|
|
#1
2011-07-13, 17:35
|
|||
|
|||
Reportage från hemmavid (forts.)
Jag hade en dröm nyligen att jag fick återbäring på hyran . Pengarna låg gömda i farstun, så att jag kunde ta dom. Till slut fick jag lika mycket tillbaka som jag betalade.
Pengar ska vara i rörelse. Här har dom slutit en kretsgång. Jag tolkar detta som att frågan om pengars värde mist sin betydelse = optimal livskvalité uppnådd. Nå, i förra tråden var jag på väg till det arabiska minilivset. Vägen går genom gränder med blomsterkrukor, katter hundar och greker som sitter utanför sin bostad och dricker en kopp kaffe, pratar med grannen, eller bara sitter. En frågade mig hur mycket klockan var. En slingrande trappa förbi pashtun-rummet "fullt skägg", som ser ut som en farkost från yttre världsrymden som kraschlandat här. Trångbott, men säkert mysigt. Så förbi hörnan med den lyckliga ballongförsäljar-familjen, som oftast sitter ute på sin trappa. Ja, jag har alltid haft en dragning till den harmoniska familjen. I minilivset kan jag handla ½kg feta-ost för 1,5 euro, arabiskt pitabröd, vegetariska pannbiffar, ett slags "bruna bönor" på konserv, frysta "bamia" (sv. okra) gröna skott som kan användas för att dryga ut soppor och raguer, och annat livets nödtorft för en överkomlig penning. Chania är verkligen inte stort, bara ca 80 000 invånare (hela Kreta ca 600 000), och det är väl därför som den lätt uppfattas som en stormvirvel: Så fort man lärt känna någon första gången, träffar man på denna överraskande ofta, än här, än där, som om man dragits in i en virvel där alla slungas runt... Och det gäller att hålla sig kvar i denna virvel, återvända till samma punkt, inte ta avstånd från något så att cirklarna börjar eskalera... En invandrad dam som jag numera ser flera gånger om dagen, och beundrar, kommer från tyskland och heter Silke, och har kämpat länge och hårt, först för att övervinna en svår sjukdom, sedan - efter att hon flyttat till Kreta - kämpat mot tyskarnas skamfilade rykte här, och för att rädda illa åtgångna hundar och katter på Kreta, och även andra vilda djur. Många har skickats till adoptivhem i norra Europa. Titta på henne på bilderna på denna länk ! http://www.tierfreunde-kreta.de/inde...mid=15&lang=en (Där står också hur man kan hjälpa till som frivillig, erbjuda ett tillfälligt hem, bli "transportör", skänka utrustning och mat.) Idag började jag se tempelträdet (frangipani) överallt, på balkonger och i trädgårdar - en ny bekant i "stormvirveln", som jag på allvar "skiljde ut" från nära släktingar genom inläggen i den förra tråden. Det var på vägen till dagens (onsdagens) marknad på gatan Manousogiannakidon, en nord-sydlig gata väster om den stora busstationen. Har nu upptäckt att det finns marknader på olika gator, inte bara lördag, utan även måndag, onsdag och torsdag. På vägen dit såg jag också ett litet kontor med en stor georgisk flagga, ämnad även för övriga etniska minoriteter på Kauksus. På gatan Chalidon finns en polack som driver en biluthyrningsfirma, som min kompis kunde tala med. Han fick beskedet att det inte finns några arbeten att få tag på i Chania, men vi råkade komma in i den katolska kyrkolokalen längre ned på Chalidon, och där fanns en lite lapp på polska uppsatt på anslagstavlan angående arbete ute i en by utanför Chania. Så visst finns det jobb ! Åter till mitt nattläger, så hade jag här en sällsam upplevelse igen av något som jag tror kan vara "den grekiska själen", eller varför inte "anden". Det är i medkänslan med allt som rör sig här som jag tror att upplevelser kan komma av något svårfångat, som är på väg att förflyktigas, kanske redan hör till ett historiskt förlutet, men som kan stå att finna i "arkeologiska utgrävningar"av själens inre: Det var helt enkelt så att hunden från en av gränderna kom hit på efternatten, i "vargtimmen", och jag vaknade och hörde hur den morrade och skällde om vartannat , alldeles här utanför, det blev tyst ett tag, började igen, men sedan var den borta. Det var något med detta som skapade fullständig klarhet om någonting, som jag gärna vill lära känna, ett slags kynne. Bakgrunden är att hussen till denna hund var mycket gammal, och avled för några veckor sedan. Därefter har hunden, som också är mycket gammal, inte synts till på sina dagliga turer. Den hade hållit sig kvar vid sin husses hus och jämrat sig av saknad. Men nu plötsligt och oväntat denna natt hade den bestämt sig: Den skulle flytta över hit, och kräva ett svar: varför hade man brytt sig så mycket om den här, vad menade man med det, om den nu var så ensam och övergiven i hela världen. Den ville ha ett svar på frågan om tillhörigheten. Det var allt för den här gången. Värmen fortsätter att tillta även denna vecka. |
|
#4
2011-07-15, 16:51
|
|||
|
|||
|
Förklaring: hunden
Nu är det så att jag inte vet exakt i vilken gränd den gamla och övergivna hunden hör hemma. Det är hyresvärden som berättat bakgrunden.
Men jag ska göra ett tappert försök att öppna dörren och försöka komma åt att klappa den om den kommer en natt igen. Som jag berättat tidigare när jag bodde utanför Hersonissos har jag ganska stor respekt för hundar, speciellt om dom kommer fram och morrar och skäller. Och hyresvärden och hans bror, som bor ovanpå, vill säkert inte ha någon hund här, eftersom det är mycket katter här (varav tre "hör" till huset). Min berättelse är också tänkt som "kåseri" eller "betraktelse" , med en viss baktanke i bildspråket. Fast det är förstås autentiskt det jag beskrivit, hämtat från dagens verklighet. Just när det gäller "kulturen" med "övergivna" och omkringdrivande hundar, tänker jag alltid på Sokrates, som gick omkring i stadsmiljön och frågade vad som var på gång med senaste senaste pratet. Han skulle ju inte ha tagit betalt för sitt "prat", och uttryckte sig ironiskt om talare som tog betalt, men det var också märkligt hur han kunde leva "bara på att prata", och driva omkring som en orolig ande... Det är så jag ser det: andar (grekiska) som fortfarande lever och kommer till uttryck på olika sätt. 
|
|
|
Linjär visning
