Mandelträden blommar i Aptera

[Fysimera]

Mandelträden blommar i Aptera
Vi trotsade alla väderleksrapporter, de lovade piskande regn för dagen över hela västra Kreta. Senare på vägen hem räknade vi att duggregnet hade varat kanske fem minuter. Vi plockade upp två vänner och körde mot Hania. Snart efter korsningen mot Kalives och Kalami tog vi till vänster och körde uppåt en slingrande smal väg upp till 150 meters höjd för att beundra utsikten över Souda bukten och för att strosa bland gamla Apteras arkeologiska utgrävningar.

Uppe på en bergsklippa ovanför den tättrafikerade nationalvägen står en gammal fästning. Många Kretaresenärer har beskådat den. Man ser fästningen rakt framför sig när man kör från Rethymno längs nationalvägen precis när man passerar Kalives. Den byggdes av turkarna på 1800-talet strax efter upproret som ledde till sprängningen av Arkadi-klostret. Fästningen försågs med två runda torn och den skulle bevaka Vamosdalen och Soudabukten. Byggnationen är fortfarande i bra skick och historieböckerna berättar att den fungerade en tid som Megali Horafi byns skola efter att turkarna hade lämnat Kreta.

Området runt fästningen är plant och promenadvänligt. De branta klippväggarna runt omkring fästningen framkallar nästan liten yrsel, det måste ha varit svårt att försöka ockupera den. Utsikten över Soudabukten är vidunderlig. Vi ser ända till flygplatsen, till Chania staden, husen på andra sidan av bukten är små som tändsticksaskar. Ute på bukten färdas små båtar, vi ser bara kölvattnet av dem. Överallt runt omkring blommar hundratals anemoner, röda, blåa, lila, mitt ibland det gröna gräset.


Vi fortsätter till fots mot utgrävningarna vid forntida Aptera. Det är alldeles tyst här, porten står öppen, men det sitter ingen vid biljettkiosken. Mandelträden i Aptera blommar med vita och rosa blommor. De kantar detta förvånande område, här smälter olika historiska tidsepoker samman: Av byggnaderna och ruinerna som nu står kvar kan man se hur byggnadsmaterialen från de föregående epokerna lever vidare i nästa tidsepokers byggnader.


Forntida Aptera omringas av en tre och en halv kilometer lång gammal stenmur. Den omsluter minnen från två och ett halvt tusen år. Vid porten står ruinerna av en helgedom från den hellenistiska tiden, andra sidan av området domineras av enorma romerska vattencisterner. Nu ser de lite hotfulla ut, en flock av duvor fladdrar ut ur mörkret.

Mitt på området står ett kloster, tillägnad evangelisten Johannes. Klostret stängdes först några tiotals år sedan. Väggarna i den lilla klosterkyrkan dekoreras av ikoner med evangelisten Johannes. Ur skorstenen på klosterbyggnaden bolmar rök – Apteras nutida vakter värmer sig bakom stängda fönsterluckor.

Allt får man ändå inte se idag. De södra utgrävningsområdena där man fortfarande utför utgrävningar har man låst med tjocka kedjor och stora lås. Bakom staketet förblir likaså amfiteatern ursprungligen från den hellenistiska tiden som begravningsplatserna från doriska tiden. Vi kikar på allt detta genom staketet, men det största intresset riktas redan mot vildpersiljan som växer vitt och brett här. Vi samlar med oss stora knippor av denna smakfulla salladskrydda.



Och nu i dag har vi helblå himmel frukostkaffe i solen.


Anna