AMKA, KEP, nya vänner

[lugnagatan]

Ett stort sotmoln yr över Chania centrum - det är tusentals starar som stannat till här på väg någonstans, men mycket varmare än i Norden har det inte varit de närmaste dagarna, och regnet har vräkt ner och vinden piskat upp gässflockar över havet. Härifrån ser det ut som vattenkaskader slår upp högt över husen i Nea Chora.

På vägen ner till Nea Chora sitter Michalis och spelar på liran. Gatan heter Skalidi.

En annan av Chanias innevånare är Manolis. Han bodde inte långt bort i gamla stan när jag bodde där i Splantzia. Under den starka sommaren satt han ofta utanför sin bostad och "tittade ut ur fängelse-cellen" som jag kallade det. Vilket innebär att sitta ute i gränden och titta på tv:n inne i rummet genom fönstrets galler, gärna med något litet att äta och dricka på fönsterbrädet.
Idag såg jag honom i caféet inne i saluhallen, med den typiska huvudbonaden. På förfrågan av Haniotika Nea innan nyåret gav han uttryck för en optimistisk framtidssyn: "Vi måste vara optimistiska."


En annan stor optimist är Hanka. Hon är i fyrtioårsåldern och arbetar nattetid som bartender. Hon gjorde en stor scen på Nea Choras strand av ständig urspårning, som en skadskjuten svan i Svansjön som hamnat långt utanför scenen, någonstans i foajén, tafatt doppade sig i vattnet för att kvickna till, en vänlig "vaktmästare" försökte hjälpa henne tillrätta. Hon hittade inte tillbaks till sin handduk. Nu är hon en bekants bekant, men det är ett intressant fenomen, hur hon kan hålla sig kvar så envist och inte förlorar jobbet, med den stora lägenheten i Nea Chora, spel på lotto-lokal och öl varje dag i stora mängder, skulder och lite pengar. Ett tvärsäkert levnadssätt som bottnar i strömvirveln Chania.
En gäckande men vaken blick, söt, tilldragande, håret hänger vilt när hon är på stranden med den obetydliga bikinin.

Jag står nu utanför det hus hon bor i. Bredvid porten ligger det kafeino där hon började. Nu måste hon åka 20 min med KTEL-bussen. Tillbaka lite längre in mot centrum, längs gatan Skalidi, ser jag sedan den mycket söta och mörka Anesjka. Hon arbetar inne i baren "To Σteki", och hon är också polsk invandrare, men lär hålla på att packa väskorna för att återvända.

" Κοινωνική Στέκι - Στέκι Μεταναστών........ " heter den frivilliga välgörenhetsverksamheten som delar ut förnödenheter till människor utan mat i närheten av saluhallen. Oavsett om du är grek eller invandrare, utan papper.

Där i parken framför saluhallen träffas ett gäng arbetslösa polska invandrare dagligen. Peter var här och arbetade några år i samband med murens fall, och lärde sig grekiska. Nu är han tillbaka efter många år, hyr rum, och åker ut och frågar efter arbete på plantagen. Men något jobb har det inte funnits att få, men han stannar ändå månad efter månad, pratar med kompisarna, och hoppas på någonting. Han vill inte återvända. Som en poet har uttryckt det:

"Den som tröttnat på Chania,har tröttnat på livet. " Det vibrerar av liv här.

Gresjek klär sig fint när han ska gå till soffan och träffa kompisarna. Han är lång och har lång hästsvans, och har säkert haft bättre dagar här. Talar om att det kommer att bli katastrof här och det inte kommer gå att stanna.
Men om det är något hemskt som ska komma, så beskriver man det i tidningarna som att klockan redan är tio över tolv.

Tomek har allting från parksoffan. Ser härjad ut som en gammal sjökapten. En sjöman älskar havets våg. Vind för våg.
Han ids inte ens gå och hämta ut sina hundratalet € i månaden som han har rätt till, eftersom han är grekisk medborgare från norra Grekland (av polskt ursprung). Han får allt i hand av vänliga människor från sin plats och sitter hellre där och blir trött av berusning och behöver sova:

En sann sjökapten följer sitt skepp till botten, om det skulle råka förlisa: samhällets grundbult .

För några dagar sedan dog verkligen en gammal sjöman i sextioårsåldern på soffan framför den stora granen, för öppen ridå där folk passerar in och ut genom saluhallen.
Han hade tagit några tsikoudia på ett café , och gick till soffan och lade sig . Han hade varit hemlös länge och var känd. Parksoffan har fyllts med blommor, och man talar nu om att det behövs ett vandrarhem för hemlösa i Chania.
Man ska bygga ett slags Noaks ark. Entusiasmen är stor. Det finns ett gammalt övergivet elektricitetsverk som är på tal. Här inte långt ifrån där jag bor, finns ju ett helt övergivet sjukhusområde där dörrar slår för vinden, som borde kunna gå att använda (det används förvisso redan olovligen) .


Själv fortsätter jag som kärringen mot strömmen. Pluggar den grekiska byråkratin. Har förstått den stora betydelsen av vänskap i den grekiska kulturen. När jag känt att jag haft för lite på fötterna har jag kört stenhårt med "Jag har en vän!", och pekar i mina papper. Där står hans namn och skattenummer.
Nu var jag på IKA och det gick ganska bra. AMKA-numret hade jag glömt - jag tror att Monica P har nämnt det - och därför fick jag springa till stadens KEP-kontor. Det gick fort i kön och var inga problem. Har man skattenummer, så verkar det vara lätt att få AMKA-numret.
Tillbaks till IKA. Blanketten E121 från Sverige är avfattad på svenska, men Irina hade inga problem att tolka den och fylla i på rätt ställe. Jag måste bara upp tre trappor för att få den protokollförd, och tillbaks till Irina, före kön, vilket väckte lite irritation, men var helt i sin ordning. Så gjorde hon allt klart, och nu har jag min efterlängtade IKA-bok.

Jag minns att Monica P i ett genmäle utbrast "Hurra för den svenska byråkratin! " , och nu säger jag detsamma om den grekiska !

Den har i alla fall inte hållit ribban högre än att jag kunnat hoppa över - eller krypa under ...

Avgörande var när jag skulle skaffa skattenumret, då jag fick frågan om jag bor här för jämnan, och jag svarade ärligt "ja!" . I sådana fall måste jag flytta allting hit, skatt , folkbokföring, osv. Så jag måste ta tillbaka det och säga att jag vistas här ibland. Då räckte det med att jag har en relation med en grek, och den greken stod ju bredvid, och kunde visa upp sitt skattenummer - Charalabos som skjutsade mig dit på motorcykeln.

Sedan har allting gått bra. Uppehållstillstånd har aldrig efterfrågats, däremot bankbok. Man föväntar sig en grekisk bankbok där man kan se min inkomst, men jag har slunkit undan detta problem.

[Lissi]

Härlig läsning! Du skriver så levande så man känner verkligen att man är där och ser allt du skriver om! Chania har jag varit i 4gånger så många platser har jag ju även en "riktig" bild till
TACK för att Du delar med Dig!

Lissi - som nyss bokat en ny greklandsresa.

[pollebosse]

Håller med Lissi.
Man är nästan på plats.
Beskrivningarna går långt in och det går inte att sluta läsa.
Ser fram emot fortsättning. Hoppas du har tid till detta.

Paul