|
|
#1
2011-08-02, 16:55
|
|||
|
|||
Livets glädjeämnen
Igår var det dags igen för havskontakt. Det innebär att trots den intensiva solen ge sig ut på långpromenad längs stranden och komma ut där klipporna är som mest anfrätta av havets vågor. Där det är vassa koppärr på ytan och djupa "slukhål" som det gäller att inte kliva ned i. Det är alltså både farligt och oemtoståndligt. Berget påminner om kokande magma som hastigt stelnat. Och stelnar gör det inom mig bara den första vågen slår sitt skum mot min kropp. Att få emottaga denna kyss av medelhavet själv, och föreställa sig urtiden, hur det första livet uppkom i hällkar där land möter hav, tillhör livets glädjeämnen.
Lite längre ut kom en betydligt mer komplicerad varelse upp till ytan för att hämta luft - en havssköldpadda - och stack upp huvudet som ett periskop. En invandrare i stadsdelen Nea Chora i full blom 1:a augusti i Chania, Kreta :   Att få botanisera bland dom etniska minoriteterna i stormvirveln Chania - "änglanästet" - är också ett nöje. Besöka den mångkulturella stranden vid Nea Chora, som nu också fått en blå flagga, det är ganska rent och välorganiserat med små "personalkontor" och ett bemannat vakttorn, som det oftast är på stränderna här (till skillnad från Sverige, enligt vad jag nyligen hörde på nyheterna). Den första september ska det visst vara någon slags fest på denna strand med gratis mat. Eller varför inte ge sig ända ut till Platanias långa och raka strand, och avnjuta den relativa friheten från försäljare , gå på en längre strandvandring, som ger bra fotmassage, höra strandbarernas diskoteksdunk och barnens glädjeskrik när höga vågor bryter. "Hoppa studsmatta" på botten med hjälp av vågorna som rullar in , eller bara ligga under parasollet och åse den till synes oändliga raden av semesterfirare , längs den linje där hav möter land, som tycktes sträcka sig upp i himlen... Att få ge sig in och bitvis upptäcka mer och mer av den grekiska kulturen. Nu var det dags att ge sig in på dom grekiska mjuka ostmassorna. Så jag köpte på impuls Mizithra på marknaden i lördags, och sedan Staka i saluhallen. Mizithra går visst att använda som fyllning i Kalitsounia (blandat med ett ägg), eller som ett tillägg till den grekiska salladen. Dränk in några skorpor med olivolja, lägg på krossad tomat och Mizithra ovanpå så är väl även det ett slags Dakos. Staka, vita klumpar med margarinsmak. På tavernan Steki fick jag råd. Nu hamnade jag där för första gången , fast jag vetat om denna taverna som sträcker sig genom en byggnad mot två gränder.  Här är utsikten från mitt bord. Visst är det ett livets glädjeämne att få slå sig ner så här, och bara beställa iskall öl, och njuta av utsikten. Skuggan från "taket" av slingerväxten ovanför, och den genuina grekiska musiken som spelade innanför. Här fanns "Staka" som "hot appetizer", sagt och gjort. På mitt bord fick jag en tallrik med "bechamel-sås" . Kniv och gaffel. Och lite bröd, med vilket jag kunde fiska upp såsen. Den var lite salt, och salt behövs ju nu, efter dagens svettning. Men jag tog faktiskt Staka som margarin idag till morgonkaffet. Det gick bra eftersom brödet var lite varmt och då smälte Stakan något. - Livets glädjeämnen . Att varje dag upptäcka något nytt. Och att förstå saker bättre: - Nu har jag förstått att krögaren runt hörnet inte har tre döttrar, utan att en av dom är hans hustru (den som jag tyckte var den mest "oskuldsfulla" - sköldmön ) ! - Nu har jag fått en första "flash-liknande" upplevelse av den inomhusteater som Chania kan ha varit långt tillbaka i tiden. Än idag finns orginal som syns dagligen och som har sina "specialiteter", t.ex. sättet att hålla en otänd cigarett i munnen och vippa den upp och ned, gå omkring från ställe till ställe, från bord till bord, känner många eller ingen... I den mer slutna värld det var fråga om förr fanns det en mer bestämd uppsättning orginal, än i den mer "avklädda" teater det är fråga om idag, även om den gamla världen delvis finns kvar och går att uppleva. Den bestämda uppsättningen orginalen var teaterns "skådespelare", även om medlen var mycket små, speciella särdrag, lyten, eller bara sättet att dra några bloss på cigaretten. Och på några av stan's ställen, kan man se små tavlor på väggen av dessa - dom ursprungliga orginalen. På ett ställe har jag sett dom arrangerade som ett lite släktträd. Jag trodde faktiskt först att det var frågan om ett skämt, men dessa var mycket omtyckta, och betydde mycket i "den gamla" världen, en del av dom var också invandrare och avvikande. Någon ser ilsk ut, en annan en stor matrona, några spelade instrument och såg "normala" ut ... Och dom var livets glädjeämnen i denna gamla världens inomhusteater. Livets glädjeämnen: Att få besök av två äkta kalimeraner i min "grotta" , ha dom här en lång stund, och sedan gå på rundvandring i omgivningarna. Att senaste lördagen få träffa tre svenska flickor på Röda cykeln, för en längre pratstund. Dom skulle på konserten med G. Kotsira och D. Basi senare på kvällen. Men att komma in i dom grekiska hemmen kanske jag är sämre på (fast jag bor ju i ett). Min kompis från Prag, som tänker bli invandrare han också, har en större naturlighet i närmandet. Gå fram och klia och klappa hunden , klia dom persiska inomhuskatterna, stanna till i gränden vid en köksöppning och titta på hur matmor sitter och lagar till fyllda tomater till kvällsvarden ("Gemista"), klappa barnet på huvudet... , och le .... ! Det är något som glädjer även mig. Redan inne i familjelivet tycks det. Livets glädje. Att en dag göra alla inkastare och krogägare besvikna, gå förbi, och sätta sig på en soffa och bara glo ut på vågorna i bassängen. Se hur underbart vackert måsen störtdyker och kniper en fisk, hur dom minsta prästfiskarna ("atherina") vid ytan, blir större och större, större stim, större storlekar. Livet frontalkrockar. Vågspel för öppen ridå. En scen med stående vågor av kulturkrockar. Att bara konfronteras med ett hav av förväntningar, av det oväntade .... En kyss direkt av det blåögda livet. - Till dom mer oväntade "kulturkrockarna" hör en kader av ryska matroser som kom marcherande i parad längs kajen, högt och glatt sjungande på ryska. Det fanns nog en och annan vodka i botten. Det syns väl här på stan när ryska svarta havsflottan är på besök ! - Att plötsligt se en stor ljusbrun rovfågel dyka upp i hög hastighet på låg höjd ovanför hamnbassängen, med helt indragna vingar, endast framdriven såsom en kanonkula, vad jag omedelbart uppfattar som en vråk: rakt in i den gamla hamnen ! Och så att jag tydligt såg att den var vit på övergumpen (översidan av stjärtroten). (Det har jag även sett på vråkar vid Kolymvari , men dom var robustare , alltså troligare örnvråk. och den som nu dök upp i hamnen var den mindre men mycket vanligare ormvråken. ) |
|
#2
2011-08-02, 17:47
|
||||
|
||||
|
Sv: Livets glädjeämnen
TACK för en underbar berättelse! Jag kände igen så mycket i de av Livets glädjeämnen du beskriver och njöt verkligen av varje ord. Fortsätt så, jag ser redan fram emot din nästa berättelse ur vardagen på Kreta.
Ann-Kristin 
|
|
|
- det er herlig å følge deg 
Linjär visning
