Utflykt till Akrotiri

[lugnagatan]

Vädret idag var det bästa sedan påskdagen. Knallblåhimmel. Som gjort för utfärder och picknick.

Busshållplatsen vid nationalbanken var framflyttad en bit, därför att en internationell cykeltävling var just på gång, lyktstolparna var klädda med madrasser. Det är ett av evenemangen som pågår parallellt med firandet av 70-årsminnet av slaget om Kreta.

Buss 11 gick inte ända fram till Kagales-monumentet, som jag for efter, den svängde ned till Halepa innan, och jag fick fortsätta uppförsbacken till fots.

Det blev en fantastisk utsikt över Chania och det var inte för hett, det fläktade lite.





Häruppe finns ett monument över upproret 1897. Det var så många uppror, men det här var slutklämmen innan Kreta blev självständigt, under stormakternas beskydd 1898. Stormakternas flotta låg av någon anledning nedanför i Chania bukten och sköt uppåt hit, men här fanns ju rebellerna samlade, och då ställde sig Kagales som en flaggstolpe med grekiska flaggan , och då slutade man skjuta med artilleriet.
Det är alltså rebellen Kagales som står staty här .





Till detta monument kom inte dom unga grekerna. Dom åkte till ett café bredvid med fin utsikt:






Men till monumentet kom en grupp med livliga grekiska damer i eleganta vita hattar och picknickade. Dom hade varit smarta och tagit buss 18 mot Kounoupidiana som stannar lite närmare.

Jag gick nerför igen till fots. Och nu var trottoaren helt blockerad av bilar som hoppat upp på denna, grekiska familjer som skulle till en taverna med bord med vita dukar och sitta inomhus och svalka sig med vin och äta god mat - en av dessa grekiska "galenskaper" .
Jag måste alltså hoppa ut i vägen för att komma framåt.





Monica P:s ord om att ta för sig av grekisk kultur kom för mig (alltså att jag gör det), jag är mest vetgirig och observerar, som en vilsen "Linné" som står och tittar på blommor mitt i ruschen, och gör sig till åtlöje. Vetgirighet är det farligaste för en kultur - ett observerande öga... Att lägga ihop två och två...
En kultur är en känslig oordning , som i bästa fall kan kallas för galenskap, detta som många av oss nordbor upplever, och jag skulle vilja säga att utifrån denna galenskap finns inga problem i detta land.

På vägen ner ser jag alla dom vanliga träden som är införda och planterade längs vägar och i parker, och förvildade. Gudaträd, Jakaranda och Orkidéträd.
Det är bara Orkidéträdet som jag skulle vilja göra lite reklam för, som har lite stil:





Det kallas också Kamelfotsträd, därför att bladen ser ut som ett avtryck av en kamelfot (dvs. likar en fjäril till formen):





Fråga: Hur gammal är den här katten ? (Svaret står längst ned.)





Den heter "Remus", och är större än dom andra katterna. Dom behandlar den som sin mamma, och hon visar dem stor kärlek. Det är mellan de mindre som det pågår en del strider. Och dom är mycket skyggare.
"Remus" uppträder alltid lugnt och säkert och är mycket intelligent och klarar av att själv öppna fönsterluckorna och hoppa in. Det låter som den pratar, man kan nästan höra vad den säger.





Den visar på alla sätt att den vill ha ömhet, men är mycket känslig och rycker till när man ska klia den i nacken.

(Enligt husets folk ska den vara 20 år gammal. )

[xenos]

Ovanpå allt annat, främst vyn över Chania, Kretas diamant, fick du med Orkideträdet jag aldrig sett.
Vad gör jag här, undrar jag?

[Eva i Aten]

Verkligen lustigt - jag skrev också om Orkidéträdet häromdagen, men fick leta ganska länge innan jag visste vad det var för träd. De är inte alls vanliga i Grekland heller. Här kan man läsa mycket kul om detta vackra träd:
http://www.dagnatt.com/blomsterguide...variegata.html

Fina bilder på vackra vyer!
Och jag gillar också katter!

Ha en bra dag!