Denna otroligt vackra blomma, Androcymbium rechingeri, växer enligt vad vi läst endast på Elafonisos ön och i Falassana på nordvästra hörnet av Kreta under januari - februari. Ofta ser vi då även den kretensiska irisen blomma här vid vägkanten.
Bild från 2011


Denna gång såg vi inte de lilafärgade irisar.
Vi körde kustvägen som är en liten grusväg från Paleochora till Elafonisos, stannade ibland för att se om Kreta irisen kommit upp, men såg inga spår av den. När vi kört en timme och redan såg Elafonisos!!



Kom vi in i en kurva där regnvattnet hade tagit med sig vägen.



Men vår lilla Lada Niva 4X4 kunde vi sakta klättra över den rasade vägen så vi slapp vända. Ösregnet hade nu kommit över oss när vi kom fram till Elafonisos stranden.



Efter en regnpromenad på stranden beslutade vi oss för att inte vada i det nästan halvmeder djupa vattnet ut till ön, troligen fanns blomman ännu inte där, Irisen hade ju ej kommit. Elafonisos stranden var öde förutom en ensam vandrare som hade rest sitt tält på en regnskyddad plats.

SE de blöta vandringskängerna som väntar på soolen.
Det hör till att vi ibland inte kan hitta det vi söker, det är en av storheterna med naturen att vi inte kan förutse allt. Vi tog stora vägen tillbaka till Paleochora där solen hade skinit hela dagen.
Dagen avslutades med en trevlig middag samman med Birgitta & Arne.
Olle & Anna


Ps. vi bor ju ofta utan internett har högre prio på solnedgången så detta kommer någon dag sent eller?