Mathraki i september

[Charleston]

Högt upp på Mathraki, mot Korfu



Från Othoni tog det 45 minuter med Pegasus till Mathraki, kostnad 2.50 euro p/p. Vi fick skjuts från den lilla hamnen upp till vårt boende, som låg i Kato Panta, nån kilometer upp från hamnen. På Mathraki var det mesta stängt. Dolphinstavernan nere i hamnen och Corfu Paradises boende och retaurang var inte öppna alls. Det lilla kaféet i Ano Panta/Chorio var endast öppet på kvällen.

Nu gjorde inte detta så jättemycket, då vårt förbokade boende visade sej vara ett gulligt lite hus, med ett litet sovrum och ett mysigt litet kök samt badrum med dusch och den enda öppna tavernan (stängt under eftermiddagen, men öppet till lunch och på kvällen), Levante, som låg en knapp minuts promenad från boendet, serverade suveränt god mat. Snudd på Erikoussaklass! Speciellt deras honungsindränkta Feta Saganaki var himmelskt god. Blev vår förrätt till middagen alla fyra dagarna vi var där. Vi fick varje dag ge önskemål på kvällens varmrätt, som sen tillagades till absolut största belåtenhet av Tassoula (återflyttad från New York, driver Levante och vårt boende tillsammans med sin grekiske make Jimmy). Dom har även en liten minimarket i anslutning till tavernan, där det gick att inhandla det nödvändigaste. Och Tassoulas mamma bestod oss med färska gratisägg till våra egenlagade frukostar. Det kändes bra att bo i Ano Panta, då det ligger någotsånär mitt på ön och en bit upp, så man lätt kan ta sej till olika delar av ön (i och för sej inte så långt att gå oavsett, då ön är rätt liten). Enligt Tassoula var vi troligen de enda övernattande turisterna på ön de dagar vi var där (25-29 september). F.ö. låg öns läkarstation och räddningstjänst ungefär 20 meter från vårt boende. Vilket ju kändes tryggt.

En fin längre vandring runt nästan hela ön gick vi en dag. Inga jätteavstånd, alltså, och även om det inte drällde av bebyggelse, så var det ändå fler mindre hussamlingar än vi hade förväntat oss. Det var både stigar och mindre men belagda vägar vi gick på. Liksom de övriga Diapondiaöarna så var det väldigt grönt runt i stort sett hela ön. Lite speciellt var att nästan all bebyggelse ligger en bit upp från havet. Bara Corfu Paradise och några byggnader i närheten av huvudhamnen, annars inget nära vattnet.

När det gällde bad, så blev Kontrakas, på västra sidan, vår absoluta favorit. Själva stranden var kanske i stenigaste laget, men det fanns i alla fall en liten minisandplätt att ligga på, och framförallt var vattnet ljuvligt (och det blev djupt fort, vilket vi gillar) och den väl skyddande omgivningen jättefin. Tidigare har det legat ett litet kafé där, men nu var bara delar av väggarna kvar. Två dagar tillbringade vi flera timmar där. Fyki, sandstranden bara några hundra meter från Kontrakas, hade nog varit en kanonstrand om det inte hade blåst in en massa sjögräs dit under ovädret tidigare i september. Det var inte så tilltalande att ligga där som det var nu, men vi kunde mycket väl föreställa oss hur fin den stranden hade kunnat vara annars. Portellostranden, på andra sidan ön, sträckte sej ju flera kilometer, och den var fin att titta på. Men tyvärr var det nån slags kvicksandsliknande botten nu (man bara sjönk ner i sanden), så det blev inget bad där alls.

Det var förstås inte så mycket trafik på ön, men vi såg ändå fler fordon än på Erikoussa (fast klart mindre än på Othoni). Tror inte att det finns nån egentlig uthyrare av fortskaffningsmedel ens under högsäsong. Behövs ju knappast heller.

På Levante gick det att betala med kort, både i restaurangen och i affären. Enligt George på Erikoussa så skulle det visst vara på gång hos George på Corfu Paradise också, men det fick vi alltså inte tillfälle till att kolla upp.

Så till det problematiska. Mathraki har i år haft (och har, hade åtminstone när vi var där) stora vattenförsörjningsproblem. Beror på flera saker. Bl.a. en väldigt regnfattig vår och sommar. Dessutom, på grund av att befolkningen genom åren har minskat från runt 500 till nu bara knappt 50, så har många av de naturliga vattenådrorna och av de grävda brunnarna slammat igen (det var i alla fall så vi fick det förklarat för oss). Eftersom den mesta bebyggelsen ligger en bit upp från havet, så blir det ju också känsligt vad gäller att få upp vattnet dit folk bor. Blir ju sen förstås inte bättre av att många verkade bevattna sina trädgårdar med färskvatten (vi såg flera som gjorde det, och Tassoula ondgjorde sej också över detta beteende). Trycket från vattenledningen på vårt boende var klart blygsamt, om man så säjer. Och dag två kom det överhuvudtaget inget vatten alls ur kranarna. Tur då att dom hade en hyfsat stor tank, nu fylld med vatten, installerad på taket, som nu kopplades in. Så vi blev i alla fall inte helt utan, men fick förstås snåla en del (trycket ökade heller inte). Restaurangen hade dock egen borrad brunn, så där var i alla fall inte krisen akut. Nu utreds det emellertid om en avsaltningsanläggning nere vid hamnen. Andra dagen vi var där, så hade ön f.ö. besök av en parlamentsledamot från Korfu i detta ärende. Ovanstående var antagligen förklaringen till att Corfu Paradise stängde redan i slutet av augusti i år. Där har man nämligen specialiserat sej på att ta emot simmargrupper (man simmar i grupp runt hela ön, och även ut mot öppna havet, med följebåt). Och dom simmarna duschar flera gånger om dagen, så det är klart att vattnet då inte räcker på långa vägar.

Trots allt, så trivdes vi ändå förträffligt även på den hör ön. Det var nog den allra mest avkopplande och lugna av de tre Diapondia. Fina Kontrakasbadet var kanske höjdpunkten, tillsamman med den suveräna maten på Levante. Och vårt gulliga boende, förstås. Plus finfin grön natur även här.

Återresan till Agios Stefanos (på norra Korfu, det finns en plats med samma namn på annat ställe på ön också) tog en timme och sen var det buss från hamnen där ner till Gouvia igen. Stor skillnad att komma dit, minst sagt, till det smärre turistpåburkinfernot där…


Här är ytterligare några (?) bilder från Mathraki:


En minst sagt schematisk karta över Mathraki, som dessutom är lite tiltat åt vänster (den ska liksom stå mera upp, med Sakki nordnordväst ut). Vi bodde alltså strax intill sjukstugan.




Del av området där vi bodde, man kan skönja vårt hustak i mitten av bilden.




Och så här såg vårt lilla hus ut framifrån




Del av Portellostranden, hamnen längst bort




Corfu Paradise, med sin egen lilla strand




Fina lilla fiket i Chorio




Vy mot nordväst och Othoni




Vandringsstigar fanns det även på Mathraki




Jakthydda, med vad jag antar ett arrangemang där man vill locka fåglar att sätta sej på de horistontellt ditlagda grenarna (fanns rätt gott om liknande på alla tre Diapondiaöarna)




Vy söderut, del av Korfu längst bort till vänster




Mera fågeljaktsarrangemang




Vy ner mot hamnen




Norrut, Othoni längst bort till vänster




Del av Fykistranden, med vår nyfunna maskot i badet (och vad ser man längt bort, om inte Othoni)




Kontrakas, vårt favoritbadställe. Observera resterna av kaféet längt bort bilden.




Kontrakas från kaféhållet




Benjamin bröstar upp sej




Favoritvindan från lite olika vinklar och i lite olika ljus











Lite overkill med en stoppskylt här, kan man ju tycka. Därtill lite märklig placering.




Det gäller att ta vara på det eventuella regnvattnet




Avlastning från Pegasus i hamnen utanför Agios Stefanos